Harry Persson (boxare)
Från Rilpedia
Harry Persson, känd som "H.P.", född 24 september 1898 i Stockholm, död 1 oktober 1979 i Solna, var en svensk tungviktsboxare i världseliten. Han bodde en tid i Hagalund i Solna, huset han bodde i är ett av de få som står kvar efter rivningshysterin.
1914 tog Persson värvning vid Västmanlands regemente och jobbade därefter som stensättare, där han lade grunden till sin stora slagstyrka som blev hans signum i boxningsringen. 1922 blev han proffs genom en uppvisningsmatch arrangerad av Bro IK. Summan som gjorde honom till proffs i samband med matchen i Upplands-Bro var åttio kronor.
1926 var det år han stod på topp. När Harry Persson den 14 juni 1926 i London knockade engelsmannen Phil Scott i elfte ronden blev han Europamästare i tungviktsboxning. Efter det räknades Persson som en möjlig utmanare till Jack Dempsey.
Under sin USA-turné 1926 gick Persson sex matcher, bland annat en förmatch i Philadelphia 23 september 1926 där Gene Tunney överraskande poängbesegrade Jack Dempsey. Persson mötte i samma gala Sgt Jack Adams som han knockade i fjärde ronden.
Matchen mot Bud Gorman 1 november 1926 som Persson förlorade på diskvalifikation i rond fem, vilket han ansåg var ett orättfärdigt domslut, och ytterligare två förlustmatcher i USA, ledde till att han återvände desillusionerad till Sverige.
Efter att 23 augusti 1931 ha förlorat på teknisk knockout redan i första ronden mot norrmannen Otto von Porat, var Perssons karriär i slutfasen och han gick därefter endast tre matcher till, som mer var av uppvisningskaraktär.
Den store, kraftige och tystlåtne Persson med tatueringar på både armar och bröst var mycket populär i Sverige.
Efter boxningskarriären jobbade Persson bland annat som ordningsvakt på det då populära nöjespalatset Nalen.
Harry Persson var bror med Erik "Lillis" Persson, svensk landslagsman i bandy, ishockey och fotboll.
Filmografi i urval
- 1958 - Jazzgossen
- 1932 – I gult och blått
- 1935 - Grabbarna i 57:an
