Från Rilpedia

Mäntsäläupproret är egentligen en räcka väpnade oroligheter i Mäntsälä kring månadsskiftet februari-mars 1932. Dessa utgjorde ett slags kulmen på Lapporörelsen, men fick sin början som lokal, spontan aktion.

Händelsekedjan inleddes 27 februari då en socialdemokratisk sammankomst i Folkets hus i byn Ohkola med föredrag av riksdagsmannen Mikko Erich avbröts av 400 skyddskårister, de flesta från Nylands läns norra och Tavastehus läns södra delar. Orosstiftarna förskansade sig därefter i skyddskårsbyggnaden i Mäntsälä och krävde landshövding Bruno Jalanders och inrikesminister Ernst von Borns avgång. Liknande krav hade tidigare framställts av Lapporörelsens ledning, från vilken nu order om mobilisering utgick till anhängarna, som samlades på flera orter, bl.a. Tavastehus, Björneborg, Loimaa, Forssa och Seinäjoki samt Jyväskylä, som vid sidan av Mäntsälä var den främsta oroshärden. Man trodde sig på detta sätt bäst kunna utöva påtryckningar på landets regering, som emellertid skred till energiska motåtgärder. President Svinhufvud höll 2 mars ett tal i radio till de upproriska och uppmanade dem att återvända till hembygden. Den borgerliga opinionen var dessutom emot företaget. Inför detta tryck måste revoltörerna slutligen böja sig. Sedan en vecka fylld av inaktivitet gått, togs ledarna i förvar, medan de övriga fritt fick avtåga. Under de rättegångar som följde dömdes ett tjugotal personer till ovillkorliga fängelsestraff. Den viktigaste följden var att Lapporörelsen upplöstes.

Litteratur

• Uppslagsverket Finland, 2 (1983)