Gustaf Erik Hyltén-Cavallius
Från Rilpedia
Gustaf Erik Hyltén-Cavallius, född 13 juni 1815 i Blädinge socken, Kronobergs län, död 6 juni 1888 i Lund, var en svensk sjöofficer, delvis i utländsk tjänst samt botanist.
Hyltén-Cavallius genomgick Växjö gymnasium, företog 1832-34 resor på svenska och engelska handelsfartyg, avlade 1835 sjöofficersexamen och utnämndes till sekundlöjtnant vid flottan. 1836-41 gjorde han åtskilliga sjöresor, dels på handelsfartyg, dels på svenska örlogsfartyg. 1841-45 var han i engelsk och fransk örlogstjänst, samt 1850-52 i österrikisk, där han tjänstgjorde som ekipagemästare i Venedig och varvchef i Pula.
När Preussen 1852 stod i begrepp att organisera sin flotta och prins Adalbert av Preussen av dåvarande prins Oskar utbad sig anvisning på tre lämpliga personer, föll valet på Hyltén-Cavallius jämte Sundevall och Indebetou, vilka 1852 inträdde i preussiska flottan som korvettkaptener. Hyltén-Cavallius anställdes även som adjutant hos prins Adalbert och blev 1853 chef för preussiska marinstaben och tillfällig direktör för amiralitetets tekniska avdelning. 1854 utnämndes han till "Kapitän zur See" (kommendör) och fick samma år anställning på stat, sedan han, befordrad till kaptenlöjtnant i svenska flottan, fick avsked från svensk tjänst. Hyltén-Cavallius var i större grad delaktig i organisationen av preussiska flottan, särskild i fråga om utarbetandet av flera viktiga reglementen, artilleriets utveckling och planläggningen av den nya örlogsstationen vid Jadebusen (Wilhelmshaven). Ett inflytelserikt parti vid preussiska flottan började motarbetade honom och hans planer och därför sökte han avsked 1857.
Han återvände till Sverige, ägnade sig åt jordbruk och botanik, flyttade 1882 till Lund, bildade där samma år en internationell botanisk bytesförening, "Linnæa", och samlade ett rikhaltigt herbarium.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hyltén-Cavallius, Gustaf Erik, 1904–1926 (Not).
