Från Rilpedia

För personen med samma namn som levde 1800-1883, se Carl Olof Cronstedt d.y..

Carl Olof Cronstedt den äldre. född 3 oktober 1756, död 7 april 1820, var en finlandssvensk viceamiral. Son till majoren Johan Gabriel Cronstedt och Hedvig Juliana Jägerhorn af Spurila.

Cronstedt växte upp i Finland, på Botby gård. Han var eskaderchef i skärgårdsflottan under Gustav III:s ryska krig, och vann andra slaget vid Svensksund (1790). Deltog i det nordamerikanska frihetskriget, men tillbringade största delen i fångenskap. Cronstedt föll i onåd hos Gustav IV Adolf och som en följd därav utnämndes han till kommendant på fästningen Sveaborg 1801 utanför Helsingfors.

Mest bekant är Cronstedt för Sveriges genom tiderna största marina seger vid Svensksund 1790 samt den något gåtfulla kapitulationen inför den ryska styrkan på Sveaborg 3 maj 1808.

Under det finska kriget (1808 - 1809) ansåg även Cronstedt att kriget mot stormakten Ryssland var meningslöst – defaitismen var utbedd bland svenska officerare – och var besviken över kungens ovilja att träda till undsättning när Sveaborg belägrades 1808. I vilken mån den isolerade fästningen hade kunnat försvara sig mot ryssarna råder det delade meningar om, men klart är att fästningarnas strategiska betydelse i och med Napoleonkrigen klart hade minskat.

För förlusten av Finland och i jakten på syndabockar skulle flera officerare ställas inför rätta (även Cronstedt), men till följd av allmän amnesti avbröts rättsprocessen. Cronstedt övergick aldrig själv i rysk tjänst utan fortsatte att bära svenska ordnar ända till sin död på Hertonäs gård i Helsingfors 1820.

Cronstedt invaldes 1801 som ledamot nummer 300 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han uteslöts år 1809.

Barn

• Carl Olof Cronstedt d.y. 1800-1883 (friherre fr. 1870)
• Gabriel Anton Cronstedt, 1798-1893
• Hedvig Charlotta Cronstedt