Från Rilpedia

Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll.

En eller flera användare anser att denna text bör infogas i Natriumklorid. (Diskussion)

En saltgruva är en gruva där man bryter salt. Det grekiska ordet för salt, hal, har vi i hall (se nedan) och Hallstatt, en ort i Österrike där salt brutits ur berget i tusentals år. Det latinska ordet för kelter är galler, vilket kommer från just hal – salt - och det var saltproduktionen i Alperna som gjorde att kelterna 700-400 f Kr blev framgångsrika – saltfolket.

I varma trakter kan man tillverka salt genom avdunstning – saliner – men det vanligaste är att man tar upp salt som bildats för över 100-250 miljoner år sedan. Detta salt koncentrerades i grunda hav och dessa enorma saltavlagringar har genom bergskedjeveckning samlats till saltdomer, varifrån de nu kan brytas. Precis som glas är berggrunden plastisk. Saltkoncentrationerna i berggrunden har lägre täthet än det omgivande berget och precis som en droppe olja i vatten strävar efter att stiga, så stiger de mindre saltdomerna, samlas och blir allt större på vägen upp mot jordytan. Det är dock en väldigt långsam process.

I Alperna och norra Tyskland finns ett flertal saltgruvor, till exempel Salzkammergut, Berchtesgaden och Hall in Tirol vid floden Inn är kända platser med gamla saltgruvor. Förr hackade man loss saltkristallerna och transporterade fram dem under stora umbäranden, men nuförtiden pumpar man in vatten i gruvan, varpå saltet löses och bergföroreningarna sjunker till botten. Denna starka saltlake – omkring 26% salthalt – pumpas upp till en anläggning på marken och torkas i vakuum, varvid saltet åter kristallseras.

Nordens största saltgruva ligger i Mariagerfjord i Danmark. I Hvornum, sydväst om Hobro och 1,5 km ned under markytan ligger saltet; 3 kilometer i diameter och 4 kilometer högt. Mäktigheten beräknas till 30 miljarder ton och med dagens produktionstakt på 600.000 ton räcker enbart denna saltgruva i 50.000 år.

Ett kuriosum är saltsjuderiet på Læsø i Kattegatt. Sydsidan av ön är enormt långgrund och det lilla tidvatten som finns gör att havsvattnet avdunstar och ansamlas som grundvatten med hög salthalt ca 10-15 %. Detta hämtas in till ett nyuppfört saltsjuderi, där man eldar under öppna pannor med saltlake. Vattnet avdunstar och saltkristallerna som bildas räfsas upp och får torka i korgar. Det har blivit en stor turistattraktion och havssaltet säljs i små påsar.

En känd saltgruva är den polska gruvan i Wieliczka, utanför Krakow i Polen. Gruvarbetarna har här skulpterat i saltet och gruvan är idag en stor turistattraktion och upptagen på UNESCO:s världsarvslista.