Nonsenslitteratur
Från Rilpedia
Nonsenslitteratur är en litterär genre, eller i alla fall inom poesi och prosa, som är beroende av en balans mellan förnuft och nonsens, ordning och kaos. Den presenterar ofta en Topsy-Turvyvärld som är skild från fantasy. Ofta (även om inte nödvändigtvis) humoristisk, nonsens har en sorts humor som härleds från en annan källa en skämt: nonsens är roligt för att det inte är förnuftigt, i kontrast till den mesta humorn som är rolig för att den är förnuftig. Nonsens lever ofta som en parasit på andra genrer eller typer av litteratur, och som sådan kan den visas i flera olika skepnader, som romantisk vers, reseberättelser, noveller, lyrisk poesi, juornalism och recept. Strukturell strikthet är ofta balanserad med semantisk kaos och polysemi. Enligt Wim Tigges är effekterna från nonsens ofta skapad av en överdriven innebörd, snarare än brist på innebörd. Tigges ger också ett antal nonsenstekniker som karakteriserar genren, inkluderat felaktig orsak och effekt, portmanteau och neologism, omkastning och omvänd, samtidig, motsägelsefulla bilder/text, godtycklighet, gränslös repetition, negativitet eller spegling och förskingring[1]. Michael Heyman har lagt till tautologi, reduplikation, uttalande om det uppenbara och absurd precision[2]. Nonsens kan existera som genre, i vilken många nonsensdeviser används för att skapa en försiktig balans, eller så kan den användas som en devis, i vilket fall texten kan vara sensikal med bara ett par ögonblick av nonsenseffekten. Ibland kallas den här sortens text, delvis felaktigt, inte för att nonsensvers inte finns, utan för att nonsens kan förekomma utanför verser.
Källor
- Den här artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelska Wikipedia.
