Från Rilpedia

Paulus Genberg, även Paul Genberg, född 13 april 1811 i Brunflo socken i Jämtland, död 29 september 1875 i Kalmar, var professor vid Lunds universitet, ledamot av Svenska akademien, biskop i Kalmar stift och statsråd.

Sin första skolgång fick Genberg i Frösö skola, varefter han begav sig till Lund, där han 1828 blev student och 1835 filosofie magister. År 1837 blev han docent och 1842 adjunkt i romersk vältalighet och poesi. År 1843-1844 studerade han i Tyskland, huvudsakligen under Hegels lärjungar Georg Andreas Gabler och Karl Ludwig Michelet, och Friedrich von Schelling. År 1847 utnämndes han till professor i praktisk filosofi i Lund.

På hösten samma år valdes han till riksdagsman för Lunds universitet och anslöt sig till reformvännerna samt blev i början av den oroliga mars månad 1848 invald i reformsällskapets styrelse. I april samma år blev han, om än motvilligt, utnämndes till statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet.

På denna post stannade till 1852, då han utnämndes till biskop i Kalmar stift. Han var inte prästvigd då han utnämndes till biskop. I egenskap av biskop bevistade han riksdagen 1853-1854 samt kyrkomötena 1868 och 1873, vid vilka han hade plats i kyrkolagsutskottet. Genberg blev även ledamot i den efter det första kyrkomötet nedsatta kyrkolagskomitén och verkade där som rättslärd på kyrkolagstiftningens område. Hans reservation angående kyrkolagens formella anordning blev även Högsta domstolens mening. Vid kröningen av Karl XV 1860 blev han teologie doktor, och 1871 invaldes han i Svenska akademien på stol 10.

Företrädare: Henrik Reuterdahl	Svenska Akademien, Stol nr 10 1871-1871	Efterträdare: Carl Snoilsky
Företrädare: Fredrik Otto Silfverstolpe	Sveriges ecklesiastikminister 1848-1852	Efterträdare: Henrik Reuterdahl
Företrädare: Anders Carlsson af Kullberg	Biskop i Kalmar stift 1852–1875	Efterträdare: Pehr Sjöbring