Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009)

?Guldhamster
Guldhamster
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Gnagare Rodentia
Överfamilj:	Musliknande gnagare Myomorpha
Familj:	Cricetidae
Underfamilj:	Hamstrar Cricetinae
Släkte:	Mesocricetus
Art:	Guldhamster M. auratus
Vetenskapligt namn
§Mesocricetus auratus Auktor: Waterhouse, 1839
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Guldhamster (Mesocricetus auratus) är en liten gnagare och är den mest välkända i underfamiljen hamstrar. Den kallas ofta bara hamster. Guldhamstern är ett mycket populärt sällskapsdjur och används också som försöksdjur. Det finns troligtvis inga vilda guldhamstrar längre.

Guldhamstern lever normalt 2-3 år och blir 13-18 cm lång. I likhet med de flesta hamstrar har den kindpåsar som kan spännas ut så att de hänger ned till skulderbladen. Vilda hamstrar hamstrar, d.v.s. de bär med sig mat i kindpåsarna till sina bohålor. Guldhamstern kallas för "sadelväskornas fader" (arabiska أبو جراب) på den dialekt som talas där den påträffades i det vilda. Så stora mängder som 25 kg har påträffats i en bohåla som tillhörde en enda hamster.

Innehåll 1 Upptäckten 2 Guldhamster som sällskapsdjur 2.1 Sjukdomar 2.2 Pälsvård 2.3 Dygnsrytm 2.4 Aktiviteter/motion 2.5 Boende 2.5.1 Buren 2.6 Avel 2.6.1 Utveckling av ungar 2.6.2 Avvänjningen 2.6.3 Att se skillnad på hona och hane

Upptäckten

Den brittiske zoologen George Robert Waterhouse fann en äldre hona i Syrien 1839 och gav den namnet Cricetus auratus, latin för gyllene hamster. Denna hamsters päls fanns med i utställningen i British Museum i London. Därefter var den bortglömd i vetenskapliga kretsar i ett århundrade. Ungefär 1930 fann den hebreiske zoologen Israel Aharoni vid Jerusalems Universitet en hona med ungar i Syriens ökenområde. Innan han kommit tillbaka med dem till sitt laboratorium hade de flesta dött eller rymt. De som var kvar donerades till Jerusalems Hebreiska Universitet, där man framgångsrikt födde upp flera. Eftersom de var lite större än dem som Waterhouse hade funnit fick de namnet Mesocricetus auratus, men troligtvis hör de till samma art..

Avkomlingar till dessa hamstrar forslades till laboratorier i hela världen för att användas för forskningsändamål. De kom till Storbritannien 1931 och till USA 1938. I stort sett alla tama guldhamstrar är avkomlingar till den kull som Aharoni fann i Syrien.

Guldhamster som sällskapsdjur

Det sägs att guldhamstern är ett bra förstadjur för dem som vill ha ett husdjur, men den behöver ändå precis lika mycket omvårdnad som en kanin eller en hund, det som skiljer är bara att djuren inte hanteras på samma sätt.

Sjukdomar

Var noga med att tvätta händer både före och efer hantering av din hamster så att ni smittar ner varandra. Det finns ett virus som heter Papova. Det yttrar sig som en infektion och hamstern får vårtor under hakan. Detta drabbar bara guldhamstrar och är smittsamt. Läs mer på Svenska Hamsterföreningens hemsida.

Pälsvård

Av guldhamsterns fyra hårlag så är de långhåriga varianternas päls som kräver lite vård, dock behöver man aldrig bada en guldhamster – de är renliga djur och tvättar sig själva. Man kan däremot ta bort eventuella tovor och borsta igenom pälsen lite då och då med en mjuk tandborste. Att hantera en hamster Att lyfta en nyinköpt liten sprallig hamster är inte lätt. Det kan gå från att den sitter helt stilla till att den tar ett hopp rakt ut i luften, och tappar man den så kan den skada sig illa. Ju mer man handskas med den lilla hamstern, desto lättare blir den att hantera.

