Från Rilpedia

Inte att förväxla med den brittiska operasångaren Paul Potts.

Byst av Pol Pot i Tuol-Sleng-museet.
Född	19 maj 1928[1][2][3][4][5] Prek Sbov, provinsen Kompong Thom, Kambodja
Död	15 april 1998 i Ânlóng Vêng, Kambodja

Saloth Sar, efter 1975 mer känd som Pol Pot, var en kambodjansk kommunistisk politiker, ledare för Kambodjas kommunistparti 1963-1979 och Kambodjas regeringschef 1976–1979, en tid under vilken han iscensatte ett av historiens mest omfattande massmord. Det finns folk som kallar det folkmord, men detta har ej godkänns ifrån FN som ett folkmord enligt deras stadgar som visar vad som är folkmord och inte. 1,7 miljoner människor tros ha dött mellan 1975 och 1979.^[6]

Innehåll 1 Biografi 2 Källor 2.1 Noter 3 Litteratur 4 Se även

Biografi

Efter en motig skolgång mottog den i en medelklassfamilj födde Saloth Sar 1949 ett stipendium för att studera radioteknik i Paris. Han blev under tiden i Frankrike kommunist och anti-kolonialist och anslöt sig efter hemkomsten 1953 först till det av vietnameser dominerade Viet Minh och senare till Kambodjas kommunistiska parti, mer kända som Röda khmererna.

Sedan fransmännen lämnat Indokina 1953 valdes den dittillsvarande kungen, Norodom Sihanouk, till premiärminister i ett Kambodja med lite utrymme för Saloth Sars radikala idéer. Men när den populäre Sihanouk, efter den USA-orienterade general Lon Nols kupp i mars 1970, från sin exil i Kina gav honom sitt stöd förändrades maktsituationen snabbt, och med stöd från såväl Kina som Nordvietnam behärskade snart Röda Khmererna hela den kambodjanska landsbygden för att den 17 april 1975 också inta huvudstaden Phnom Penh. Relationen mellan Nordvietnam och det Röda Khmererna bröts dock redan 1973. Det bör här poängteras att Vietnam och Kambodja länge sett sig som ärkefiender och Pol Pots samarbete med Nordvietnam senare tonades ner i betydelse. Det som idag är södra Vietnam är från början kambodjanskt territorium och det finns stora mottsättningar mellan det båda länderna, detta trots att det båda regimerna utgav sig för att vara kommunister.

Saloth Sar, som nu antagit sitt nom de guerre, Pol Pot, kom snabbt att bli den nya staten Demokratiska Kampucheas de facto-ledare, och han ledde landet som statsöverhuvud från 1976.

Pol Pots egna, extrema version av maoism, syftade till att på mycket kort tid införa en agrar utopisk kommunism, utan städer, klasser, kontakt med omvärlden, pengar eller avancerad teknik. Pengar avskaffades, skolor och sjukhus stängdes, etniska minoriteter förbjöds tala sina egna språk och i princip alla stadsbor tvångsförflyttades till landsbygden där de som tredje klassens medborgare kom att bli bland de första att falla offer för det omfattande folkmord^{[källa behövs]} Pol Pot initierade.

Till kategorin icke-önskvärda hörde folkgrupper som inte passade in i visionen om en ren khmer-stat (vietnameser, cham och laotier), utbildade och troende (buddhister^{[källa behövs]}, muslimer^{[källa behövs]} och kristna^{[källa behövs]}). Pol Pot krävde fullständig lojalitet mot sig och sin rörelse, Angkar, "Organisationen", nu omdöpt till Demokratiska Kampucheas Parti. Traditionella hierarkiska titlar och tilltalsord förbjöds, och trots att Pol Pot omnämndes som "broder nummer ett" förekom ingen personkult av det slag som odlats av Stalin och Mao Zedong, möjligen kom distinktionen mellan Angkar och Pol Pots egen person dock att suddas ut till den grad att Pol Pot blev Angkar, och tvärtom.

Bedömningar av hur många som mördades - ihjälhuggna med slipade bambupinnar eller ihjälsvultna - under åren 1975-79 rör sig vanligen mellan ca 1-2 miljoner^{[källa behövs]}, av en total befolkning på bara drygt 7 miljoner^{[källa behövs]}.Minnesmärken över de mördade finns idag i Phnom Penh (S-21 Toul Sleng) och i Choeung Ek, en av de mest kända platserna på "Dödens fält".

