Ryska Marininfanteriet
Från Rilpedia
Marininfanteriet (Ryska: Морская пехота) är infanteriförband underställda flottan.
Var och en av Rysslands fem flottstyrkor (Östersjö-, Nord-, Stilla Ocean- och Svarta havsflottan samt Kaspiska flottiljen) har en marinbrigad (Stilla Ocean-flottan har en division) avsedd för landstigningar mot fiendens stränder och hamnar. Styrkan har alltid setts som en mytomspunnen elit i Sovjet, och även nu i Ryssland [källa behövs].
Innehåll |
Historia
Marininfanteriet har en lång historia. De första enheterna bildades under Peter den stores tid, och var små partier av soldater avsedda att borda fiendens skepp eller eröva dennes hamnar, precis som i dag. Styrkan växte under tsarernas tid, och vid första världskrigets början fanns det ett tjugotal regementen fördelade på de olika flottorna. Under andra världskriget, nu i den sovjetiska eran, var marininfanteriet en av de viktigaste byggstenarna inom krigsmakten. Marininfanteriet nådde sin absoluta höjdpunkt under kriget då den bestod av så mycket som 350 000 man, fördelade på 50 brigader, varav fem höll den hedersvärda gardestitlen. De slogs ofta som ordinärt infanteri på grund av den sovjetiska flottans blygsamma insatser under kriget, och därför utfördes det inga större landstigningar under denna tid.
1947, två år efter andra världskrigets slut, avvecklades truppslaget, och endast några få enheter behölls underställda flottans kustförsvar. Men 1961 bestämde sig den sovjetiska regeringen för att återbygga marininfanteriet.
Organisation, vapen, stridsfordon och transport
Ryska marininfanteriets huvuduppgift är att med hjälp av landstigningsfartyg, svävare och helikoptrar infiltrera eller landstiga och säkra stränderna tills förband ur marktrupperna anländer för att utöka brohuvudet.
De ryska marininfanterienheterna är organiserade ungefär som vanliga mekaniserade infanteriförband. De har i stort sett samma vapen och fordon som marktrupperna, vilket inte alltid passar de amfibiska operationer de är avsedda att utföra.
De ryska marininfanteribrigaderna (divisionen) har amfibiska stridsfordon såsom de bepansrade trupptransportfordonen BTR-80 och BMP-3. Detta innebär att de kan släppas en kort sträcka utanför stranden och simma den sista biten, även om en landstigning direkt på stranden från landstigningsfartyg eftersträvas. De tunga stridsvagnarna som T-72 och T-90, vilka marininfanteriet är utrustade med måste däremot landas med fartyg eller svävare. Brigaderna är också delvis utrustade med amfibiska stridsvagnar av den gamla sovjetiska typen PT-76. Med dagens teknologi är fordonens amfibiska kapacitet inte helt nödvändig, eftersom stridsfordonen kan bli utplacerade direkt på stranden av svävare, som sedan snabbt kan återvända ut till havs.
En ungefärlig organisation av en marinbrigad
- Högkvarterskompani
- 3-5 Marinbataljoner, mekaniserade med BTR-80 och BMP-3
- 1-2 Stridsvagnsbataljoner, utrustade med strisvagnar typ PT-76 och T-72 eller T-90
- Raket-artilleribatteri, utrustade med det lastbilsburna raketsystemet BM-21
- Pansarvärnsbatteri, utrustade med АТ-14 Spriggan pansarvärnsmissiler
- Luftvärnsbatteri, utrustade med luftvärnsvagnen ZSU-23 Shilka
- Spaningskompani
- Ingenjörskompani
- Kommunikationskompani
- Transportkompani
- Kemikaliskt försvarskompani
- Anskaffningskompani
- Underhållskompani
- Sjukvårdskompani
En marindivision består av två marinbrigader och ett divisions-högkvarter.
