Juho Kusti Paasikivi
Från Rilpedia
| Juho Kusti Paasikivi | |
| Paasikivi 1948 | |
| Finlands president | |
|---|---|
| Period | 11 mars 1946 – 1 mars 1956 |
| Företrädare | Gustaf Mannerheim |
| Efterträdare | Urho Kekkonen |
| Född | 27 november 1870 |
| Födelseort | Hämeenkoski |
| Död | 14 december 1956 |
| Dödsort | Helsingfors |
| Parti | Samlingspartiet |
Juho Kusti Paasikivi (förfinskning av Johan Gustaf Hellstén), född 27 november 1870, död 14 december 1956, var Republiken Finlands president under åren 1946-1956. Hans företrädare var C.G.E Mannerheim och efterträdare Urho Kekkonen. Paasikivi var även statsminister tre gånger. Han var den president som inledde den finländska så kallade Paasikivi-Kekkonen-linjen, den realistiska utrikespolitiken som betonade goda relationer till Sovjetunionen.
Innehåll |
Biografi
Juho Kusti Paasikivi föddes 27 november 1870 i Koski kommun. Familjen flyttade dock till Lahtis där han tillbringade sin barndom. Föräldrarna dog när han var ung och han uppfostrades av släktingar.
Fram till 1885 hade Paasikivi det svenska namnet Johan Gustav Hellsten, men bytte ut det i enlighet med den dåvarande trenden att förfinska namn. Sitt nya namn fick han genom att direkt översätta det gamla: paasikivi är finska för "hällsten". Paasikivi var gift med Anna Matilda Forsman 1897–1931 och senare med Allina Valve (1934–1956). Han fick fyra barn, Annikki (1898-1950), Wellamo (1900-1966), Juhani (1901-1942) och Varma (1903-1941).
Politisk karriär
Paasikivi tillhörde från början Finska partiet. Under förryskningsperioderna 1889-1905 och 1909-1917 var han undfallenhetsman, det vill säga förespråkade en anpasslig eftergiftspolitik gentemot Tsarryssland för att på fredlig väg försöka rädda något av den finska autonomin.
Paasikivi var det vita Finlands regeringschef (formellt vice ordförande för Senatens ekonomidepartement) maj-november 1918. Samma år var han med och bildade Samlingspartiet. Paasikivi var monarkist, men efter första världskrigets slut gavs försöket att skapa en monarki med en tysk prins upp, eftersom Tyskland förlorat kriget. På grund av detta föll också Paasikivis regering.
Under tiden mellan första och andra världskrigen fungerade Paasikivi som fredsförhandlare och diplomat vid flera tillfällen. Han ledde den finländska delegationen vid fredsförhandlingarna i Dorpat, var specialsändebud i Stockholm 1936-1940, förhandlade med Sovjetunionen under vinterkriget 1939, var specialsändebud i Moskva 1940-1941 och förhandlade igen om fred efter fortsättningskriget i Stockholm och Moskva 1944.
Paasikivi blev återigen statsminister 1944 efter fortsättningskriget och valdes till president i valet 1946. Han var den första före detta undfallenhetsmannen som blev vald till president. Under kriget hade hans sett fram emot den tyska erövringen av Leningrad men när krigslyckan vände insåg han att vad Finland framför allt behövde var goda relationer med Sovjetunionen. Under sin presidenttid företrädde han en utrikespolitik vars syfte var att just skapa sådana. Hans syn på utrikespolitiken kan anses vara extremt realistisk. Trots det bittra nederlag och de hårda fredsvillkor som landet hade fått genomlida måste goda relationer till Sovjetunionen prioriteras framför allt. Relationer till alla andra länder skulle komma i andra hand. Det skulle inte heller få förkomma några tendenser till anti-ryska strömningar i Finlands regering eller hos presidenten. Denna doktrin kom att kallas Paasikivi-Kekkonen-linjen och dominerade den finländska utrikespolitiken ända till slutet av 1980-talet. 1948 undertecknades vänskaps-, samarbets- och biståndsavtalet, enligt vilket Finland skulle be Sovjetunionen om hjälp ifall ett tredje land anföll Sovjetunionen över Finlands territorium.
Paasikivi vann presidentvalet 1950 överlägset. 1956 var han inofficiell kandidat men valet vanns av dåvarande statsminister Urho Kekkonen. Senare samma år avled Paasikivi 86 år gammal.
Se även
Externa länkar
Källor
Delar av denna artikel är en översättning av motsvarande artikel (Juho Kusti Paasikivi) på finskspråkiga Wikipedia.
| Företrädare: Gustaf Mannerheim |
Finlands president 1946–1956 |
Efterträdare: Urho Kekkonen |
| Företrädare: Pehr Evind Svinhufvud |
Finlands regeringschef I 1918 |
Efterträdare: Lauri Ingman |
| Företrädare: Urho Castrén |
Finlands statsminister II-III 1944–1946 |
Efterträdare: Mauno Pekkala |
|
|||||||
