Majuro
Från Rilpedia
Majuro (marshallesiska Mãjro) är en atoll bland Rataköarna och fungerar som huvudstad för staten Marshallöarna i Mikronesien i Stilla havet.
Innehåll |
Geografi
Majuro ligger bland Rataköarna ca 3.750 km sydväst om Hawaii och ca 4.800 km öster om Filippinerna. Dess geografiska koordinater är 07°04′06″ N 171°16′58″ Ö
Atollen är en korallatoll och har en total areal om ca 304, 2 km2 med en landmassa på ca 9,17 km2 och en lagun på ca 295,05 km2 (1). Atollen består av ca 64 öar och den högsta höjden är på endast 13 m.ö.h. (2). Endast några öar är bebodda men hela atollen har ca 30.000 invånare (3) vilket motsvarar nästan hälften av landets befolkning. De större öarna är:
Östra delen
"Delap-Uliga-Darrit - DUD" huvudstadsområdet, omfattar de större öarna
- Delap, även Dalap, förvaltningsdistriktet med parlamentsbyggnaden "Capitol Building"
- Uliga, affärsdistriket, här ligger även "CMI" (College of the Marshall Islands) och museet "Alele National Museum" med bruksföremål från öns historia
- Darrit, även Djarrot och Rita, shopping- och bostadsdistriktet
- Rairok med flygplatsen
- Enearmi
- Ejit
- Garra
- samt ytterligare en rad mindre öar
Västra delen
- Laura, den största ön, växande bostadsdistrikt med fin strand
- Ajeltake
- Arrak
- Jelter
- Rongrong
- Woja
- samt ytterligare en rad mindre öar
Förvaltningsmässigt utgör atollen en egen municipality (kommun). Öns flygplats Amata Kabua eller Marshall Islands International Airport (flygplatskod "MAJ") har kapacitet för internationellt flyg. Flygplatsen döptes efter Amata Kabua, landets förste president.
Historia
Rataköarna har troligen bebotts av mikronesier sedan cirka 1000 f.Kr. och några öar upptäcktes redan 1526 av spanske kaptenen Alonso de Salazar.
Majuro upptäcktes den 26 juni 1788 av brittiske kaptenerna Thomas Gilbert och William Marshall som då döpte den till Arrowsmith (4). Öarna hamnade senare under spansk överhöghet.
Neuguinea-Compagnie, ett tyskt handelsbolag köpte ögruppen från Spanien och etablerades sig på Rataköarna kring 1885 och öarna blev då ett eget förvaltningsområde tills de i oktober 1885 blev ett tyskt protektorat och då blev del i Tyska Nya Guinea.
1889 besöktes atollen av Robert Louis Stevenson som då kallade den "Stilla havets pärla".
Under första världskriget ockuperades området i oktober 1914 av Japan som även erhöll förvaltningsmandat, det Japanska Stillahavsmandatet, över området av Nationernas förbund vid Versaillesfreden 1919.
Under andra världskriget användes ögruppen som militärbas av Japan tills USA erövrade ön den 30 januari 1944. Därefter hamnade ögruppen under amerikansk överhöghet. 1947 utsågs Marshallöarna tillsammans med hela Karolinerna till "Trust Territory of the Pacific Islands" av Förenta nationerna och förvaltades av USA.