Provisoriska IRA

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård.

Provisoriska IRA (engelska: Provisional IRA, PIRA eller the Provos; iriska: Óglaigh na hÉireann) är den paramilitära grenen av den republikanska rörelsen i konflikten i Nordirland. Organisationen spårar sina rötter från den ursprungliga Irländska republikanska armén (vardagligt IRA) som bildades i början av 1900-talet, men som 1969 splittrades till Officiella IRA och Provisoriska IRA.

Grundande

Provisoriska IRA bildades av Brendan Hughes, Billy McKee och Joe Cahill som förordade en mer våldsam kamp än Officiella IRA. De tre vägrade ta order från Billy McMillen, ledaren för Officiella IRA i Nordirland och bryter kontakten med IRA:s ledning i Dublin. Detta eftersom Officiella IRA inte försvarat katolska bostadsområden under kravallerna i Belfast 1969. I stället var det enskilda IRA-män som gjorde motstånd men misslyckades. Samtidigt hade man lyckas försvara det katolska bostadsområdet Bogside i Derry i Slaget om Bogside just för att de lokala IRA-ledarna organiserade försvaret.

Sinn Féins länkar till IRA

Sinn Féin har stött den väpnade kampen mot Storbritannien som de anser vara en ockuperande makt. Partiets ledare har vid ett flertal tillfällen gjort tydliga uttalanden i frågan; till exempel sade Danny Morrison vid partiets Ard Fheis (partikongress) 1981: "Vem här tror verkligen att vi kan vinna kriget genom valurnan? Men har någon här något att invända om vi, med röstsedeln i ena handen och en ArmaLite i den andra, tar över makten i Irland?" ^[1]

Många medlemmar i Sinn Féin påstås dessutom ha haft ett förflutet i IRA, även om många nekar till det. Ett fåtal, bland andra Martin McGuinness, har erkänt att de är före detta IRA-män då de fått amnesti efter långfredagsavtalet. Gerry Adams förnekar alla anklagelser om att han skulle ha varit ledare för Provisoriska IRA.

Många av partiets ledande personer har deltagit på kända IRA-anhängares begravningar vilket av vissa har setts som bevis för att partiet stödjer organisationen. Ett exempel är då IRA-männen Thomas Begley och Sean Kelly den 23 oktober 1993 utförde ett bombdåd mitt på unionistiska Shankill Road och dödade nio personer. Begley dog också i attacken. Deras mål var dock ett möte mellan ledare för Ulster Freedom Fighters (fristående del av Ulster Defence Association) och Ulster Defence Association. Det hela fick ett politiskt efterspel då Gerry Adams, Sinn Féins ledare, var kistbärare på Thomas Begleys begravning.

Martin McGuinness har officiellt haft kontakt med brittisk underrättelsetjänst och regeringen sedan 1980. Sinn Féin säger att brittiska statsministrar har haft förhandlingar med dem på hög diplomatisk nivå sedan 1970-talet.^[2]

2005 hävdade Irlands justitieminister Michael McDowell att McGuinness, tillsammans med Gerry Adams och den irländske parlamentsledamoten Martin Ferris, var medlemmar av IRA:s sjumannaledning.^[3] McGuinness förnekade detta och sade att han inte längre var medlem av IRA.

Brittiska underrättelsetjänsten MI5 är övertygad om att det finns en klar länk mellan ledarskapet i Provisoriska IRA och Sinn Féin och har många gånger försökt infiltrera partiet och IRA för att bevisa detta. Mest kända fallet är den 16 december 2005, då meddelade Gerry Adams på en presskonferens att man hade upptäckt en "mullvad" inom partiet; Denis Donaldson hade varit spion åt brittiska underrättelsetjänsten MI5. Han uteslöts ur partiet. Denis var också med i Provisoriska IRA. Den 4 april 2006 mördades Denis Donaldson med två hagelskott, ett i magen och ett i huvudet. IRA förnekade inblandning i dådet. Den 8 april begravdes han på Belfast City Cemetery. Han fick inte begravas på IRA:s begravningsplats på Milltown Cemetery.

Organisation

Antalet medlemmar i PIRA uppskattas till ca 10 000 men antalet har varierat kraftigt genom åren och efter vapenvilan 1998 har antalet stadigt minskat, en del rapporter säger att det kan nu vara så lågt som 2 000 medlemmar då behovet att försvara katolska områden minskat. De flesta medlemmar hade i uppgift att försvara katolska bostadsområden. De flesta var aldrig i strid utan hade vapen men använde dem aldrig. Efter vapenvilan 1998 inleddes en avväpning. Av medlemmarna var det cirka 300 som utförde bombdåd.

