Lättbetong
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
Lättbetong är ett byggnadsmaterial i form av block, balkar eller element. Lättbetong finns i två huvudtyper, lättballastbetong och gasbetong. Men vanligen avses gasbetong då man talar om lättbetong, lättballastbetong benämns vanligen just lättballastbetong.
Lättballastbetong är en betong i vilken fyllnadsmaterialet, ballasten, är porös och har avsevärt lägre densitet än de bergartsmaterial som normalt används. Den kan bestå av lecakulor.
Gasbetong tillverkas av sand, kalk och cement, med tillsats av aluminiumpulver som under tillverkningen reagerar med vatten och skapar en porös struktur.
Jämfört med vanlig betong har lättbetong lägre vikt, därav namnet, och sämre hållfasthet, men bättre värmeisoleringsegenskaper. Lättbetong kan fås med lambdavärde under 0,12W·m-1·K-1 medan man för betong ofta räknar med 1,7W·m-1·K-1.
Lättbetong finns i olika kvalitetsgrupper benämnda 400, 450, 500 och 600, där siffrorna anger lättbetongens densitet, med olika hållfasthet och styvhet.
Lättbetongelement armeras med släta stänger ofta endast med ändförankring, vilket måste beaktas vid håltagning etc. Dess låga hållfasthet gör att behovet av infästningar och avväxlingar ofta blir stort vid ombyggnader av olika slag. På grund av sin inte så höga hållfasthet är lättbetong rätt ömtåligt och det kan bli hanteringsskador under montaget.
Kända tillverkare av lättbetong är Siporex och Yxhult. Lättbetong kallas ofta Siporex eller Ytong (vad Yxhult kallade sin lättbetong). De största leverantörerna av lättbetong i Sverige är numera Aeroc AB och H+H Celcon.
Numera marknadsförs ofta lättbetong som sten, hus murade av lättbetongblock kallas stenhus.
Innehåll |
Historia
Lättbetongen uppfanns i mitten av 1920-talet av teknologie doktor Axel Eriksson och började tillverkas 1929 vid en fabrik i Hällabrottet, som Yxhults Stenhuggeri AB lät uppföra. En djärv satsning av Carl August Carlén som från 1924 var ensam ägare av Yxhultsbolaget, tidgare var det enbart stenhuggeri man ägnat sig åt. Lättbetongen såldes till att börja med under namnet "ånghärdad gasbetong" men fick på 1940-talet namnet Ytong. Denna lättbetong baserades på alunskiffer och var vad som skulle komma att kallas blåbetong. Att använda alunskiffer var fördelaktigt då skiffern är rik på kol och kunde användas som bränsle vid bränning av den kalk som ingår i lättbetong. Då innehållet av uran gör att blåbetong avger gasen radon påtalades det olämpliga i att använda alunskiffer som byggnadsmaterial av SSI år 1972, varefter tillverkningen av alunskifferbaserad lättbetong upphörde 1975. Men ända fram till 1980 har det byggts hus av blåbetong. Efter 1975 tillverkades även Ytong av finmald sandsten, cement och kalk, jämför med Siporex.
I början av 1930-talet framställdes av en forskargrupp inom cementindustrin lättbetong med cement och sand som utgångsmaterial, denna produkt kallade man Siporex.
Den lättbetong som användes i Sverige tillverkades av Yxhult AB och Siporex AB.
Så som material för takkonstruktioner var lättbetong populärt på 70-talet, men ersattes senare i allt högre grad av den högprofilerade trp-plåten, och numera används knappast lättbetong för tak. Till andra bjälklag används knappast heller lätttbetong längre. Så som fasadmaterial till industribyggnader, vilket även det var vanligt på 70-talet, används det nu rätt sparsamt.
Siporex och Yxhult gav ut lättbetonghandboken, standardverket i Sverige rörande lättbetongkonstruktioner, vilken även finns i pdf-format.
Numera säljs lättbetong under namnet Ytong av Xella.
Se även
Källor
- Yxhults Stenhuggeri
- Y som i Yxhult, om världskoncernen Ytong AB och dess betydelse för det moderna samhällets bebyggelse, Delrapport för etapp II
- Svenska Byggnadsvårdsföreningen: Pionjärinsatser i betongens barndom - Konstruktionsbetongens historia 1890-1950 (Ur Byggnadskultur nr 4/2004)