Först och främst ska den vänja sig vid dina händer. Sätt ner handen försiktigt i buren och låt hamstern komma fram och nosa på den. Sticker du även till hamstern små godbitar så kommer den att förknippa handen med något positivt. Det bästa är om hamstern lär sig att själv gå upp i din hand, men även om den gör det så får du inte glömma att hålla den andra handen försiktigt över så att hamstern inte hoppar till och ramlar i golvet. En hamster som inte går upp självmant i din hand men ändå är van vid händer, lyfts säkrast genom att man försiktigt kupar händerna runt hamstern och sedan håller den tätt intill sig.

Man brukar snabbt lära känna sin hamster, och vet vad den kan hitta på när man har den uppe. Små barn och ovana personer bör sitta ner när de håller i en livlig hamster.

Dygnsrytm

Guldhamstern är ett nattaktivt djur, vilket betyder att den är vaken på natten och sover mestadels av dagen. I det vilda så letar hamstern mat på natten bland annat för att det är svårare för rovdjur att upptäcka den då.

En guldhamster i fångenskap kan anpassa sig efter sin ägare och vara vaken på dagen om ägaren väcker hamstern vid samma tid under en period. Då vaknar den till slut en stund innan den vet att den strax får mat eller får komma ut ur buren en stund. Man ska dock inte göra det till en vana att väcka sin hamster när den sover, eftersom den då kan få dåligt hjärta.

Aktiviteter/motion

En guldhamster har ett stort aktivitetsbehov och vill inte sitta instängd i sin bur hela dagarna. Även om man har motionshjul till sin hamster så bör man ta upp den minst en gång om dagen.

Vill man låta sin guldhamster springa lös i ett rum, så finns det mycket man måste tänka på. Sladdar kan bitas sönder, möbler kan få bitar avgnagda och hamstern kan försvinna in genom mindre hål än man tror. Allt detta måste kontrolleras noga innan man släpper hamstern lös.

Annars finns det bättre alternativ till dem som inte nöjer sig med att ha hamstern i knäet, som till exempel att köpa en så kallad hamsterboll i närmsta djuraffär. Det är en ihålig plastboll som man kan stänga in hamstern i, och i vilken den sedan kan springa runt på öppna planytor. Då kan den inte komma ut och orsaka någon skada, men man måste istället vara uppmärksam så att bollen inte fastnar och inte kommer någonvart. Då kan hamstern bli väldigt stressad. Samtidigt som vissa hamstrar får panik av att bara bli instängd. Vill man aktivera sin hamster på en högre nivå kan man bygga en labyrint av papp och mjölkkartonger, med ett Start och ett Mål med en liten ätbar godsak.

I djuraffärer finns numera också små koppel till hamstrar så att man under varma dagar kan ta med den ut, men även dessa medför vissa risker. Man får absolut inte dra i kopplet – så liten och lätt som en guldhamster är så skulle den bara släpas med. Man måste också vara uppmärksam på lösgående hundar och större fåglar. Vissa fåglar är så pass modiga att de vågar dyka mot hamstern fast det står en människa ett par meter ifrån. En annan riskfaktor är de vanliga vattenbrunnarna med galler. En guldhamster är van vid att försöka ta sig igenom smala springor, och om den skulle ta sig igenom gallret i brunnen så får man inte upp den igen.

Boende

Hamstrar i fångenskap hålls oftast i burar som man kan köpa i djuraffärer. I Sverige har vi minimimått på burar som en guldhamster får hållas i. Burens mått ska räcka till för att den ska kunna uträtta sina naturliga behov, till exempel att bygga en sovplats, samla ett matförråd, klättra och springa runt.

Enligt Statens Jordbruksverks föreskrifter ska golvytan i buren minst vara 0,12 m² stor, till exempel kan buren ha längden 48 cm, bredden 25 cm och höjden 20 cm. Tänk på att en hamsterbur aldrig kan vara för stor! Många djuraffärer säljer burar till guldhamstrar som är i absolut minsta laget.

