Isaac Newton
Från Rilpedia
 Isaac Newton 1689, målad av Godfrey Kneller. |
|
| Född: | 4 januari 1643 Woolsthorpe-by-Colsterworth, Lincolnshire, England |
| Död: | 31 mars 1727 Kensington, Middlesex, England |
| Bosatt i: | England |
| Nationalitet: | Engelsk |
| Forskningsområde: | Fysik, matematik, astronomi, alkemi, teologi |
| Institutioner: | University of Cambridge Royal Society |
| Alma mater: | Trinity College |
| Akademisk handledare: | Isaac Barrow |
| Nämnvärda studenter: | Roger Cotes William Whiston |
| Känd för: | Newtonsk mekanik Matematisk analys Optik |
Sir Isaac Newton, född 4 januari 1643 (25 december 1642 enl. g.s.) i Woolsthorpe-by-Colsterworth, Lincolnshire, död 31 mars (20 mars enl. g.s.) 1727 i Kensington, Middlesex[1], var en engelsk naturvetare, matematiker, teolog (antitrinitarian[2]) och alkemist. Han är mest känd för det banbrytande arbetet Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica (ofta kallad enbart Principia), som innehåller klassisk mekanik i sina huvuddrag.
Innehåll |
Biografi
Isaac Newton föddes nära Grantham i Lincolnshire i östra England. Fadern, som också hette Isaac Newton, var en välbärgad jordägare men han hade ingen utbildning. Tre månader före Newtons (d.y.) födelse dog fadern. När Newton var tre år gammal gifte modern, Hannah Ayscough, om sig. Han blev då omhändertagen av sina morföräldrar och bodde hos dem tills styvfadern dött. Då kunde den tioårige Isaac återförenas med sin mor och några halvsyskon. Han började skolan i tioårsåldern, och skolgången flöt på någorlunda bra. Runt år 1660 var grundskolan slut för hans del och på sin morbrors initiativ sökte han till Trinity College i Cambridge.
Universitetstiden
Den 5 juni 1661 började Newton, arton år gammal, på Trinity College. Han började snart intressera sig för vetenskapsmän som Descartes och Galilei och deras skrifter. Från augusti 1665 till april 1667 var universitetet stängt på grund av pesten. Newton åkte då tillbaka till hemgården Woolsthorpe och fortsatte studera där. Han gjorde en serie optiska försök och kom sedan bland annat fram till att det vita ljuset består av alla färger i regnbågspektrat. Dessa resultat publicerades dock först år 1704. I Woolsthorpe fann han fluxionsmetoden, en matematisk metod för användning inom infinitesimalkalkylen. Han lade grunden till sin forskning runt krafter, gravitationen och planeternas rörelse. Härifrån härstammar också legenden om Newtons förundran över varför ett äpple faller till marken.
När han kommit tillbaka till universitetet fortsatte han sitt arbete och efterträdde 1669, vid 26 års ålder, sin matematikprofessor Isaac Barrow som varit en av Newtons förebilder och uppmuntrare i hans matematiska studier. Newtons optiska undersökningar ledde, 1671, till byggandet av ett spegelteleskop. Detta liksom tidigare vetenskapliga åtaganden gjorde att han valdes in i vetenskapsakademien Royal Society 1672.
Fram till 1679 arbetade Newton med optiken varefter han åter började intressera sig för planeternas rörelse. 1684 var skriften De Motu ("Om rörelse") klar men publicerades aldrig. Tre år senare, efter 18 månaders intensivt arbete, var ännu ett verk klart: Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica ("Naturvetenskapens matematiska principer"). Verket, som oftast bara kallas Principia, består av tre böcker och är Newtons mest betydande. En stor del av materialet i den föregående boken återfanns här med vissa korrigeringar. Böckerna handlar sammanfattningsvis om den gravitation varje himlakropp alstrar och om konsekvenserna detta har för oss människor och andra himlakroppar.
Principia gjorde Newton till en av dåtidens mest kända och respekterade vetenskapsmän, och det blev snabbt ett standardverk.
