Hammondorgel

Från Rilpedia

Version från den 27 maj 2009 kl. 11.30 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Hammond L100

Hammondorgel är ett elektromekaniskt, inte ett rent elektroniskt, musikinstrument. Den har två klaviaturer (manualer) med 44 eller 61 tangenter och 13, 25 eller 32 pedaler. Tonerna bildas som inducerade elektriska strömmar i spolar, i anslutning till roterande kugghjul. På en gemensam axel sitter kugghjul med olika antal kuggar, varvid toner med olika höjd bildas. De inducerade strömmarna förstärks sedan elektroniskt. Hammondorglar har 96 tonhjul, varav 5 balanshjul som används för att balansera ut de mekaniska vibrationerna. Följaktligen kan man endast generera 91 olika frekvenser, som är allt som finns för att generera samtliga toner i orgeln. Varje tangent använder en kombination av 9 av dessa frekvenser, vilka kopplas samman i respektive tangentkontakt.

Hammondorgeln konstruerades av Laurens Hammond 1934 (visades upp april 1935) och innebar att de elektromekaniska musikinstrumenten började användas i stor skala. Den för Hammondorgeln karaktäristiska tonhjulstekniken uppfanns dock redan under 1830-talet. Hammondorgeln tillverkas av Hammond Organ Company och var från början avsedd att vara ett billigt alternativ till den traditionella pip-orgeln i kyrkorna. Den kom därigenom att användas mycket inom Gospel, och blev senare ett standardinstument för jazz och blues under 1960 och 1970- talet. Dessa orglar används fortfarande frekvent även om de sista tonhjulsorglarna lämnade Hammond under sent 1970 tal. Numera åstadkomms "hammondljudet" elektroniskt.

Till det speciella ljud som de flesta förknippar med Hammondorgeln bidrar också den så kallade Leslie-högtalaren som orgeln ofta kombineras med. Det är en fristående mekanisk konstruktion där ett roterande hjul med en ljudkanal är placerat framför en fast högtalare och/eller diskanten återges genom en fast diskanthögtalare med ett roterande hornelement. Lesliet har också en rörförstärkare som kan överstyras och ge en påtaglig men avrundad distorsion. I moderna kopior av Hammondorgeln samt i synthesizers försöker man oftast återskapa Leslie-effekten digitalt.

Kända hammondorganister

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg