Roald Amundsen

Från Rilpedia

Version från den 28 maj 2009 kl. 20.22 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Roald Amundsen
Amundsen på isen

Roald Engelbregt Gravning Amundsen, född 16 juli 1872 i Borge nära Fredrikstad i Østfold, död 18 juni 1928 nära BjörnönSvalbard, var en norsk polarforskare.

Amundsen är jämte Fridtjof Nansen Norges mest ansedde upptäcktsresande. Han var den förste som lokaliserade den magnetiska nordpolen, den förste som seglade genom Nordvästpassagen och den förste att nå fram till den geografiska sydpolen. Dessutom blev Amundsen den förste som nådde såväl sydpolen som nordpolen.

Innehåll

Barndom och ungdom

Roald Amundsen föddes 16 juli 1872 i Borge i Fredrikstad, som den yngsta sonen av skepparen Jens Amundsen och fogdedottern Gustava Sahlquist. Fadern dog när Roald Amundsen var 14 år. Hans tre äldre bröder gick i pappans spår med sjöfart. Själv inledde han, enligt moderns önskan, studier i medicin. Då hans mor avled, avslutade han läkarstudierna 21 år gammal. Han inspirerades av att Fridtjof Nansen korsade av Grönland 1888 och bestämde sig för att viga sitt liv till upptäcktsfärder. Det var de arktiska och antarktiska områdena som fascinerade honom.

Han var tvungen att skaffa sig erfarenhet från sjön, och hans första arbete var ombord på ett sälfångstskepp. Han tog styrmansexamen vid Christiania Sjømandsskole 1 maj 1895. Skepparexamen tog han 1905, i samband med förberedelserna inför uppdraget med "Fram".

Belgica-expeditionen

Amundsen visste om att den belgiska forskaren Adrien de Gerlache hade planer på en resa till Antarktis med "Belgica". Målet med expeditionen skulle vara att hitta den magnetiska sydpolen.

Han sökte upp Gerlache, och mönstrade på som oavlönad matros den 16 augusti 1897 och blev befordrad till andrastyrman och vidare till förstastyrman före avresan sommaren 1897. Expeditionen var den första som någon gång övervintrat på Antarktis, och även om det inte var planerat, frös skeppet fast i isen. Inom loppet av tiden skeppet var fast i isen var Amundsen med på flera kortare slädturer med varigheter upp mot en vecka.

Efter Amundsens yttrande blev expeditionen räddad från skörbjugg av en läkare ombord, Frederick Cook, som jagade djur och serverade det färska köttet till expeditionsmedlemmarna Detta blev nyttig kunskap vid senare expeditioner. Förhållandet till de Gerlache blev problematiskt i loppet av övervintringen. Detta skedde bland annat på grund av att expeditionsledaren hade skrivit under på ett kontrakt om att expeditionen alltid skulle vara under belgisk ledning, som innebar att om de två som var över Amundsen på rangstegen dog kunde han inte ta befälet över expeditionen. Belgica-expeditionen var den enda gången Amundsen inte var ledare för någon expedition han var med på.

Amundsen fick under expeditionen en nära vänskap till Cook, ett vänskap som skulle vara livet ut.

Då han mönstrade av Belgica 13 månader senare, tilldelades han den belgiska Leopoldsorden. Efter detta började han och förbereda sin egen expedition, som genomfördes med skeppet "Gjøa".

Nordvästpassagen

"Gjøa"

Amundsen ledde 1903 den första expeditionen som tog sig igenom Nordvästpassagen mellan Atlanten och Stilla havet med båten "Gjøa". Med på expeditionen var bland annat Helmer Hanssen och Oscar Wisting, som bägge senare skulle vara med på expeditionen till Sydpolen och andra expeditioner som Amundsen organiserade.

Expeditionen reste via Baffinbukten, Lancaster, Peelsundet, James Ross och Raesundet, och tillbringade två vintrar i isen. De kunde därmed utforska land och isområden från platsen som idag kallas Gjoa Haven, Nunavut i Kanada .

Under denna tid studerade Amundsen Netsilik-befolkningen i området för att lära sig arktiska överlevnadstekniker, och studerade bland annat deras klädesvanor. Han lärde sig också att använda slädhundar från denna befolkning. De fortsatte söderut till Victoriaön, och fartyget lämnade den arktiska ögruppen den 17 augusti 1905, men måste stanna för vintern innan de skulle kunna fortsätta till NomeAlaskas stillahavskust. I Eagle City, även det i Alaska, som låg 800 km bort, fanns en telegrafstation, och dit reste Amundsen över land för att skicka ett telegram om att han hade nått sitt mål den 5 december 1905. Nome nåddes 1906. De måste igenom farvatten där vattendjupet på vissa platser bara var en meter, så ett större skepp kunde inte ha klarat av att genomföra resan. Värdet av att konstatera segelbarheten genom passagen var begränsad. Nordvästpassagen har varit av ringa betydelse för sentida sjöfartyg.

