Kebra Nagast

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Kung Salomo och drottningen av Saba, som enligt etiopisk tradition var svart.

Kebra Nagast eller Kebra Negast (Konungarnas ära) är ett etiopiskt nationalepos som berättar om hur de etiopiska konungarna härstammar i rakt nedstigande led från Israels konung Salomo och drottningen av Saba, Makeda. När drottningen återvände till Saba var hon gravid och födde sedan en son som enligt Kebra Negast blev kung i Etiopien under namnet Menelik I. Menelik och hans efterföljare titulerades negus negesti, vilket är amhariska för "konungarnas konung". Verket har stor betydelse för den etiopiska nationalkänslan. ^{[1] [2]}

Menelik ska enligt eposet ha tillbringat delar av sin uppväxt hos sina far Salomo i Jerusalem. Salomo ville att hans son Menelik skulle bli näste kung över Israel, men Menelik tackade nej. När det var dags för Menelik att återvända för att bli kung över det rike, som antas ha omfattat delar av dagens Etiopien och Jemen i sydvästra Arabiska halvön, lät fadern tillverka en kopia av förbundsarken – en guldbeslagen träkista med de båda lagtavlorna som Mose fått av Gud. Salomo beordrade dessutom de förstfödda i alla nobla familjer i Israel att följa med Menelik till Etiopien och bosätta sig där. Detta gällde även översteprästen Zadoks äldste son, som enligt Kebra Nagast ska ha bytt ut kopian av förbundsarken mot den äkta och fört den med sig till Etiopien. Den levande legenden pekar ut Heliga Maria av Sions katedral i Etiopien som den plats där förbundsarken idag förvaras, och endast en enda präst har tillträde till det heliga rum där Guds lagtavlor förvaras.^[3], ^[4]

Bland araberna, särskilt i den södra delen av arabiska halvön, lever än i dag andra legender om drottningen av Saba. Enligt dessa hade hon ingenting med Etiopien att göra. Hon var i stället en arabisk drottning som omvändes till monoteismen av kung Salomo. Berättelserna är kryddade med magi och övernaturliga ting som talande fåglar.^[5], ^[6] I arabisk och islamsk tradition sätts likhetstecken mellan Saba och sabéerna, som hade en högkultur där landet Jemen ligger idag. Drottningen skulle ha varit en sabeisk regent. Att det funnits en högkultur i Jemen har stöd i arkeologiska utgrävningar.^[7] Bland annat har man grävt fram resterna av vad som varit ett imponerande tempel, vars framsida haft enorma skulpturer av två sabeiska kungar – Yathar Amar Watar Ibn Malik och Karb al-Watar, som båda levde på 500-talet före Kristus. Arkeologerna menar att denna högkultur tagit form tidigast på 700-talet f.Kr.^[8] Kung Salomo anses emellertid ha regerat 300 år innan dessa första tecken på en sabeisk civilisation visade sig – omkring år 1000 f.Kr, och historikern Clegg förlägger drottningens besök i Jersualem till cirka år 960 f.Kr. ^[9] Det är således inte alls säkert att den påvisade sabeiska civilisationen och legendens Saba är ett och samma rike.

Bland de koptiskt kristna i Egypten finns en annan myt som pekar ut drottning Hatshepsut, regent över Egypten och Nubien och eventuellt Etiopien som identisk med drottningen av Saba. Hennes namn som farao var inte Makeda som etiopierna hävdar, utan Make-Ra. ^[10]

Till titeln negus negesti hörde även titlarna Guds utvalde och Lejonet av Juda. Den siste regerande negus negesti var Haile Selassie, som störtades 1974. (Etiopien har under perioder även haft kejsare som inte tillhört den salomoniska blodslinjen, och Selassies trontillträde innebar att ätten återerövrat kejsartiteln ^[11]). Selassie ses av rastafarianerna som en inkarnation av Gud, och Kebra Nagast har status som helig skrift. Kebra Nagast översattes inte till engelska förrän 1922, och boken var länge förbjuden i många kolonier/nationer i Västinidien eftersom boken ser på Gamla och Nya Testamentet med afrikanska ögon. Slavättlingarna på de karibiska öarna – i synnerhet rastafarianerna på Jamaica – har emellertid överfört legenden från generation till generation genom muntlig tradition, och lyriken i den reggaemusiken som är religiös är starkt influerad av Kebra Nagast. ^[12]

Källor

1. ↑ Ullendorff, Edward (1968) Ethiopia and the Bible. (Oxford: University Press for the British Academy, 1968), p. 75
2. ↑ Imperial Ethiopia Homepage
3. ↑ Ibid
4. ↑ Wood, Michael (2007) The Queen of Sheba. BBC: Ancient History.
5. ↑ Ibid
6. ↑ Philemon, T (1990) Makeda, Queen of Sheba
7. ↑ Wood, Michael (2007) The Queen of Sheba. BBC: Ancient History.
8. ↑ [German archaeological team discovers Sabaean Kingdom temple ruins]. Yemen Observers engelskspråkiga nätupplaga 29 mars 2008
9. ↑ Clegg II, L.H. (2002) Queen of Sheba (960 B.C.
10. ↑ Velikovsky, Immanuel: Kebra Nagast Kebra Nagast.
11. ↑ Wallis Budge, E.A. (1932; 2007) [The Kebra Nagast. The Queen of Sheba and Her Only Son Menyelek.] Förord. Forgotten Books.
12. ↑ Hausman, Gerald (1997) The Kebra Nagast: The Lost Bible of Rastafarian Wisdom and Faith from Ethiopia and Jamaica. St. Martin's Press.