Hittar man ingen tillräckligt stor bur så kan man alltid bygga en bur själv av plywood, spånskivor eller av ett gammalt dockhus. Man måste då tänka på att guldhamstern är väldigt duktig på att gnaga, och kan under en natt gnaga sig igenom en plywoodskiva som är flera cm tjock. Det är även anledningen till att träskivorna ska vara obehandlade, så att hamstern inte blir förgiftad om den gnager. Den kan också få flisor i munnen och kindpåsarna av vissa trädslag, så man måste tänka på att göra buren både rymnings- och gnagsäker.

Om hamstern klättrar upp till ett tak med höjden 30 cm på insidan av buren och sedan tappar taget, så kan den skada sig och till och med dö. Även vid 20 cm höjd kan den skadas, så därför ska man vara uppmärksam på om ens hamster är en ”klättrare” och i så fall kanske lägga in extra kutterspån på burens golv för att förhindra att hamstern skadar sig om den ramlar för en högre höjd. Vissa använder även kattströ - trä- eller papperspellets - som underlag i buren, vilket är hårdare än kutterspån och därför inte så bra. Däremot har pellets en mycket bättre uppsugningsförmåga än sågspån, och dessutom får guldhamstrar inte lika lätt allergier som de kan få av dammet från sågspån. Vill man använda spån till sin hamster så är kutterspån ett bättre alternativ än sågspån. Kutterspån är hyvlat och dammar inte lika mycket som sågspånet som är sågat och innehåller mer lösa finkorniga smådelar.

En hamsterbur ska förutom underlag även innehålla ett hjul, och hjulen som medföljer burar från djuraffärer är ofta alldeles för små och passar till dvärghamstrar. Hjulen passar kanske guldhamstern så länge den är liten, men den har snart vuxit ur hjulet och då måste man ändå köpa ett nytt.

Hamstern ska kunna springa raklång i hjulet utan att böja på ryggen, och ett hjul med diametern 18 cm brukar passa de flesta hamstrar. Har man en ovanligt stor hamster kan man bli tvungen att köpa ett rått- eller marsvinshjul istället, vilka är ännu större och kan vara svårt att få plats med i hamsterburen.

En hamsterbur ska också innehålla en skål med mat, en vattenflaska, eftersom en vattenskål ofta blir fylld med sågspån som hamstern skvätter i. Man ska dagligen byta vattnet i vattenflaskan till nytt svalt. I buren ska det också finnas ett boningshus. Boninghuset behöver inte vara så stort men tillräckligt stort så att hamstern kan vila och förvara mat i det. Ett mycket bra förslag på boningshus är att bygga en låda utan botten och sen göra ett litet hål som ingång och på taket sätter man gångjärn så man enkelt kan öppna och inte behöver förstöra hamsterns sov plats. De färdiga boningshusen som finns i djuraffärer i plast blir oftast för varma för hamstern att sova i, speciellt på sommaren. Bomaterialet kan dessutom bli fuktigt när hamstern andas, vilket kan leda till att den bli förkyld och till och med får lunginflammation. Därför ska man helst ha boningshus i trä, men även dessa kan vara farliga för hamstern då den gnager av vassa stickor. Enklast är att bara lägga en liten pappbit över ett av burens hörn, och sedan ge hamstern toapapper eller hamsterbomull att bädda med. Man ska aldrig ge hamstern vanlig bomull eller något i tyg, eftersom det kan bli massa lösa trådar som hamster kan fastna i och strypas av.

