Boxholmsmodellen
Från Rilpedia
Boxholmsmodellen (alternativt Linghemsmodellen) är en typ av järnvägsstationshus ritat av arkitekten Adolf W. Edelsvärd. Modellen var ganska vanlig vid Södra stambanan, förutom i Boxholm fanns den även i Tranås, Sommen, Mantorp, Vikingstad, Linghem samt Norsholm, alla stationer byggda under 1870-talet. Alla dessa orter har inte kvar den ursprungliga stationsbyggnaden; Norsholms station revs 1924, Tranås station 1932, Sommens station revs på 1940-talet, Mantorps station 1993[1]
Huset är ett rektangulärt tvåvåningshus i tegel med valmat tak. Mot järnvägen har den ett utskjutande skärmtak. Övervåningens fönster är något lägre än bottenvåningens men är i övrigt lika. Mellan de övre fönstren och taket finns tegelgesimser, en frontespis på vindsvåningen samt blinderingar under några av fönstren.[2] Den övre våningen fungerade som bostad för stationsföreståndaren medan bottenvåningen användes till väntsal för tredje klass-passagerare, en väntsal för första- och andraklasspassagerare, biljettexpedition, utrymme för resgods samt några mindre personalutrymmen.[3]
Den så kallade Hällnäsmodellen är en variant av Boxholmsmodellen men de främsta skillnaderna är att Hällnäsmodellen är byggt i timmer och har sadeltak istället för valmat tak.[4]
Källor
Tryckta källor
- Bengt-Arne Bengtsson: Från Östra stambanan till Ostlänken/Götalandsbanan, Atremi, Mjölby 2007, sid. 122, 153, 180, 182. ISBN 9789185487639.
- Gunilla Linde: Stationshus 1855-1895. A.W. Edelsvärd som järnvägsarkitekt, Svenska Järnvägsklubben, 1989, sid. 49. ISBN 9185098477.
