Paris metro

Från Rilpedia

Version från den 29 maj 2009 kl. 19.30 av LaaknorBot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
En äldre Metro-skylt.
Goncourtstationen.
Karta över metron och RER.

Paris tunnelbana (franska: Le chemin de fer métropolitain, Le métro) är ett av Europas största tunnelbanenät. Tunnelbanan började byggas 1900. Den största delen av den senare utvidgningen skedde före andra världskriget.

Det görs mer än 9 miljoner resor i den varje dag. Métron har cirka 3 500 tunnelbanevagnar, och stationerna är 368 st, uppdelade på 14 linjer, som sträcker sig över totalt 200 km. Linje 14 som öppnades 1998 är den modernaste linjen, och har bl.a. förarlösa tåg som styrs av datorer.

Företaget RATP, som har hand om metron, har över 15 000 anställda och grundades 1897.

Innehåll

Spårnätet

Paris tunnelbana är först och främst skapad för transporter i Paris innerstad, och i viss mån närförort. Stationerna ligger tätt, i medeltal 548 m emellan två. En klar majoritet av systemet ligger under jord till skillnad från många andra tunnelbanesystem, hela 196 av 211 km ligger under jord. Över jord ligger vissa delar av linjerna i förorten samt vissa delar av linjerna 2, 5 och 6 går på viadukter i innerstaden.

Tunnlarna ligger rätt så grunt eftersom de parisiska markförhållandena är rätt så dåliga, spåren ligger nästan alltid mitt under en gata. För att minska belastningarna har man 75 meters kurvradie, respekteras dock inte alltid. Dessutom ligger i stort sett alltid spåren åt olika håll bredvid varandra i en gemensam tunnel, stationerna är placerade på sidan av spåren, och inte i mitten, något som är vanligt i till exempel Stockholms tunnelbana.

En annan egenhet är vissa linjer (1, 4, 6, 11, 14) går på gummidäck förutom de vanliga tåghjulen. Detta är först och främst för att förbättra accelerations- och retardationsförmågan hos tågen. Det har även den positiva bieffekten att ljudnivån och skakningarna minskar något, å andra sidan blir det riktigt varmt under högtrafik under sommaren.

Spårbredden är genomgående normalspårig 1,435 meter, elförsörjningen sker med hjälp av en tredje skena (750 volt likström). Tågen är smalare än många i många andra tunnelbanesystem, 2,40 meter, å andra sidan är bredden densamma i alla linjer.

De enda linjerna som innehar förgreningar är 7 och 13, det finns dock vissa planer på att en eventuell framtida utbyggnad av linje 14 skall ta en från varje.

Stationer

Det stora flertalet av alla stationer består av två spår omgärdade av två 4 meter breda plattformar i ett tunnelrör klätt med vitt kakel. Ett 50-tal stationer avviker dock från detta mönster, framförallt nuvarande och tidigare ändstationer som ofta har tre spår och två plattformar, andra undantag är stationer på den nya linje 14 som har bredare plattformar och större tunnelradie och dörrar mot spåren. Naturligtvis utgör även stationerna på viadukter undantag från detta då dessa ofta är övertäckta av glastak eller av en markis. Det finns också vissa stationer med endast ett spår, då linjen går eller har gått i cirkel. På två stationer har man på grund av smala gator ovanför varit tvungen att inte placera plattformarna mittemot varandra (Commerce på linje 8 och Liège på linje 13).

Linjer

Linje Sträcka Öppnad Längd Stationer
1 La Défense - Château de Vincennes 1900 16,5 km 25
2 Porte Dauphine - Nation 1900 12 km 25
3 Pont de Levallois-Bécon - Gallieni 1904 12 km 25
3bis Gambetta - Porte des Lilas 1921 1,3 km 4
4 Porte de Clignancourt - Porte d'Orléans 1908 10,5 km 26
5 Place d'Italie - Bobigny Pablo Picasso 1906 14,5 km 22
6 Charles de Gaulle-Étoile - Nation 1900 13,5 km 28
7 Villejuif Louis Aragon/Mairie d'Ivry - La Courneuve 8 Mai 1945 1910 22,5 km 38
7bis Louis Blanc - Pré-Saint-Gervais 1911 3 km 8
8 Balard - Créteil Préfecture 1913 22 km 37
9 Pont de Sèvres - Mairie de Montreuil 1922 20 km 37
10 Boulogne-Pont de Saint-Cloud - Gare d'Austerlitz 1913 12 km 23
11 Châtelet - Mairie des Lilas 1935 6,5 km 13
12 Mairie d'Issy - Porte de la Chapelle 1910 14 km 28
13 Châtillon-Montrouge - Gabriel Péri-Asnières-Gennevilliers/Saint Denis-Université 1911 21 km 30
14 Saint-Lazare - Olympiades 1998 8 km 7
Totalt 1900-1998 209,3 km 368 (+ åtta gemensamma)