En hamster i bur ska alltid hållas inomhus, men visst kan man ställa ut buren korta stunder under sommaren. Man måste dock vara noga med placeringen och se till att buren aldrig står i direkt solljus. Man måste också hålla koll på att inga katter finns i närheten, för ibland kan de lyckas öppna buren. Även fåglar kan försöka hacka på hamstern, och en lös hund kan välta buren och ta sönder den. Vissa sätter ut hamstern i en liten bur av bara nät på gräsmattan, men det detta är ännu farligare eftersom hamstern är mindre skyddad i nätburen än i sin bur. Det måste också vara nät på undersidan av nätburen också, eftersom hamstern annars skulle kunna gräva sig ut på bara ett par minuter. Glöm inte att hamstern alltid ska ha tillgång till vatten!

Buren

Guldhamstrar skall alltid leva ensamma, om man har två eller fler i en bur så leder det alltid till strider som slutar med att en av dem dör! En bur till en guldhamster skall vara minst 70x40 cm, om den inte har flera våningar. Om man har en bur med flera våningar så skall men se till att våningarnas botten inte består av galler eftersom hamstern lätt fastnar med sina små tassar vilket kan leda till en bruten tass. Buren kan vara en Duna-bur (har både plast nedredelen och övredel) eller en gallerbur (som har en plastlåda till botten och en galler överdel). I buren bör finnas kutterspån som bottenmaterial (EJ sågspån eftersom det har för mycket damm i sig och dammet fastnar i hamsterns luftvägar och hamstern får svårt att få luft)och ett bo, vattenflaska, en matskål gjord av keramik och några leksaker. Som leksaker kan man ha toarullar, äggkartonger och olika saker att klättra på, de här leksakerna måste man byta ut med jämna mellanrum eftersom de efter en tid börjar lukta illa av hamsterns urin. Man ska också ha ett hjul till sin guldhamster. Hjulet ska vara ett bra hjul, ett bra hjul består av plast (inte av metall, eftersom hamstern kan fastna i springorna mellan matallen)hjulet skall minst vara 18 cm i diameter, för om det är mindre så hamnar hamstern att böja sig då den springer och det kan leda till allvarliga ryggskador. Hamstrarna älskar att boa och som bomaterial kan du använda sönderrivet toapapper använd EJ HAMSTERVADD eftersom det har förekommit flera olyckor med det, det har virat sig runt hamsterns ben och de har förlorat ett ben, om de hamstrar hamstervadd kan de också kvävas!! Hur ofta man bör städa buren beror allt på hur stor bur man har. Har man en bur som är 70x40 cm så bör man städa den en gång i veckan åtminstone. Har man en bur som är över 1 meter lång så brukar det räcka med att städa den med 1½-2 veckors mellanrum. När man städar buren så tar man ut hamstern och sätter den i en transportbur. Sedan tar man ut alla leksaker,hjul,bo,matskålar och vattenflaska, sedan tömmer man allt smutsigt kutterspån i en soppåse (spara lite av hamsterns förråd med mat, men bara torrfoder). Sedan tvättar du ur buren med vatten och lite mild rengörningsmedel, torka också leksakerna med en våt trasa och låt allt torka. Sedan sätter du ett ca. 5 cm lager med kutterspån i den torra buren och sedan sätter du in alla leksaker,bo och hjul i buren. Diska inte vattenflaskan och matskålen men skölj dem ordentligt med vatten. Sedan sätter du hamsterns förråd med mat tillbaka där du tog det ifrån och sedan är det bara att fylla på mat i matskålen och vatten i vattenflaskan och sedan är det klart att sätta tillbaka hamstern.

Avel

En guldhamster blir könsmogen ungefär vid fyra till fem veckors ålder men man bör vänta med att para honan, gärna tills hon är ett halvår eller minst ett par månader gammal. Får hon ungar tidigare så blir är de ofta små och klena, och honan blir själv sliten av att ta hand om ungar som ju faktiskt inte är mycket yngre än hon själv. Honor som fått ungar brukar inte växa mer, vilket är ännu en anledning till att honan ha vuxit till sig innan man parar henne. Honor som är över ett år gamla brukar inte kunna få ungar längre, medan hanarna kan användas till avel tills de är runt 1,5 år. Ska man använda honan till avel så bör man vänta åtta till tio veckor mellan varje kull, så att hon hinner vila upp sig.

