Pidginspråk
Från Rilpedia
Typer av språk efter ursprung och användning |
---|
|
Ett pidginspråk (ursprungligen avseende endast engelska språkvarianter) uppstår tillfälligt och för enstaka ändamål då två ofta vitt skilda språk kolliderar. Pidginspråket karakteriseras av en begränsad vokabulär, som endast omfattar sådana termer som kräver omnämning, samt en mycket enkel eller helt icke-existerande grammatik. Exempel på pidginspråk är hiri motu, chinook jargon, fanakalo och kinesisk pidginengelska.
Under kolonialismens år var det vanligt att pidginspråk uppstod i kontakten mellan kolonisatörernas och slavarnas språk, som ett lingua franca. I normalfallen upphör dessa blandspråk att användas i och med att mötesplatserna mellan källspråken försvinner, såsom det norsk-ryska språket russenorsk, som användes av fiskare i Norra ishavet av norrmän å ena sidan, och ryssar å den andra. Russenorsk är ett av få kända pidginspråk som uppstått mellan folk på ungefär lika villkor; de flesta pidginspråk har uppstått mellan kolonisatörer och koloniserade.
Ett annat nordiskt exempel på pidginspråk är det baskisk-isländska pidginspråket som finns dokumenterat i isländska handskrifter från 1600-talet.
Då ett pidginspråk permanentas, utvecklas det också, precis som naturliga språk. Utvecklingen kallas kreolisering, och leder till uppkomsten av ett kreolspråk. Exempel på sådana är Tok pisin (Papua Nya Guinea) och kreol (Haiti).