Visby domkyrka

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Koordinater: 57°38′30″N 18°17′51″O / 57.64167, 18.2975

Visby domkyrka

Visby domkyrka från söder

Visby domkyrka, Sankta Maria kyrka (eller mer fullständigt Visby Sankta Maria domkyrka) är en kyrka i Visby, vilken är församlingskyrka för Visby domkyrkoförsamling och katedral, domkyrka, för Visby stift.

Kyrkan, under medeltiden kallad Sankta Maria kyrka, är den tredje äldsta som byggts i Visby och den byggdes ursprungligen som gästkyrka för tyska handelsmän. Den 27 juli 1225 invigdes som församlingskyrka av biskop Bengt från Linköping. Vid Visby stifts bildande 1572 blev den domkyrka.

Sankta Maria kyrka var under en period församlingskyrka med två kyrkoherdar. En kyrkoherde för de bofasta tyskarnas församling och en för besökande tyskar. Senare slogs dessa två ihop, troligtvis på grund av nedskärningar.

Kyrkans byggnadshistoria

Visby Sankta Maria Domkyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Den första kända kyrkan på platsen började byggas i slutet av 1100-talet och stod färdig först 1225 då kyrkan invigdes av biskop Bengt Magnusson. Byggnaden uppfördes troligen i två etapper med delvis ändrade planer och bytte arbetsledning, förebilderna var tyska. Kyrkan var när den invigdes 1225 en treskeppig romansk basilika med absidkor, tvärskepp och västtorn.

Kort efter invigningen (omkring 1230 till omkring 1250) påbörjades nästa byggnadsetapp då de första stegen mot en hallkyrka togs genom att ett nytt kor uppfördes med flankerande torn och tvärskeppet fördubblades. Dateringen av brudportalen är ytterst säker men den bör ha stått färdig i mitten av 1200-talet. Hallkyrkan fullbordades omkring 1250 – omkring 1260 genom att långhuset gjordes lika brett som tvärskeppen.

På 1300-talets första hälft utökades kyrkan genom att Stora kapellet uppfördes på dess södra sida. Mittskeppets murverk förhöjdes och kyrkans exteriör fick formen av en basilika (däremot inte interiört), detta under franskt inflytande där basilikan och gotiken var förhärskande i utsmyckningar etc. Även de båda östtornen förhöjdes. Gunnar Svahnström (se källan nedan) anser det mindre troligt att murverket höjdes endast för att passa nya stilideal och anger som troligare orsak en brand. Då den nya byggnadsdelen (Stora kapellet) försämrade ljusinsläppet togs de gotiska fönstren i långhuset upp och mot slutet av samma århundrade ändrades de senromanska fönstren och Köpmankoret uppfördes, även det på kyrkans södra sida i direkt anslutning till Stora kapellet.

År 1400 anger Simon Strelow att kyrkan brann och det sägs att den stod övergiven flera år. 1409 invigde biskop Knut från Linköping en Mariabild och kyrkan måste alltså redan då ha varit i funktion. 1423 höjdes tornets murverk till nuvarande höjd och i mitten av 1400-talet försågs de båda östra tornen med spiror. Efter reformationen valdes kyrkan ut bland de många Visbykyrkorna till stadskyrka för att senare 1572 upphöjas till domkyrka.

I början av 1600-talet eldhärjades kyrkans östra del och de båda tornhuvarna förstördes. Två fönster i den västra delen togs upp 1630. 1639 förfärdigades alla torntrapporna och bräder köptes till ett loft beläget ovan kyrkans valv. I slutet av århundradet inrättades ett rum för konsistoriets sammanträden i Stora kapellets nordvästra hörn, istället för det sädesmagasin som tidigare varit beläget där.

Ett skrank byggdes 1732 framför brudportalen, det ersattes omkring 1767 av ett kapell. På 1720-talet renoverades det västra tornet. I mitten av samma århundrade lades taken om och de sista resterna av munk- och nunne tegel ersattes med enkupigt modernt tak tegel importerat från Lübeck. 1760 byggdes de båda spetsiga tornhuvarna i öster om efter av Johan Reinickes förslag och Stora kapellets barockgavel färdigställdes 1762 efter murarmästare Johan Hamgrens förslag.

