Från Rilpedia

Paul Feyerabend, född 23 januari 1924 i Österrike, död 11 februari 1994, filosof. Professor i filosofi i Berkeley och i vetenskapsteori i Zürich.

Verkade under andra världskriget som officer inom den tyska armén (erhöll Järnkorset), men drog sig tillbaka efter en skottskada 1945 och började istället studera sång.

Påbörjade sin akademiska karriär i Wien 1947, samarbetade med Imre Lakatos, men studerade också vid Cambridge för Karl Popper själv 1952. Filosofiskt sett stod han i början av sin karriär bland positivisterna för att sedan flytta över till relativisterna. Feyerabends eklekticism i vetenskapsteori, med de öppningar han där lämnar mot den sociala verkligheten, placerar honom metodologiskt nära Thomas Kuhn. Han förespråkade vad man kan kalla "kunskapsanarki". Feyerabends första bok Against Method ("Ned med metodologin") från 1975, i vilken han bl.a. argumenterar för att det inte finns någon "vetenskaplig metod", rörde upp en hel del känslor.

Feyerabend ansåg att vetenskapens allenarådande plats i skolan är oförenlig med demokratiska värderingar. Föräldrarna borde få välja bort traditionella skolämnen mot undervisning i astrologi, magi etcetera. Feyerabend menade även att vetenskapen på sikt måste skiljas från staten, precis som kyrkan och stat är åtskilda i flera delar av världen. ^[1] Många kritiker menar dock att han "är en oseriös enfant terrible i den moderna vetenskapsfilosofin" ^[2]

Bibliografi i urval

• Against Method (1975)
• Farewell to Reason (1987)
• Philosophical Papers

Källor

1. ↑ Gilje, Nils & Grimen, Harald "Samhällsvetenskapernas förutsättningar", sidan 124-125. Bokförlaget Daidalos, 2007
2. ↑ Gilje, Nils & Grimen, Harald "Samhällsvetenskapernas förutsättningar", sidan 127. Bokförlaget Daidalos, 2007