Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort.

Vinstdelning är ett arrangemang där anställda, utöver sin lön, får ta del av företagets vinst. För att man ska kunna tala om ett vinstdelningssystem bör det finnas i förväg bestämda principer för hur de anställdas vinstandel ska beräknas och fördelas. En distinktion kan göras mellan direkt och indirekt vinstdelning. I det förra fallet betalas vinstandelarna ut i form av kontanter, i det senare som aktier eller som andelar i en kollektiv fond.

Historia

Fransmannen Edme Jean Leclaire anses vara en av de första som tillämpade vinstdelning i praktiken. År 1842 lät han de anställda i sin möbel- och inredningsfirma bli delaktiga i företagets resultat. På världsutställningen i Paris år 1889 hölls en särskild vinstdelningskonferens. I vissa länder, bland annat Frankrike, Storbritannien och USA uppstod organisationer som uppmuntrade belöningsformens spridning. I slutet av 1800-talet förespråkades vinstdelning i politiska och akademiska sammanhang som en lösning på den s k arbetarfrågan.

I Sverige introducerades vinstdelningstanken av statsvetaren Wolter Arnberg (1870) och nationalekonomen Johan Leffler (1881). Frågan aktualiserades också 1892 i riksdagen av Rudolf Klinckowström och 1894 av justitierådet Ernst Herslow i samband med beslutet om en ny aktiebolagslag.

Flera kända svenska företag experimenterade tidigt med vinstdelningssystem, exempelvis Höganäs stenkolsbolag, Försäkringsaktiebolaget Skandia, Nya aktiebolaget Atlas och Munksjö bruk. Vinstdelning vann dock inte någon större utbredning på den svenska arbetsmarknaden. Under större delen av 1900-talet var både LO och SAF motståndare till belöningsformer utöver den vanliga lönen. På senare tid har emellertid vinstdelning blivit tämligen vanligt, åtminstone i storföretag.