En större betydelse hade resan för Norges självaktning. Landet hade just blivit självständigt och firade Amundsen som nationalhjälte. Han tilldelades Sankt Olavs Orden i klassen storkors.

Amundsen till sydpolen

Fil:Amundsen-russian-map2.jpg
Amundsens väg till Sydpolen, karta på ryska

Amundsen förberedde en expedition för att bli förste man att nå nordpolen, men ändrade planerna när det stod klart att Robert Edwin Peary hunnit före. I stället lånade han Nansens polarskuta Fram och avreste från Madeira mot sydpolen efter att i ett telegram först ha underrättat sin konkurrent den brittiske sjöofficeren Robert Falcon Scott om sina avsikter.

Amundsen styrde Fram mot Rossbarriären på Antarktis som fartyget nådde den 14 januari 1911. Här byggdes baslägret Framheim som var 111 km närmare polen än Scotts läger. Däremot var Scotts sträcka mot Sydpolen i stort sett bekant på grund av Ernest Shackletons tidigare resor. Amundsens uppgift var att leta efter en ny sträcka genom de Transantarktiska bergen. Manskapet skapade under de följande månader flera depåer med proviant och förbättrade sin utrustning. Den norska expeditionen bestående av Amundsen och fyra medhjälpare (Olav Bjaaland, Helmer Hanssen, Sverre Hassel och Oscar Wisting) började sin vandring mot Sydpolen den 20 oktober 1911 med hjälp av hunddragna slädar. Den 14 december 1911 nådde de sydpolen, fem veckor innan Scott. Denne dog senare på väg tillbaka.

Senare resor

Under första världskriget var Amundsen även politiskt aktiv. Han kritiserade offentligt det tyska ubåt-kriget och lämnade tillbaka en utmärkelse som han tidigare hade fått av den tyska kejsaren.

Mellan 1918 och 1925 reste Amundsen med skeppet Maud från Atlanten till Stilla Havet norr om Skandinavien och Ryssland genom nordostpassagen. Under resan drabbades Amundsen av olika olyckor. Han fick i september 1918 benbrott vid den vänstra skuldran, den 8 november blev han anfallen av en isbjörn och i december blev han vid vetenskapliga arbeten förgiftad av kolmonoxid. Amundsen själv berättade senare att förgiftningen var en händelse av mindre betydelse men hans läkare citerades med följande uttalande: "Det var en elak historia och hans hjärta återhämtade sig efteråt aldrig på riktigt".

1925 gjorde han ett misslyckat försök att nå nordpolen med flygplan. Hans kompanjon var amerikanaren Lincoln Ellsworth och med två flygplan av typ Dornier Wal nådde de fram till 87° 44' nordlig bredd. Vid landningen på isen förstördes ett av flygplanen och expeditionen behövde mer än tre veckor för att bygga en startbana åt det andra flygplanet.

Fil:Nobile norge.jpg
Luftskeppet Norge

1926 utförde han en resa tillsammans med bland andra Umberto Nobile, italiensk luftskeppspionjär, och den amerikanske miljonären Lincoln Ellsworth från Spetsbergen till Alaska med luftskeppet "Norge". Med på resan följde en stor besättning med mekaniker, väderobservatörer och radiotelegrafister eftersom luftskeppet hade utrustats med en kraftfull radiosändare och mottagare. Den 12 maj nådde de nordpolen och Amundsen blev på så sätt den förste att ha befunnit sig på båda polerna, dock var de inte först att flyga över nordpolen eftersom amerikanen Richard Byrd med sitt flygplan tre dagar tidigare hade flugit över nordpolen.

Amundsen kom att bli kritiserad för sina luftskeppsresor och han hamnade också i finansiella svårigheter.

Troligtvis omkom Amundsen den 18 juni 1928 i ett flygplanshaveri i närheten av Björnön vid Svalbard, när han letade efter Umberto Nobiles expedition som tidigare havererat med luftskeppet Italia.

Hedersbetygelser

Den amerikanska forskningsstationen på Sydpolen Amundsen-Scott-basen som inrättades 1956 bär hans namn och namnet av rivalen Robert Falcon Scott. Dessutom påminner Amundsenhavet väster om Antarktiska halvön, en krater på månen och en av de två miniatyrrobotarna som ingick i NASA-programmet Deep Space 2 om Amundsen. I Fredrikstad finns ett museum med minnesplats.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 23 november 2008.

Externa länkar

Personliga verktyg