En hamsterhona är brunstig ungefär var fjärde dag, och vanligtvis enbart ett par timmar varje gång. Detta kan man märka genom att hon avger en stark lukt från sina luktkörtlar från pigmentfläcken ovanför höften som både hanarna och honorna har. Hon kan också ställa sig i parningsställning, det vill säga att hon sträcker på sig, stelnar till med vitt åtskilda ben och svansen rätt upp i vädret. Vaginalöppningen blir lite rödsvullen och fuktig. Hon kan också bli orolig och rastlös när hon är inne i sin bur; flytta bomaterialet från den ena sidan till den andra, springa runt och stryka sig mot väggarna, och ge ifrån sig små fnysande ljud. Gör hon det så vet man att hon är redo för parning.

När dagen kommer då man vill släppa ihop hanen och honan så är det mycket att tänka på. På våren, sommaren och hösten brukar honans brunsttimmar infalla på kvällen, medan hon på vintern oftast är brunstig på morgonen eller mitt på dagen. Hanen kan man däremot använda när som helst.

Sätter man ihop hamsterparet när honan inte är parningsvillig så kan hon attackera hanen och skada honom illa när han närmar sig. Börjar de bråka ska man omedelbart sära på dem eftersom honan hugger efter hanens könsorgan och kan skada honom så att han bli impotent. Dessutom kan de båda djuren bli så skrämda att det dröjer innan de låter en annan hamster komma i närheten.

Man ska aldrig försöka sära på de bråkande hamstrarna med händerna, eftersom man då riskerar att bli biten. Är man är osäker på om honan är brunstig när man släpper ihop henne med hanen så ska man ha en bräda eller en flyttbar vägg till hands, så att man kan sära på hamstrarna om de börjar slåss. Man kan också slänga en handfull sågspån eller annat småplock över hamstrarna. Eftersom de är väldigt renliga djur, så brukar de sluta upp med att bråka och istället börja plocka bort spån från pälsen.

Man ska aldrig släppa ner hanen i honans bur, eftersom hon då anser att han gör intrång på hennes revir och kan attackera honom. Ett alternativ är att sätta ner honan i hanens bur, men det bästa är om de möts på ett ställe som är helt nytt för dem båda, till exempel i ett tomt badkar eller i en inhägnad på ett golv.

När honan och hanen först möts så nosar de oftast på varandra i ansiktet, runt doftkörtlarna och runt könsorganet. Därefter kan det ta mellan 10 sekunder och 10 minuter innan honan stelnar till och intar parningsställning. Ibland vill honan undersöka den nya platsen hon kommit till, och då brukar hanen vara tätt inpå henne hela tiden.

Om honan tycker att hanen är för påträngande så kan hon vända sig mot honom, sätta sig på bakbenen och ta upp tassarna framför sig. Detta är ett tecken på att hon börjar bli irriterad, men behöver inte betyda att hon inte är brunstig. Om honan däremot ger ifrån sig ett kusligt tandgnissel ska man snabbt placera något mellan dem och plocka bort hanen, men man måste vara lugn eftersom hamstrarna lätt blir skrämda i den här situationen.

Det är dock inte bara honorna som kan starta slagsmål. Om hanen inte intresserar sig för honan så brukar hon nosa honom i ansiktet för att uppmuntra honom, och han kan då hugga till. I få fall visar ingen av hamstrarna något intresse för den andre, men det brukar vara enkelt avhjälpt genom att man placerar honan i hanens bur och hanen i honans och låter dem stanna där någon timme.

