Mungiga
Från Rilpedia
Mungiga eller munharpa, är ett musikinstrument där tonen frambringas genom att man knäpper på en elastisk ståltunga som är fastsatt på en ram. Instrumentet hålls intill munnen mot tänderna (eller mot läpparna för att undvika skador på tänder) där munnen fungerar som resonator. Genom att ändra munnens form och blåsa samtidigt som man spelar går det att förstärka olika övertoner. Det finns flera sorters mungiga, allt mellan diskant och bas. Mungigan är ett av världens äldsta musikinstrument. I främst Asien så finns det även andra versioner på mungigan, dan moi.
Rent musikaliskt så hålls tonen tillbaka av en bordun (grundton) när man spelar instrumentet. Man kan stämma mungigan i alla tonarter och det finns även mungigor som kan spela alla tonarter.
Det land som är mest känt för sina mungigor är Ungern som har en rik folkmusikstradition.
I andra kulturer finns det mungigor gjorda av trä tex från Japan.
Två berömda mungigesmeder är Zoltan Szilagyi från Ungern och Bjørgulv Straume från Norge.
En känd svensk folkmusiker och mungigespelare är Per Runberg. En annan svensk som trakterar mungigan professionellt är Hedningarnas Anders Norudde. I Norge finns Terje Isungset, en slagverkare som utvecklat sin egna och väldigt rytmiska spelstil där han använder sig rösten för att väsa rytmiska ljud i mungiga samtidigt som han spelar på sin bastrumma och tamruin (highhat) med fotpedaler. Terje Isungset kan höras spela mungiga i bandet Groupa.