Peter Lorenz Sellergren

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Peter Lorenz Sellergren,[1][2][3][4] född 9 april 1769, död 1843, var en svensk präst och gammalkyrklig väckelsepredikant, verksam i Kronobergs län.

Sellergren blev student i Lund 1788, vigdes till präst 1794 och blev domkyrkoadjunkt i Växjö. År 1812 blev han komminister i Hälleberga i Växjö stift. Han ansågs som rikt begåvad och var mycket uppskattad som predikant. Efter att hans tro börjat vackla i kontakten med upplysningslitteraturen, hängav han sig åt alkohol till den grad att han 1813 anklagades inför domkapitlet och tvingades ta tjänstledigt. Sjuk till kropp och själ upplevde han under den tiden ett märkligt religiöst genombrott och kunde därefter fortsätta sin prästerliga verksamhet. Han blev som ”en ny människa” som "brann af begär att rädda om möjligt hela verlden".

Innehåll

Sellergrenianismen

Som predikant och själavårdare utövade Sellergren inflytande vida omkring och blev en av förgrundsgestalterna i 1800-talets kyrkliga väckelse, en kyrkofader i en kaplansstuga.[5] Hans förkunnelse var av gammalpietistisk art, men fick med tiden bland annat genom påverkan från Johann Arndt ett starkare evangeliskt inslag. Sellergren skall ha setts som någonting nära en apostel bland befolkningen och haft stort inflytande på stiftets prästerskap.[6]

Bibliografi

  • Bref och andeliga ämnen (1843)
  • Det gamla budskapet. Predikningar och sånger (1925)

Referenser

Noter

  1. Svenskt boklexikon. Åren 1830-1865 / Förra delen. A - L
  2. Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan
  3. Bra Böckers Lexikon, 4:e upplagan, Höganäs 1991 ISBN 91-7133-082-8. Band 20, Rota - Sjå, sid. 285
  4. LIBRIS
  5. Svensk uppslagsbok 1935, s. 460
  6. Winberg 2000, s. 37

Tryckta källor

  • Olle Madeland, "Peter Lorens Sellergren", i Svenskt biografiskt lexikon
  • Gunnar Stenvall, Peter Lorenz Sellergren. (1943)
  • Christer Winberg, Hur Västsverige blev västsvenskt. Göteborg 2000
  • Svensk uppslagsbok 24. Malmö 1935
Personliga verktyg