Det västra tornet eldhärjades 1744 och den tidigare spetsiga tornhuven ersattes av den nuvarande efter förslag av byggmästare Christian Lotsby. Kyrkans inre renoverades 1765. En sakristia uppfördes 1778 på kyrkans norra sida och den igenmurade portalen i tvärskeppet utnyttjades som ingång.

1802 ansågs kyrkan vara i dåligt skick, bland annat var tornhuvarna och taken så rötskadade att de ansågs farliga och golven var på grund av de många gravarna därunder i uselt skick. Flera av bristerna avhjälptes de närmast därefter följande åren. 1816 påbörjades en restaurering som dock snabbt fick avsluts eftersom medel saknades. På 1820-talet lagades fönstren och trasiga masverk, i Stora kapellet lagades med masverken av ek.

En stor renovering genomfördes 1831-1832, den kom att kritiseras hårt av konsthistorikern Säve då byggnadshistoriska spår avlägsnades bland annat på mittpelarna, som höggs rena från anfang. Golven lades om och gravstenarna flyttades och höggs om (flera såldes också som byggnadsmaterial), väggytorna vitlimmades, delar av altarprydnaden togs bort och fönstret bakom altaret spikades delvis igen till formen av Guds allseende öga. Två läktare revs och bänkarna byggdes om, överflödig inredning såldes på auktion.

En stor inre restaurering efter förslag av arkitekt Gust Pettersson, kom till stånd 1890-1893 då bland annat golven åter lades om, samtidigt installerades ett nytt värmesystem. Väggar och valv putslagades och avfärgades, korets väggar och valv målades om av C. W. Pettersson efter ritningar av E. Bergh. Stenytorna frilades från färg, sten nyhöggs helt eller delvis och de västra pelarna kläddes med nyhuggen sten. Långhusets emporvåning öppnades upp och en skiljevägg i Stora kapellet togs bort. Högaltaret flyttades och altarprydnaden togs bort, kyrkbänkarna och orgeln nygjordes och övrig inredning omdisponerades. Korets gotiska fönster rekonstruerades och försågs med nya glasmålningar av glasmästare Carl de Bouché från München.

Vid sekelskiftet 1900 genomfördes en yttre restaurering efter förslag av arkitekt Axel Herman Hägg, restaureringen syftade till att återställa den medeltida kyrkan vilket gjordes i engelsk nygotik. De största förändringarna innebar att barockgaveln på Stora kapellet ersattes med en nygotisk, en ny sakristia uppfördes och sidoskeppens tak sänktes. Fasaderna frilades från puts och nya stenskulpturer höggs. 1907 försågs koret med målningar utförda av C. W. Pettersson efter gjorda förlagor av Hägg och ett retabel placerades på altaret, även det ritat av Hägg.

1944-1945 restaurerades kyrkan invändigt efter förslag av arkitekt Erik Fant, då väggar och valv målades och kyrkbänkarna nybyggdes av valnötsträ, som skadats under krigsvintrarna tidigare samma decennium. Även orgelläktare och altarskranket nygjordes av detta virke.

1979-1985 genomfördes en omfattande inre och yttre renovering efter förslag av Jerk Alton. Taken byttes, murverken förstärktes och fasaderna rengjordes. Masverk rekonstruerades. Svalgångar byggdes på vinden ovanför arkaderna. Belysningen kompletterades, nya värme- och högtalarsystem installerades. Väggar och valv rengjordes och muralmåleri togs fram. Kulturhistoriskt värdefulla föremål konserverades. Inredningen i långhuset byggdes om. De båda rummen (böne- och silverkammare) vilka flankerar koret restaurerades. Stora kapellet försågs med nya glasmålningar och omdanades till enskilt gudstjänstrum med ny inredning ritad av arkitekten. Sakristibyggnadens interiör omgestaltades helt där samtalsrum, textilkammare, arbetsrum, kapprum med toaletter och värme- och el-central inrymdes. ´

I ett av tornen har TeliaSonera byggt en basstation för mobiltelefoni.