Om allt går som det ska och honan intar parningsställning så sköter det sig själv. Hanen tvättar honan och sig själv runt könsorganet innan han utför själva parningen. Hanen upprepar det ett par gånger, varemellan han återigen tvättar sig själv och honan runt könsorganet. Parningsleken kan pågå i allt från ett par minuter till en halvtimme. Under tiden bör man låta hamstrarna vara ifred men stå bredvid redo att ingripa ifall något skulle hända. Så småningom tröttnar de och börjar tvätta sig. Då är parningen avslutat och hanen och honan bör lyftas in i respektive bur. Ligger honan kvar i parningsställning när mer än en halvtimme gått så är det ett tecken på att hon är steril och det är ingen idé att låta dem fortsätta. Man ska aldrig ta direkt i en hona som står i parningsställning, utan blåsa lite lätt på henne tills man ser att hon vaknar till.

Det är inte lätt att se om parningen lyckats eller ej, möjligtvis kan man se att honan blir lite tjockare under de sista dräktighetsdagarna, ifall kullen är stor. Annars får man helt enkelt ge sig till tåls och vänta, men har inget hänt på den 20:de dagen så har parningen misslyckats.

Om det var första gången honan parades så är detta den troliga förklaringen, eftersom det sällan lyckas första gången. Annars kan det till exempel bero på att honan är för fet, att hon har brist på E-vitamin, eller att någon av hamstrarna är för gamla. Man kan ge en parad hona vetegroddar för att hon ska få extra tillskott av E-vitamin.

Guldhamstern har den kortaste dräktighetstiden som man känner till hos däggdjur, bara 16 dagar. Tiden brukar vara exakt, men en dag tidigare eller senare bör man räkna med. Är honan frisk så avviker tiden inte mer än så.

Man ska undvika att hålla på för mycket med honan under dräktigheten, annars kan ungarna skadas. Man bör ge henne mat som är närande och rik på protein; vetegroddar, grönsaker och mjölk. Bröd och frön är det bäst att minska på för att hon inte ska bli fet.

Det är extra nödvändigt att hon får i sig tillräckligt med vitaminer, protein och kalkämnen under dräktigheten, både för fosterutvecklingens skull men även för att honan kan kompensera brist på något genom att äta upp sina ungar.

Att stora dagen är inne märker du genom att honan går från att ha varit helt som vanligt under dräktigheten till att oroligt gräva i spånen, springa runt i buren och bädda och ordna. Har hon tidigare haft en sovlåda med kant i buren så bör den tas bort ett par dagar innan födseln eftersom ungarna inte kan ta sig över kanten när de ska börja kravla omkring.

När honan försvinner in till sitt nybyggda bo och inte kommer ut mer så ska man låta henne vara ifred och vara noga med att inte skrämma henne. Skrämmer man henne så riskerar man ungarnas liv, eftersom hon kan kväva ungarna genom att stoppa in dem i sina kindpåsar, eller rentav äta upp dem, för att skydda dem! Om man har tur så kan man få höra pip och skrik, och då vet man att födseln har börjat.

Utveckling av ungar

En guldhamsterkull består vanligen av sex till åtta ungar men det kan variera, ibland är kullen inte större än två ungar, ibland upp till sexton. De föds nakna, blinda och döva med korta mellanrum, och honan ser själv till att det är rent och snyggt i boet under tiden. Om någon unge hamnar utanför boet så ska man inte göra något åt det eftersom man kan skrämma hamstrarna ordentligt – honan hämtar själv in bortkomna ungar när alla är födda. Man behöver heller inte bekymra sig över att plocka bort döda ungar – även den saken sköter honan själv, genom att äta upp dem.

En nyfödd guldhamster väger omkring fem gram och är bara ett par centimeter stor. Den är skär med små öron som ligger tätt emot huvudet, och har små vita tänder. Ungarna är helt beroende av mammans värme och mjölk den första veckan, och fram till ungarna är ungefär tio dagar ska man akta sig för att skrämma honan – under hela den tiden finns risken att hon äter upp sina ungar, för att skydda dem.

Redan ett dygn efter födseln kan man, om man är god vän med honan, sära försiktigt på bäddmaterialet med en trubbig pinne för att titta på ungarna, när honan själv är ute och äter. Men säkrast är att låta boet vara tills ungarna själva börjar kravla runt i buren, vilket brukar ske när ungarna är ungefär fjorton dagar.

