Från Rilpedia

Pomeranian är en hundras av spetstyp. Den härstammar från Pommern, varifrån den också fått sitt namn. Den kallas också för dvärgspets.

Rashistoria

Pomeranian härstammar från den urgamla tyska spetsen, som var oenhetlig till typen, och som har givit upphov till samojed, chow-chow, keeshond, finsk spets med flera. Från början var den ingalunda någon dvärghund utan vikten höll sig omkring 12-15 kg, en tämligen stor hund alltså, som hölls som någon slags hushund. Den hade ett ganska besvärligt temperament och saknade jaktanlag, varför den inte blev särdeles populär i England, dit några exemplar importerats omkring 1800. Där fick den namnet ”spitzdog”, men efter en tid döptes den om till pomeranian. Att denna hund kom att tillhöra dvärgraserna berodde närmast på en tillfällighet. Det hade nämligen fötts dvärgexemplar i kullarna, vilka avlivades då man trodde att de var mindre livsdugliga än valparna av normal storlek. I slutet på seklet lät man på försök några dvärgvalpar leva och fann då att dessa var lika fullvärdiga som sina normalstora syskon. Därmed var dvärgspetsen etablerad; man började renavla dvärgexemplare, som omedelbart rönte stort intresse, inte minst därför att drottning Viktoria 1888 satte igång med egen uppfödning av de små pomeranians. I USA introducerades dvärgspetsen så tidigt som 1891, och den kom till Sverige 1905. Drygt 10 år senare kom den svenska uppfödning av rasen igång på allvar. Numera registreras ca 200 Pomeranian/dvärgspets årligen.

Temperament

Pomeranian är en vaken, gladlynt och aktiv liten hund som inte kräver allför mycket motion, men följer gärna med på längre promenader om ägaren vill. Är inte speciellt krävande med pälsvården, en genom borstning ca 2-3 gånger i månaden räcker. Den är dekorativ och charmfull, gillar barn och upptåg och den fungerar även mycket bra som alarmhund, skäller gärna på okända ljud.

Utseende

Pomeranian har en kort, kvadratisk kropp. Huvudet är rävliknande, kilformat med flat skalle och tämligen kort och spetsigt nosparti. Bettet är saxbett. Ögonen är medelstora och får inte sitta för långt isär. De är något snedställda. Öronen är tämligen högt ansatta, små och bärs upprättstående. Ryggen är rak, bröstet djupt, benstommen tunn. Svansen bärs över ryggen längs ryggraden, flat och rak. Pälsen består av mjuk dunig underull och långt rakt täckhår. När pälsen är som bäst är den så yvig att den döljer kroppens konturer. Svansen har i förhållande till hundens storlek enorm fana. Man föredrar enfärgade hundar men flerfärgade är tillåtna om färgerna är jämnt fördelade i fläckar över hela kroppen. Mankhöjden ligger mellan 18 och 22 cm och vikten mellan 2 och 3 kg. Rasklubbsens hemsida: http://www.pomeranianklubben.dinstudio.se/