Jack Dempsey
Från Rilpedia
Jack Dempsey, egentligen William Harrison Dempsey, född 24 juni 1895 i Manassa, i den amerikanska delstaten Colorado, död 31 maj 1983 i New York City, New York, USA, var en amerikansk boxare som var världsmästare i tungvikt 1919-26. Dempsey kallades Manassa mauler (maul = misshandla, illa tilltyga någon).
Dempsey boxades inledningsvis under pseudonymen Kid Blackie, varför hans exakta matchlista är okänd. Från och med 1916 boxades han dock under namnet Jack Dempsey. 1919 erövrade Dempsey VM-titeln genom att besegra Jess Willard. Officiellt segrade han på knockout i rond 3, men egentligen gav Willard upp i pausen mellan tredje och fjärde ronden. Han hade då synat golvet hela 7 gånger redan i första ronden.
Dempsey höll VM-titeln ända fram till 1926 då han förlade på poäng mot Gene Tunney inför hela 120 000 åskådare (rekordpublik ända fram till 1993) i Philadelphia. Året efter möttes de igen i en match som tillhör de mest berömda i boxningshistorien, känd som den långa räkningens match. I sjunde ronden slogs Tunney till golvet, men Dempsey hade glömt den relativt nyinförda regel som säger att man måste återvända till neutral ringhörna efter att man "golvat" motståndaren. Därför fick Tunney ett antal extra sekunder att hämta sig medan domaren såg till att regeln följdes. Han reste sig och vann så småningom på poäng.
Detta blev Dempseys sista match i karriären. Han är invald i boxningens Hall of Fame och är en av de mest berömda tungviktsmästarna. Före Max Schmeling var han den tungviktsmästare som hade levt längst.