Redan på femte dagen så har ungarnas skära färg mörknat, ryggen är nästintill svart och de har fått hår över hela kroppen. Ytterligare ett par dagar senare är de brunfärgade med något ljusare huvud. Man kan tydligt se de dubbla raderna av fläckar som markerar honans fjorton spenar. På den tionde dagen är ungarna vita på undersidan och mörka på ryggen. Öronen står upp och man kan skymta en smal springa mellan ögonlocken. På fjortonde dagen har de flesta ungarna börjat kravla omkring i buren, och mamman är fullt engagerad i att ta dem i nackskinnet och bära tillbaka varje unge till boet. Så småningom inser hon att ungarna bli allt olydigare, och efter några dagar låter hon dem röra sig som de vill. På den sextonde dagen är ögonen helt öppna på ungarna, och så snart alla ungarna vistats ute i buren så kan man byta sågspånen och städa buren ordentligt - inte tidigare! Städar man tidigare så förstör man det värmande boet som ungarna behöver, och som honan gjort och känner sig trygg i.

Ungarna lever på moderns mjölk de första dagarna, men redan efter fem-sex dagar kan de börja äta riktig mat. Man kan då strö fint havremjöl och vetegroddar i och omkring boet, som ungarna kan äta av. De kan också få smaka på små morots- och ostbitar, skorpsmulor och gärna också sallad. Sallad kan ungarna inte få tillräckligt av; man lägger ner ett helt salladsblad i buren så portionerar honan ut dem. Det är bättre att ge hamstrarna för mycket än för lite mat, eftersom honan alltid låter sina ungar äta först och kan dö av undernäring om inte maten räcker till.

När ungarna är ungefär en vecka gamla så kan man ge dem ordentliga huvudmål varje kväll, bestående av rått eller kokt köttskrap, kokt fisk, hackat ägg, brödsmulor och kokta grönsaker. Färdig barnmat på burk går också bra att ge hamstrarna, men maten får inte innehålla lök, som är det värsta en hamster vet. Ett bra sätt att servera maten på är att lägga den på ett lågt krukfat – då kommer alla ungar lätt åt maten. Sallad bör de få varje dag.

Avvänjningen

Från och med ungarna är ungefär tre veckor bör man regelbundet ta upp dem för att få dem tama och vänja dem vid händer. Ungarna bör inte ha ett motionshjul i buren eftersom de inte förstår när de ska sluta, och kan springa tills de är helt utmattade. Däremot kan man en stund då och då låta dem leka däri. Man kan ta ungarna från modern när de är tre veckor, men visar inte honan några tecken på att vara trött och irriterad på ungarna, så kan de få vara kvar hos henne tills de är fem veckor. Därefter måste man sära på dem eftersom de då blir könsmogna.

Att se skillnad på hona och hane

På vuxna guldhamstrar är det enkelt att se skillnaden på de olika könen om man vet vad man ska titta efter, men på de unga kan det vara lite knepigt. Som regel är honans bakdel kortare och mjukare rundad än hanens - testiklarna, som sitter längst bak innan svansen gör att hans bakdel ser längre ut. På de unga honorna kan man på åttonde dagen se spenarna på honans undersida. När pälsen vuxit ut ser man inte dem längre, och då får man istället gå efter undersidan av hamsterns bakdel. Honans öppningar sitter mycket närmre varandra än vad hanens gör, och detta brukar vara det enklaste sättet att se skillnad på könen. Det finns även en skillnad i beteendet hos de små ungarna – om en av de små prydligt staplar upp äppelbitar och frön i ett av burens hörn, så kan man nästan vara säker på att det är en hona. Alla hamstrar börjar samla matförråd någon gång i livet, men honor gör det prydligare än hanarna. Gör en av ungarna det så kan man alltså utgå ifrån att det inte är en hane!