Linje 1

Concordestationen på linje 1.

Var den första linjen som öppnade i Paris tunnelbana, den öppnade 1900. Den åker i väst-östlig riktning. Med 161 miljoner resor per år blir den den tyngst belastade linjen i hela systemet. Totalt är den 16,6 km lång och kör mellan La Defense och Château de Vincennes. Den senaste förlängningen var till La Defense och den öppnade den 1 april 1992.

Linje 2

Är den näst äldsta linjen i systemet efter linje 1. Den öppnade också 1900, men först den 13 december. I början av 2006 beslutades det att nya vagnar ska tas i trafik på linje 2 och två andra linjer.

Linje 3

Årligen reser 87 600 000 människor med linje 3 (och linje 3bis). Den 10 oktober 1904 öppnade den första delen av linje 3 och gick då mellan Père-Lachaisekyrkogården och Villiers. 1971 gjordes den sensaste förlängningen från Gambetta till Gallieni. Linjen 3bis tillhörde tidigare linje 3.

Linje 3bis

Karta över linjen.

Med bara 1,3 km räls och 4 stationer är linjen den kortaste i hela systemet. 1971 öppnade linjen och har inte förlängts sedan dess. Planer finns på att binda ihop linjen med linje 7bis. Den skulle göras genom en nedlagd tunnel och man skulle även öppna en gammal nedlagd station; Haxo.

Linje 4

Fil:Paris Metro Simplon.jpeg
Simplon stationen

Är den näst tyngst belastade linjen i Paris tunnelbana. Den går i nord-sydlig riktning genom staden med ändstationerna; Porte de Clignancourt och Porte d'Orléans. På den här linjen är det varmast på grund av att tågen har gummidäck. Vid stationerna Châtelet, Les Halles och Saint-Michel delar linjen station med RER.

Linje 5

Tåg på linje 5 korsar Seine

Linjen ska tillsammans med två andra linjer få nya tunnelbanevagnar. De ska börja användas i slutet av 2007. Linjen öppnade 1906 och har 22 stationer och är 14,6 km lång. Årligen görs 86,1 miljoner resor på linjen. Den senaste förlängningen gjordes 1985 och gick till Bobigny-Pablo Picasso.

Linje 6

Glacière stationen

Linjen är formad som en halvcirkel och kör den södra delen, medan linje 2 formar den norra delen. Mer än hälften av linjen går ovan mark på viadukter. 100,7 miljoner resor görs årligen på linjen. Linjen går bland annat förbi Triumfbågen och Eiffeltornet. Den öppnade 1909 och är totalt 13,6km lång med 28 stationer.

Linje 14

Linjen är den nyaste i Paris tunnelbana. Den färdigställdes 1998 och går per automatik, dvs utan tunnelbaneförare. I juni 2007 förlänges linjen från Bibliothèque François Mitterrand till Olympiades, båda belägna i sydöstra Paris.

Utbyggnader

Automatisering av linje 1

Linje ett skall automatiseras, detta kan ske först när man installerat dörrar på stationerna, liknande de på linje 14, med den skillnaden att de här dock planeras vara halvhöga. Test har skett på stationen Invalides (linje 13) med dörrar som är ca 1,7 meter höga.

Beslutade förlängningar

[uppdatering behövs] Linje 13, förlängning norrut, första fasen 2008.

Linje 12, förlängning norrut. Första fas 2010.

Linje 8, österut till Créteil-Parc des Sports (1,3 km), 2010 .

Linje 4, förlängning söder ut från Porte d'Orléans till Maire de Montrouge 2011.

Källa

  • Franska Wikipedia

Se även

Externa länkar


Personliga verktyg