Snösiska
Från Rilpedia
Hjälp gärna till att förbättra den här artikeln genom att utöka den. Ytterligare information kan hittas på diskussionssidan. |
?Snösiska Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig[2] |
|
---|---|
Snösiska
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Tättingar Passeriformes |
Familj: | Finkar Fringillidae |
Släkte: | Siskor Carduelis |
Art: | Snösiska C. hornemanni |
|
|
§Carduelis hornemanni Auktor: Holböll, 1843 |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Snösiska (Carduelis hornemanni) är en fågel som tillhör släktet siskor och familjen finkar.
Innehåll |
Taxonomi och utbredning
Snösiskan indelas i två underarter: C. h. hornemanni som häckar cirkumpolärt i områden mycket långt norrut, på Grönland samt angränsande delar i Kanada och C. h. exilipes som bland annat häckar i de nordligaste delarna av Sverige, nordamerika samt Eurasien. Fågeln övervintrar ofta långt norrut men flyttar ibland en bit söderut, exempelvis tillsammans med gråsiskan. Den grönländska underarten är större och ljusare, och ibland närmast vit.
Utseende
Fågeln är drygt 13 centimeter lång och mycket lik gråsiskan, i vissa fall omöjlig att säkert skilja från denna. De tydligaste skillnaderna är att snösiskan ofta är något större, har mindre och rakare näbb, något yvigare fjäderdräkt och vit övergump till skillnad från gråsiskans streckade. Ryggen är grå och sticker ut från det ljusa huvudet och den ljusa, lite randiga undersidan. Männens mage har ett svagt rosa parti som honorna saknar. Lätet påminner mest om gråsiskans även om de är relativt lätta att åtskilja.
Biotop
Snösiskan finns främst på tundran runt dvärgbjörkar och andra lågväxta buskar. Honan föder fyra till fem ägg och efter 9 till 14 dagar är ungen flygg. Främst består födan av frön men de polära snösiskorna äter även insekter. På flera ställen, till exempel i Norge, har man observerat snösiskor i par med gråsiskor.
Externa länkar och källor
Litteratur
- Roger Peterson, Guy Montfort, FAD Hollom: Fåglarna i Europa, Verlag Paul Parey, Hamburg och Berlin, 9 Auflage 1966
Noter
Källor
- Sveriges ornitologiska förening
- Artportalen: Dagens fågel - senaste observationerna - bilder
- ITIS (engelska)
- Gustaf Rudebeck (red.), Våra svenska fåglar i färg, 2a uppl 1984, ISBN 91-7058-200-9
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia