Korsholms slott
Från Rilpedia
Korsholms slott var beläget i närheten av Gamla Vasa i Österbotten, Finland och omnämns för första gången under namn av Krytzeborg (Chrysseborgh) i Bo Jonsson Grips testamente 1384.
Historia
Det antas att Korsholms slott började uppföras på 1370-talet. Korsholm kom senare vara en av vitaliebrödernas huvudorter under den tid, då de härskade i Bottniska viken.
Den 10 oktober 1398 ingick Sven Sture en förlikning med drottning Margareta och avstod från sina övriga vapenplatser. Korsholm förblev fortfarande i hans och hans vapenbröders händer och tillföll Margareta först den 20 april 1399.
Under Engelbrekts uppror innehades Korsholm av riksrådet Nils Gustafsson, men förvaltades av sonen Erik Puke, som kom att bryta upp därifrån för att förena sig med Engelbrekts skaror.
Dittills hade hela det dåtida Norrbotten - landet kring Bottenviken - lytt under hövdingarna på Korsholm, men 1441 skildes landet väster om viken, Västerbotten, från länet vilket därmed kom att omfatta enbart Österbotten. Det minskade området överlämnades i förläning åt riksdrotsen Krister Nilsson (Vase) och innehades efter dennes död (1442) av flera mindre betydande adelsmän. 1467 återföll länet till kronan och ansågs därefter höra till konungens så kallade fatebursandel.
Under stora ryska kriget kom Korsholm att bli centralort för försvaret för den nordöstra riksgränsen. Under denna tid kom Hans Reen, som var fogde på Korsholm, att bli ryktbar för sitt djärva handlingssätt. Från början av 1500-talet förföll befästningarna vid Korsholm fullständigt. Samtidigt försvann benämningen Korsholms slott ur de offentliga handlingarna, och i dem talades endast om Korsholms kungsgård. Korsholm fortsatte att vara centralorten för Österbottens förvaltning till 1571, eftersom landskapsfogden var bosatt där ända till denna tidpunkt. 1571-1598 kom Gustaf Banér att ha Korsholm som sin förläning.
Korsholms kungsgård var än ett kronogods, än en stormannaförläning. År 1633 överläts den norra ladugården till Vasa stad, som hade grundats den 2 oktober 1606 på Mustasaaris bys mark, och 1647 skänkte drottning Kristina även den södra ladugården till staden, som härigenom kom i besittning av Korsholms samtliga ägor. Några år senare återtog drottningen visserligen sin gåva och gav gården åt Gabriel Bengtsson (Oxenstierna). År 1653 införlivades kungsgården med grevskapet Korsholm och Vasa.
Grevskapet Korsholm och Vasa, som den 26 mars 1651 förlänades åt riksskattmästaren Gabriel Bengtsson (Oxenstierna) och till en början omfattade Vasa stad i Österbotten samt 377 1/6 mantal inom de i samma landskap belägna Mustasaari samt Storkyro och Lillkyro socknar. Den 17 april 1652 ökades det med 63 3/8 mantal i Storkyro socken och den 18 augusti 1653 fick Oxenstierna tillstånd att införliva Korsholms kungsgård som han hade bytt till sig av Vasa stad den 23 juli 1651 mot 5 11/12 mantal av grevskapsgodsen i Mustasaari socken. Vid mitten av 1650-talet lydde därför denna kungsgård under Vasa stad och 434 5/8 mantal. I grevebrevet bestämdes dess namn till Mustasaari, men den 18 augusti 1653 fick Oxenstierna rätt att skriva sig greve till Korsholm och Vasa, en titel som tilldelats honom redan den 17 april 1652. Grevskapet indrogs genom reduktionen 1674 och staden Vasa återfick åter en stor del av den forna kungsgårdens ägor.
Byggmästaren Johan Wissman uppförde 1748 ett nytt landshövdingsresidens på Korsholms vallar, men det förklarades odugligt redan 1773. Huvudbyggnaden, landshövdingens bostad och flygelbyggnaderna, ämbetsverk, hade murar och tak av tegel, väggarna var röda och knutarna vita. Från gårdens norra port ledde tredelade ledstångsförsedda trappor ned till stallgården där uthusen fanns.
Idag finns ett stenkors på Korsholms vallar. Detta är rest till minne av de forna korsfararna som sägs ha infört kristendomen i denna del av världen. Texten på granitkorset säger att "Här restes Kristi kors i hednisk nord". Det avtäcktes den 19 juni 1894 vid den stora sång- och musikfesten i Vasa detta år. Ett stort träkors sägs ha funnits tidigare på samma plats och torde ha stått kvar ännu 1649.
Byggnaderna
Det finns inga tillförlitliga upplysningar om slottets yttre och dess fästningsverk. Det var uppfört på en av vatten omfluten, av människohänder uppkastad jordkulle och utgjordes antagligen den första tiden av träbyggnader, omgivna av en jordvall.
På 1600-talet fanns landshövdingsresidenset med ganska ståtliga byggnader av medeltidsaktigt utseende på borgkullen – det hade höga väggar, branta tak och små fönster. Det finns avbildat på en karta över staden från mitten av 1700-talet. Ett nytt utseende fick det på 1700-talet, som man kan i stora drag rekonstruera med hjälp av bevarade, enkla ritningar.
För att trygga livsmedelsförsörjningen för hövdingen och underlydande på slottet inrättades en ladugård rätt tidigt vid slottet. Till denna hörde ängs- och åkermark dels invid slottet, dels vid östra sidan av Risö, där en lantmannaskola senare uppfördes. Detta var den så kallade södra ladugården. Gustav Vasa lät därefter anlägga en avelsgård, under vilken lades Mustasaari prästbol (Mustasaari socken heter sedan 1927 Korsholm). Så skapades den norra ladugården som förvaltades av konungens fogdar.
