Albumin
Från Rilpedia
Albumin är det mest förekommande proteinet i blodet. Till skillnad från de flesta andra proteiner i blodet är det inte ett glykoprotein, det vill säga albuminstrukturen innehåller inga kolhydratdelar. Dess viktigaste funktion är att upprätthålla det kolloidosmotiska trycket (se osmos) som "håller kvar" blodets vätska i blodkärlen. Vid undernäring får den drabbade ofta för låga halter albumin i blodet på grund av att leverns förmåga att bilda nya proteiner är nedsatt, vilket leder till för lågt kolloidosmotiskt tryck. På grund av detta ökar mängden vätska i vävnaderna (ödem), vilket leder till den typiskt svullna magen. Tillståndet kallas för kwashiorkor (bara när albuminbristen kommer av undernäring) och är vanligt i utvecklingsländer. Andra situationer som kan leda till albuminbrist är till exempel leverskada på grund av förgiftning, utbredda tumörer i levern, njursjukdom, svåra infektioner, eller brännskador.
En annan av albuminets viktiga funktioner är att transportera diverse icke vattenlösliga ämnen i blodet, bland annat vissa hormoner såsom sköldkörtelhormoner och steroidhormoner samt fettsyror. Blodets proteiner ska normalt inte läcka ut i urinen; om så sker är detta ett tecken på dåligt fungerande njurar. Olika beteckningar för detta är albuminuri och mikroalbuminuri (vid små mängder albumin i urinen).
De flesta läkemedel transporteras till största del i blodet genom att binda till albumin. Det leder till att den fria halten av läkemedel i blodet är mycket låg, ofta runt 2 %.
Albumin är ett akutfasprotein.
Albumin finns också som läkemedel, en lösning som ges som infusion ('dropp').
|
||||||||
