Sojuzprogrammet
Från Rilpedia
Sojuzprogrammet var Sovjetunionens bemannade rymdfarkoster med tredje generations rymdfarkoster. Programmet togs över av Ryssland 1991 när Sovjetunionen upplöstes.
Som bärraket använder man en raket vid namn Sojuz. Raketen är en vidareutveckling av Vostokraketen, som användes i Vostokprogrammet.
Under Sojuzprogrammet har man använt sig av fyra typer av farkoster. Första farkosterna sköts upp under 1960-talet och har sedan dess utvecklats till nya och mer anpassade till dagens verksamhet med dockningar till den internationella rymdstationen ISS.
Tre saker har alla Sojuzvarianter gemensamt:
- En sfärisk omloppsmodul.
- En liten aerodynamisk återinträdeskapsel.
- En cylindrisk servicemodul med solpaneler.
Sojuzfarkosterna användes från 1970-talets början till rymdstationerna i Saljut-serien och sedermera Mir. Sojuz har skjutits upp från rymdbasen Baikonur i Kazakstan, planer finns att skjuta upp den från Centre Spatial Guyanais i Franska Guyana.
Den 17 juli 1975 skrevs rymdhistoria då en Sojuzfarkost och en Apollofarkost dockade med varandra för första gången. Detta var första gången rymdfarkoster från de två länderna dockade med varandra och kan ses som slutet på rymdkapplöpningen.
Innehåll |
Obemannade
|
Bemannade
Sojuz
Sojuz T
16 december 1979 - 16 juli 1986
Sojuz TM
|
|
Sojuz TMA
30 oktober 2002 - pågående
|
Sojuz TMAT
|}
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Sojuzprogrammet
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
|