Ljunghusen

Från Rilpedia

Version från den 14 maj 2009 kl. 15.40 av Grundin (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ljunghusen
Siffrorna avser orten
Ljunghusen
Läge 55°24′N 12°55′O / 55.4, 12.917
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Vellinge kommun
Folkmängd(2005) 2 444 invånare
Area(2005) 383 hektar
Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 29 maj 2008)
Karta över Falsterbohalvön. Ljunghusen är tätorten väster om Falsterbokanalen som delar den tätbebyggda delen till höger i bilden. Omedelbart öster om kanalen ligger Höllviken.

Ljunghusen är en tätort i Vellinge kommun i Skåne län. Orten ligger på Falsterbonäset, väster om Höllviken och öster om Skanör med Falsterbo. Den ligger främst söder om länsväg 100, och täcker utrymmet mellan Höllviken och Kämpingebukten väster om Falsterbokanalen. Bebyggelsen består till allra största del av villor. Orten är känd för sina badstränder och sin golfbana, Ljunghusens GK.

Ljunghusen består främst av tre delar: Ljungskogens strandbad, området norr om länsväg 100, samt området mellan kanalen och Storvägsområdet.

I tätorten finns en skola vid namn Ljungenskolan, och en förskola vid namn Vikenstugan.

Orten ligger främst i Höllvikens församling, förutom gatorna väst om Berghs väg som ingår i Skanör-Falsterbo församling.[2]

Innehåll

Etymologi och historia

Tätorten har fått sitt namn efter husen Norra Ljunghuset och Södra Ljunghuset, i norra respektive södra kanten av orten, som i sin tur fått sina namn efter de stora mängder ljung som växer i området, samt närheten till naturreservatet Skanörs ljung. Ljungen planterades under 1800-talet av greve Corfitz Beck-Friis och kyrkoherde Carl Jakob Collin, till en början under protester av lokalbefolkningen, som använt marken för bete och torvtäkt.[2] Båda har idag vägar i orten respektive närliggande Höllviken uppkallade efter sig.

Orten började växa sekelskiftet 1900 i takt med att fler och fler välbeställda stadsbor byggde sommarhus på platsen. Området ägdes till 1896 av Börringe kloster som sålde området till ett konsortium lett av Johan Kock, som också blev en av de första att bygga stuga på området, och 1904 köptes området av AB Ljungskogens Strandbad. Ägarna av detta bolag ville bibehålla områdets stil och skapade därför ett antal regler som gäller än idag. Dessa handlar framför allt om att husen på tomten ska placeras så varsamt som möjligt för den omgivande miljön.[2]

Norra och södra Ljunghuset

Norra Ljunghuset uppfördes 1796 och var tidigare det sista huset i Ljunghusen innan heden mellan orten och Skanör med Falsterbo. Det utgjorde då gränsen mellan Skanör med Falsterbo och "Österbyarna", det vill säga framför allt Kämpinge och Stora Hammar. I dag har orten byggts till, men det är än i dag det sista huset längs med huvudvägen mot Skanör. Runt sekelskiftet 1900 fungerade byggnaden som lönnkrog, och här berättades många historier om bland annat ljunghedens trollgumma, "Gyatrollet". I dag finns en väg i orten vid namn Lönnkrogsvägen, och i Höllviken ett område vid namn Gya. Norra Ljunghuset brann ner 1951, men återuppbyggdes och är i dag enfamiljshus.[3]

Södra Ljunghuset uppfördes 1850 och var bostad åt personen som skötte nyplanteringarna på "Gråbackarna", de planteringar som Corfitz Beck-Friis tog initiativ till. Från 1932 fram tills det nya klubbhuset byggdes 1965 fungerade huset som Ljunghusens GK. Byggnaden är i dag arbetsbyggnad för klubbens greenkeepers och hyser en lägenhet.[4]

Områden

Ljungskogens strandbad

Vägskälet Storvägen - Parkvägen - Fricks väg - Solbacksvägen, med det inofficiella namnet Stjärnplan

Storvägsområdet kallas den del av Ljunghusen som nås genom Storvägen, och dessutom den västligaste delen av orten. Detta område är till stora delar unikt, i det att det består av i stort sett bara grusvägar utan belysning, att de allra flesta villor ligger på stora tomter, att det förr fanns regleringar över hur nära vägen husen fick ligga, och att det finns ett allmänt överenskommet spikförbud under hela sommaren. Allt detta ger området en skogskänsla. De allra flesta obebyggda tomter på området ägs i dag av personer som vill bevara områdets nuvarande karaktär. De senaste åren har dock ett stort antal obebyggda tomter sålts av. Detta har resulterat i att bostadsbyggandet, framförallt i form av friliggande villor åter tagit fart.

