Slade

Från Rilpedia

Version från den 21 mars 2009 kl. 16.04 av TXiKiBoT (Diskussion)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Slade
Slade i Oslo 1977
Information
Bakgrund	Mall:Landsdata Storbritannien Wolverhampton, Storbritannien
Genre(r)	Hårdrock Glamrock Heavy metal
Aktiva år	1966 -
Medlemmar
Dave Hill Don Powell John Berry Mal McNulty
Tidigare medlemmar
Noddy Holder Jim Lea Steve Whalley Steve Makin Craig Fenney Dave Glover Trevor Holliday

Slade är ett brittiskt rockband bildat 1966, då som In-Be-Tweens. Gruppen var en av de stora inom glamrocken, dock utan att riktigt slå igenom i USA. Ett av deras kännetecken är att deras låttitlar ofta är totalt felstavade, samt den raspröstade stämman från sångaren Noddy Holder.

Historik

Bandet bestod ursprungligen av Noddy Holder (sång, kompgitarr), Dave Hill (gitarr), Jim Lea (bas, gitarr, piono, fiol, kör), och Don Powell (trummor). De gick under olika namn innan de 1969, på inrådan av sin nye manager Chas Chandler (basist i The Animals, upptäckte Jimi Hendrix) bytte namn till Slade.

Efter att ha satsat på mer vanlig rock och covers började man i början av 1970-talet sikta in sig på eget material, och musikaliskt och visuellt gå över till glamrocken. De slog igenom 1971 med singeln "Get Down and Get With It", och den följdes av en mängd hits, varav följande 6 nådde förstaplattsen på den engenska singellistan; "Coz I Luv You", "Mama Weer All Crazee Now", "Take Me Bak 'Ome", "Cum On Feel the Noize", "Skweeze Me, Pleeze Me" och "Merry Xmas Everybody", den sistnämnda återfinns ofta i samband med jul på listorna i England, där den har blivit en enorm julfavorit.

Efter ett misslyckat försök att erövra USA återvände gruppen till England 1977 där musikscenen ändrats av bland annat punkens intåg, vilked ledde till att gruppens popularitet hastigt minskade. Gruppen fortsatte dock att turnera och återkom till topplistorna efter sin legendariska comeback på Reading-festivalen 1980 där de ersatte Ozzy Osbourne, vilket ledde till att Slade återigen var med på topplistorna med låtar som "We'll Bring the House Down" (UK #10), Lock Up Your Daughters (UK#29) och de två sista stora hitsen från 1983 "Run Runaway" (UK #7, US#20) och balladen "My Oh My" [UK #2, US #37).

Efter Slades genombrott i USA beskrev de amerikanska tidningarna bandet som heavy metal, något som inte sångaren Noddy Holder höll med om till fullo.

Slades sista livespelning skedde i USA, den 28 mars 1984. Under spelningen blev Jim Lea allvarligt sjuk vilket ledde till att bandet avbröt alla planerade spelningar 1984. 1985 var en turné planerad för att göra reklam för nya skivan Rogues Gallery men den turnén avbröts. Den största anledningen till detta var att Noddy Holder hade tröttnat på allt turnerande (vilket hade förstört hans första äktenskap). Bandet släppte dock ytterligare en skiva 1987 (You Boyz Make Big Noize) och 1991 nådde man tjugoförstaplatsen på engelska singellistan med halvhiten Radio Wall Of Sound (med Jim Lea på sång). Dock floppade den efterföljande singeln (Universe) och Noddy Holder drog sig tillbaka från sin musikkarriär vilket ledde till att gruppen splittrades.

1993 startade dock Dave Hill upp bandet "Slade II" tillsammans med Don Powell, Jim Lea erbjöds en plats i bandet men tackade nej. Bandet har turnerat med lite olika uppsättningar under åren och för närvarande består bandet av (förutom Dave Hill och Don Powell) Mal McNulty (sång/gitarr) och John Berry (bas/violin). 1997 förkortades bandnamnet till Slade.

Jim Lea har under 2007 släppt sitt första riktiga soloalbum titulerat James Whild Lea - Therapy och finns att hämta på http://www.jimleamusic.com Albumet har fått mycket goda recensioner och innehåller en rad igenomtänkta, välskrivna och melodiösa rocklåtar. Nämnas bör att Jim Lea själv sjunger samt spelar bas, gitarr och violin på detta album vilket gör det till ett soloalbum i ordets rätta bemärkelse.