En vietnamesisk militär intervention 1978-79 (som följdes av det Sino-vietnamesiska kriget) ersatte Pol Pots styre med en mot Vietnam (och indirekt mot Sovjetunionen) lojal kommunistregim (huvudsakligen bestående av avhoppade Röda khmerer) som ledde den nydöpta Folkrepubliken Kampuchea fram till 1989.

Pol Pot och de Röda khmererna, sågs av Kina och flera västländer som en motvikt till Vietnams, och i förlängningen Sovjetunionens, inflytande i det forna Indokina och fick fortsatt stöd utifrån även efter 1979. De kunde därför inte utan viss framgång fortsätta sin gerillakamp. Pol Pot, som då officiellt inte längre ledde Röda Khmererna och lika officiellt upplöst Demokratiska Kampucheas Parti, gick inte med på de villkor som förhandlats fram efter Vietnams tillbakadragande 1989, och höll stånd mot regeringstrupperna fram till 1996, då uppskattningsvis hälften (4.000), både fotfolk och ledare, deserterade eller gick över till regeringssidan.

Sedan Pol Pot sommaren 1997 låtit avrätta sin närmaste man, Son Sen, och dennes familj, greps och dömdes han av Ta Mok, en annan av Röda khmerernas ledare ("broder nummer fyra"), till livstids husarrest, men dog, som det sades av hjärtattack, den 15 april 1998. Ett drygt år senare fanns i princip inget kvar av Pol Pots Angkar, men de minor hans organisation placerat ut fortsätter att skörda liv i Kambodja än idag.

Företrädare: Khieu Samphan

Kambodjas premiärminister 1976-1979

Efterträdare: Pen Sovan

Källor

RIM: Från befrielse till skräckvälde, Kambodja 1975-1979 i översättning av Teddy-John Frank, Proletärkultur 2005

Noter

1. ↑ Brother Number One, David Chandler, Silkworm Book, 1992 p.7
2. ↑ Kiernan, Ben. The Pol Pot Regime: Race, Power, and Genocide in Cambodia under the Khmer Rouge, 1975–79. New Haven, CT: Yale University Press, 1996.
3. ↑ http://www.asiasource.org/news/special_reports/polpot.cfm
4. ↑ John Pilger (July, 1998). "America's long affair with Pol Pot". Harper's Magazine ??: 15-17. 
5. ↑ http://www.notablebiographies.com/Pe-Pu/Pol-Pot.html
6. ↑ Cambodian Genocide Program Yale University

Litteratur

• Denise Affonço: To The End Of Hell: One Woman's Struggle to Survive Cambodia's Khmer Rouge. (With Introductions by Jon Swain and David Chandler.) ISBN 978-0-9555729-5-1
• Philip Short: Pol Pot: Anatomy of a Nightmare. 2005. ISBN 0-8050-6662-4
• David P. Chandler/Ben Kiernan/Chanthou Boua: Pol Pot plans the future: Confidential leadership documents from Democratic Kampuchea, 1976-1977. Yale University Press, New Haven, Conn. 1988. ISBN 0-938692-35-6
• David P. Chandler: Brother Number One: A political biography of Pol Pot. Westview Press, Boulder, Col. 1992. ISBN 0-8133-3510-8
• Stephen Heder: Pol Pot and Khieu Samphan. Clayton, Victoria: Centre of Southeast Asian Studies, 1991. ISBN 0-7326-0272-6
• Ben Kiernan: "Social Cohesion in Revolutionary Cambodia," Australian Outlook, December 1976
• Ben Kiernan: "Vietnam and the Governments and People of Kampuchea", Bulletin of Concerned Asian Scholars (October-December 1979)
• Ben Kiernan: The Pol Pot regime: Race, power and genocide in Cambodia under the Khmer Rouge, 1975-79. New Haven, Conn: Yale University Press 1997. ISBN 0-300-06113-7
• Ben Kiernan: How Pol Pot came to power: A history of Cambodian communism, 1930-1975. New Haven, Conn.: Yale University Press 2004. ISBN 0-300-10262-3
• Ponchaud, François. Cambodia: Year Zero. New York: Holt, Rinehart and Winston, 1978
• Vickery, Michael. Cambodia: 1975-1982. Boston: South End Press, 1984

Se även

• Kambodjas historia