Om Newton och det fallande äpplet
Newton har berättat, bland annat för William Stukeley, om hur han hörde ett äpple dunsa i marken medan han satt i tankar (sat in a contemplative mood). Dunsen ledde in hans tankar på frågor om gravitationen. Varför rusar äpplet rakt mot jorden, medan månen "faller" i vad som verkar vara en evig cirkelbana runt jorden? Äpplet och månen lyder väl under samma tyngdlag? Hur ska den tyngdlagen vara beskaffad för att kunna beskriva två så olika rörelser? Detta ska ha varit starten på det arbete som ledde till Principia.
Vid åtskilliga institutioner i England har man äppelträd som påstås vara avkomlingar från "Newtons äppelträd". Ett sådant "Beauty of Kent-träd" finns sedan 1996 i Botaniska trädgården i Lund, planterat där av Hans-Uno Bengtsson.
Utanför universitetet
Efter allt arbete sjönk Newton emellertid ner i en depression och tog avstånd från allt som rörde vetenskap. Istället började han nu intressera sig för universitetspolitik och blev 1689 invald i det engelska parlamentet som universitetets ombud. Han lämnade den posten 1696 för att börja arbeta på det engelska myntverket som dess chef. Där utarbetade han ett nytt monetärt system som kom att gälla 150 år framåt i tiden. 1703 blev Newton ordförande i Royal Society och två år senare blev han adlad, den förste som blev det av vetenskapliga skäl.
Osämja mellan vetenskapsmän
Newton hamnade upprepade gånger i osämja med andra framstående vetenskapsmän. Redan under 1670-talet, när han valts in i Royal Society, uppstod våldsamma diskussioner mellan honom och akademiens president Robert Hooke som hade en annorlunda optikteori. Senare anklagade Hooke honom för att ha stulit hans teorier rörande gravitationen. När Newton publicerade Principia, och fick äran, blev Hooke mycket bitter. En annan som Newton blev osams med i början av 1700-talet var Gottfried Wilhelm Leibniz, en mycket framstående tysk matematiker. Ämnet var i detta fall infinitesimalkalkylen och vem som varit först med att formulera den. Sannolikt hade de kommit fram till samma slutsatser oberoende av varandra men båda ansåg att de blivit kopierade. En kommission från Royal Society, ledd av Newton själv, undersökte det hela och kom till slut fram till att Newton varit den förste. Leibniz, oerhört bestört över denna förolämpning, publicerade en serie artiklar där han hävdade sin rätt till infinitesimalkalkylen. Det hela bröt ut i en öppen konflikt mellan de två giganterna, en kamp som Newton skulle komma att vinna. Som resultat slutade stora delar av vetenskapen att använda sig av Leibniz notationer, trots att dessa var överlägsna Newtons motsvarigheter. På 1800-talet började dock matematiker att använda sig av Leibniz metoder igen, och det är dessa vi använder än idag.[3]
Newton trodde att Bibeln innehöll Guds planer för universum, och tillbringade omkring 50 år med att utifrån detta försöka förutsäga jordens undergång. Han skrev omkring 4 500 sidor om detta, och det resultat han kom fram till var att det mest definitiva datum man kunde sätta för jordens undergång var år 2060.
Biografi
- Gleick, James. Isaac Newton (översättning Kjell Waltman), Lund (2005), ISBN 91-85057-85-1.
Referenser
- ↑ Enligt g.s. född 25 december 1642, död 20 mars 1727.
- ↑ Snobelen, Stephen D. (1999). "Isaac Newton, heretic : the strategies of a Nicodemite". British Journal for the History of Science 32: s. 381–419. DOI:10.1017/S0007087499003751.
- ↑ Bardi, Jason. The Calculus Wars
Se även
Externa länkar
- St. Andrews' history on Isaac Newton, på en undersida även tjugo olika porträtt av Newton.
- Science World biography on Isaac Newton
- Faktoid om det fallande äpplet
Litteratur
- Runesson, Anders, Newton satsade på vetenskap istället för lantbruk (2008) Allt om vetenskap. (11).sid. 110-111.