Området norr om länsväg 100

Norr om länsväg 100 finns en livsmedelsbutik, en kiosk, en före detta järnvägsstation, och i övrigt främst lägenheter och radhus avsedda för pensionärer, förutom en handfull villor.

Området mellan Storvägsområdet och kanalen

Detta område har till skillnad från Storvägsområdet mer klassisk villaområdestil, speciellt Elvabovägen, där flera villor är identiska och vägen är relativt bred. Området är dessutom upplyst av gatlampor. I detta område finns det nedan omnämnda före detta Ljungsäters sjukhus. Även vandrarhemmet Lotsvillan ligger här. På Rådjursvägen inom området skjöts år 1908 "Skånes sista varg".[5]

Ljungsäters sjukhus

Järnvägstrallan mot Ljungsäters sjukhus

Landstinget i Lund lät 1921 bygga ett sanatorium för tuberkulos i Ljunghusen, kallat Ljungsäters sjukhus. Namnet kommer från den gård, Ljungsäter, som också givit namn åt vägen där gården låg, Ljungsätersvägen. Sjukhuset kunde ta emot 110 patienter, främst barn med körteltuberkulos, och hade 20 anställda, varav de flesta kom från Lunds lasarett. Sjukhuset hade en egen smalspårig järnväg för att tranportera patienterna ner till den närbelägna stranden. Den drevs med ett bensindrivet AD-lok på 6 hästkrafter. Då Falsterbokanalen byggdes 1940 lades sjukhuset ned. Kanalen skulle dras rakt genom sjuksalarna. De flesta paviljongerna såldes och blev lotshus och sommarvillor. Administrationsbyggnaden lämnades kvar och fungerar i dag som sommarvilla på Ljungsätersvägen, dock i mycket nedgånget skick. Även det lokala vattentornet fungerar som sommarbostad.[6][7]

Kommunikationer

Tåg vid järnvägsstationen år 1914

Ljunghusen har bussförbindelse med Malmö, och bussen stannar vid två hållplatser i orten var tionde minut i rusningstid, annars en gång var tjugonde eller vid lågtrafik en gång per timme. Hållplatserna heter Elvabovägen och Storvägen.

Mellan 1904 och 1971 fanns här en järnvägsstation, utefter linjen Vellinge-Skanör-Falsterbo järnväg. Spåret revs dock upp 1971.[8] Mellan 1905 och 1924 gick även en hästspårvagn från järnvägsstationen ner till stranden. Vid Strandvägen delades spårvägen upp i två linjer, en östlig och en västlig.[9]

Vattentorn

Tornet

Ljunghusens vattentorn är ortens vattenreservoar. Tornet är vitt och har form av en cylinder. Det står i västra delen av tätorten, nära Skanörs ljung. Höjden är 38 m och tornet har en vattenvolym om 450 m³.[7] Ljunghusens vattentorn förser även Höllviken med vatten. Innan Falsterbo vattentorn byggdes försågs även Skanör med Falsterbo med vatten från Ljunghusen.

Idrott

I Ljunghusen finns faciliteter för golf och tennis. På orten finns tre tennisbanor som byggdes på 1950-talet, där det bland annat förekommer sommarträning. Det finns även en golfklubb, Ljunghusens golfklubb, som tillhör Sveriges erkänt bästa[10]

Noter

  1. Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
  2. 2,0 2,1 2,2 Ljungskogens strandbads villaägareförening
  3. Dufberg, Lars: Förklaringar till vägnamnen inom Höllviken, Kämpinge och Ljunghusen, Stadsbyggnadskontoret, Vellinge kommun, 1996 "uppslagsord Lönnkrogsvägen, Gyavägen",. 
  4. Dufberg, Lars: Förklaringar till vägnamnen inom Höllviken, Kämpinge och Ljunghusen, Stadsbyggnadskontoret, Vellinge kommun, 1996 "uppslagsord Södra Ljunghusvägen",. 
  5. Dufberg, Lars: Förklaringar till vägnamnen inom Höllviken, Kämpinge och Ljunghusen, Stadsbyggnadskontoret, Vellinge kommun, 1996 "uppslagsord Rådjursvägen",. 
  6. Dufberg, Lars: Förklaringar till vägnamnen inom Höllviken, Kämpinge och Ljunghusen, Stadsbyggnadskontoret, Vellinge kommun, 1996 "uppslagsord Ljungsätersvägen",. 
  7. 7,0 7,1 Skånska vattentornssällskapet, läst 14 maj 2009
  8. Historiskt.nu
  9. Svenska spårvägssällskapet - Ljunghusen, läst 14 maj 2009
  10. Golf Digest

Externa länkar och källor


Personliga verktyg