Varje brigad hade en egen "stab" som administerade det praktiska med träning, vapen och rekrytering.

IRA Army Council

IRA Army Council, armérådet, har sju medlemmar. Vilka dessa sju personer är finns det många rykten om. Rådet är PIRA:s högsta beslutande organ och dess sammansättning har förändrats under åren.

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Stab

Stabchefen styrde staben som hade kontakt med de olika grupperna i armén och organiserade den. Stabchefen var högsta chef utanför armérådet. Det fanns underlydande chefer med olika ansvarsområden.

• IRA Quartermaster General
• IRA Director of Finance
• IRA Director of Engineering
• IRA Director of Training
• IRA Director of Intelligence
• IRA Director of Publicity
• IRA Director of Operations
• IRA Director of Security

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Armégrupper

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Active Service Units

Active Service Units kallades de specialgrupper på 5-8 man som utförde terrordåd. Dessa grupper hölls hemliga även för de andra i brigaden för att minska risken att infiltratörer skulle upptäcka dem. I en brigad kunde det finns flera sådana grupper. Bara de mest lojala som man hade störst förtroende för ingick i dessa.

Internal Security Unit

Internal Security Unit är PIRA:s underrättelsetjänst.

Deras uppgifter var bland annat att:

• Kontrollera de personer som vill gå med i PIRA, och godkänna dem om de bedömts som seriösa.
• Samla material om operationer som misslyckas eller polis och militär fått reda på. Undersöka anledningar till läckor med mera.
• Samla information och avslöja infiltratörer och förrädare.
• Förhöra misstänkta.
• Avrätta infiltratörer och förrädare.

Importörer

PIRA hade en speciell avdelning som hade till uppgift att smuggla vapen och ammunition in i Irland och Nordirland. De finansierades med rån, inbrott och donationer från bland annat irländare i USA och andra som stödde IRA.

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Aktivitet

Unionistisk väggmålning på Newtownards Road, östra Belfast. Den påminner om några av IRA:s bombdåd.

Organisationen är ansvarig för en lång rad terrordåd främst i England och Nordirland. De har ett flertal gånger blivit infiltrerade av brittisk säkerhetstjänst vilket i vissa fall där infiltratören tillkännagivit sin verksamhet, har resulterat i att infiltratören blivit mördad (till exempel Denis Donaldson). Undersökningar gällande antalet dödsoffer som PIRA har krävt, varierar något. En allmänt accepterad siffra är 1 800.

Den så kallade "Mainland-kampanjen" var ett försök att föra kampen från Nordirland till Storbritannien. Den första bomben placerades den 21 juli 1971 på puben The Mitre i Bayswater i samband med en fest för soldater som tjänstgjort i Nordirland. Explosionen dödade fyra personer.

Bombattentatet i Brighton

Huvudartikel: Bombattentatet i Brighton

Ett av de mest kända dåden riktades mot Grand Hotel i Brighton 12 oktober 1984 i samband med det konservativa partiets kongress i staden. Medlemmar ur IRA hyrde flera rum på hotellet under ett år före kongressen. Målet var Margaret Thatcher och regeringskabinettet. Bomben bestod av 70 kg trotyl med riktad verkan mot det rum där Thatcher skulle befinna sig. Hela hotellet klövs i två bitar. En person dömdes för dådet. Under rättegången framkom att det funnits en laddning på 600 kg trotyl i rum 212 men att IRA:s arméråd begärt att laddningen skulle reduceras för att om möjligt reducera civila förluster.

Terrordåd (urval)

• PIRA:s hämnd för Bloody Sunday var vad som kallas Bloody Friday, då 22 bomber exploderade i Belfast.
• En bombattack på La Mon House hotel den 17 februari 1978 i utkanten av Belfast dödar 12 människor.
• En medlem i kungafamiljen, Lord Mountbatten, mördades av PIRA 1979.
• Bombattentatet i Brighton 1984.
• 8 November 1987 - Edward Armstrong (52), Marie Wilson (20), Samuel Gault (49), Georgina Quinton (72), John Megaw (68), Wesley Armstrong (62), Bertha Armstrong (53), William Mullan (72), Agnes Mullan (70), Kit Johnston (70), Jessie Johnston (66) och Ronnie Hill (68) dödades av en tidsinställd bomb i Enniskillen då de var med på en minnesceremoni vid ett krigsminnesmärke. Bomben detonerades av Provisoriska IRA.
• Teebane Cross Road-massakern den 17 januari 1992. En IRA-bomb dödar åtta protestanter på Teebane crossroads mellan Cookstown och Omagh, County Tyrone.
• Den 23 oktober 1993 utförde IRA-männen Thomas Begley och Sean Kelly ett bombdåd mitt på unionistiska Shankill Road och dödade nio personer. Begley dog också i attacken. Men deras mål var ett möte mellan ledaren för Ulster Freedom Fighters ( fristående del av Ulster Defence Association ) och Ulster Defence Association. Det hela fick ett politiskt efterspel då Gerry Adams, Sinn Féins ledare, var kistbärare på Thomas Begleys begravning.

(Observera att det inte var Provisoriska IRA som stod bakom det kanske mest kända IRA-bombdådet, Bombattentatet i Omagh 1998 då 29 människor omkom, ansvariga för detta var utbrytargruppen Verkliga IRA.)

Nedläggning av vapnen

Trots våldet 1998 hölls politiska förhandlingar mellan representanter för Storbritanniens och Irlands regeringar och partier i Nordirland. Förhandlingarna ledde 1998 till långfredagsavtalet, som undertecknades den 10 april (långfredagen). Den 22 maj 1998 hölls folkomröstning om avtalet både i Nordirland och i Republiken Irland. Med stor majoritet godkändes avtalet. Avtalet innebar bl.a. att alla paramilitära grupper som skriver på en vapenvila och lämnar in sina vapen kommer att få amnesti och fångar från dessa grupper som sitter fängslade kommer att släppas fria. Provisoriska IRA skrev på vapenvilan och har inte varit aktiva sedan dess. Detta ledde till att en liten grupp som motsatte sig vapenvilan bildade Verkliga IRA.

Den 28 juli 2005 deklarerade IRA:s arméledning att den väpnade kampen skulle avslutas. I ett uttalande, uppläst av Séanna Breathnach, menade organisationen att den hade instruerat sina medlemmar att dumpa alla vapen och att inte delta i några "någon aktivitet överhuvudtaget" förutom att hjälpa "utvecklandet av rent politiska och demokratiska program genom uteslutande fredliga medel". Organisationen gav vidare sina representanter auktoritet att omedelbart samarbeta med Independent International Commission on Decommissioning för att på ett trovärdigt sätt nedmontera sina vapen "på ett sätt som ytterligare kommer att öka folkets tillit och avsluta detta så fort som möjligt".^[4]

Utbrytargrupper

Kontinuitets-IRA bildas 1986

Fram till 1986 avstod Sinn Féin från att inta de platser man vann i det irländska parlamentet, men när man detta år ändrade denna inställning bildades Kontinuitets-IRA (Continuity IRA, CIRA) som höll fast vid den tidigare inställningen. Orsaken till splittringen var att man såg denna förändring som ett accepterande av 1921 års delningsavtal. Kontinuitets-IRA existerade som en lös gruppering inom IRA fram till 1996 då man påbörjade sin väpnade kamp i protest mot processen som ledde till Långfredagsavtalet (Good Friday Agreement), som slöts 1998.

Utbrytarpartiet Republikanska Sinn Féin (Republican Sinn Féin) har utpekats som CIRA:s politiska gren och bildades av avhoppare från Sinn Feín 1986.

Verkliga IRA bildas 1998

Verkliga IRA (Real IRA) bildades av PIRA-medlemmar som motsatte sig fredsprocessen och vägrade kompromiss, då Provisoriska IRA 1997 lovade vapenvila om Sinn Féin fick vara med i förhandlingarna.

Referenser

• O'Brien, Brendan, A Pocket History of the IRA (1997), ISBN 0-86278-511-1

Noter

1. ↑ "Who here really believes we can win the war through the ballot box? But will anyone here object if, with a ballot paper in this hand and an Armalite in the other, we take power in Ireland?"
2. ↑ Setting the Record Straight Sinn Féins webbplats
3. ↑ Adams and McGuinness named as IRA leaders Daily Telegraph 21 februari 2005
4. ↑ ”Full text: IRA statement”. The Guardian. 28 juli 2005. http://www.guardian.co.uk/Northern_Ireland/Story/0,,1537996,00.html. Läst 2007-03-17.