Columbinemassakern
Från Rilpedia
Columbinemassakern var en skolmassaker som ägde rum på Columbine High School i Jefferson County nära Littleton i den amerikanska delstaten Colorado den 20 april 1999.
Två av eleverna vid Columbine High School, Eric Harris och Dylan Klebold, sköt ihjäl tolv av sina skolkamrater och en lärare och skadade ytterligare tjugofyra personer vid lunchtid då de flesta skolelever var samlade i skolans matsal. Därefter begick Harris och Klebold självmord genom att skjuta sig i huvudet. Före dådet hade de bowlat i stadens bowlinghall, något som förklarar Michael Moores val av titel för den dokumentärfilm han senare gjorde om händelserna och om amerikansk vapenkultur, Bowling for Columbine.
Innehåll |
Bakgrund
Dylan Klebold och Eric Harris träffades på Caryl Middle School och började 1995 på Columbine High School. 1996 skaffade sig Harris en webbplats på AOL för att lägga upp egendesignade nivåer för spelet Doom, i första hand avsedda för vänner och bekanta. Harris publicerade även blogginlägg, som innehöll skämt samt hans syn på föräldrar, skola och vänner. I slutet av 1996 fanns där även tips om hur man kunde ställa till ofog och instruktioner för hur man tillverkade sprängämnen. I början av 1997 skrev Harris om sitt växande hat gentemot det amerikanska samhället. I slutet av året tipsades polisen om att webbplatsen även innehöll hot och hot om våld mot namngivna elever och lärare på Columbine High School. Harris förde även anteckningar om olika bomber han och Klebold hade tillverkat samt deras vilja att skjuta ihjäl människor de ogillade.[1]
I januari 1998 gjorde pojkarna inbrott i en skåpbil, men åkte fast och fick gå en kortare tid i terapi. Båda fick sluta tidigt i programmet på grund av gott uppförande. Samma år spelade de in en kortfilm till ett skolprojekt, Hitmen for Hire, i vilken deras rollfigurer får betalt för att skjuta ihjäl sportintresserade mobbare.
Eric Harris och Dylan Klebold lämnade bakom sig mängder av dagboksliknande texter om hur de hatade och avskydde mänskligheten, om deras livsåskådning, om kärlek och liknande saker. Dylans anteckningar och skrifter är ångestfyllda och hatiska men visar även att han var hemligt förälskad i en flicka på skolan, Erics texter består till störst del av långa hatfyllda tankar om mord, vrede och död. Han skriver även att han känner stor sympati för sina föräldrar och vänner och som ursäkt till sina nära och kära skrev han: "Det här är något som bara måste göras." Eric skrev även ned planer på att kapa ett flygplan och haverera det i centrala New York.
20 april 1999
Dådet inleds
Den 20 april 1999 kom Dylan och Eric till skolan kort efter klockan 11.00, och ställde sig på parkeringen, varifrån de hade bra uppsikt över skolans ingång till matsalen. De var iförda militärkläder och hade planerat dådet länge, de täckte över sina vapenremmar och bomberna de bar på med långa svarta trenchcoats. Gevären var avsågade så att de kunde gömma dem under rockarna. Tidigare på morgonen hade de bowlat med klassen och elever hade hört hur de båda ropade "Sieg Heil" då de fick ner käglor. De gick in i matsalen som hade börjat fyllas med elever på lunchrast, så ingen lade märke till att de ställde två väskor med tidsinställda propanbomber i mitten av rummet. Dessa bomber var defekta- på grund av kabelfel- men om de hade exploderat hade möjligen biblioteket på våningen ovanför rasat ned och dödat eller skadat cirka 500 av de elever och lärare som vistades där.[källa behövs] Bombplaceringen missades av övervakningskamerorna på grund av byte av kassetter.
Skottlossningen börjar
Då bomberna inte exploderade som planerat gick de båda ynglingarna istället till attack med rörbomber, molotovcocktails, fyra knivar, två avsågade hagelgevär och två semiautomatiska gevär Intratec TEC-DC9 och Hi-Point 995. De började med att kasta rörbomber på parkeringen och upp mot skolans tak och skjuta flera elever som åt lunch, och i matsalen började folk titta ut genom fönstren, men de flesta trodde bara att det var en filminspelning eller ett skämt med sistaårseleverna, eftersom skolåret gick mot sitt slut.
Pojkarna fortsatte sedan in i skolbyggnaden och Eric öppnade eld mot en polisman på skolgården. Denne besvarade elden och trodde för ett ögonblick att han har träffat Eric, vilket visade sig vara fel. Stor panik och kaos utbröt inne i matsalen när de cirka 500 eleverna försökte fly, medan pojkarna sköt alla de hann, innan de fortsatte längre in i byggnaden.
Biblioteket
Kl 11.29 kom Eric och Dylan till skolans bibliotek, där ett femtiotal elever och lärare gömde sig under bord och stolar. En av dessa ringde till polisen från en telefon i biblioteket och lade sedan inte på luren, vilket innebär att händelseförloppet i biblioteket finns inspelat. Pojkarna sköt under en tjugominutersperiod ytterligare ett stort antal elever samtidigt som de stövlade runt i rummet och skrattade och hotade eller hånade flera av eleverna. De sköt även ut genom fönstren ned mot poliserna utanför, ingen skadades dock av detta.
Massakerns slut och gärningsmännens självmord
Eric och Dylan återvände till matsalen klockan 11.44 efter att ha orsakat en mindre brand på andra våningen och lyckas i ett försök att detonera en av de defekta propanbomberna orsaka en stor eldsvåda som dock släcks av sprinklersystemet. De återvände då till biblioteket vid 12.02 och öppnade återigen eld mot polisen och de elever och lärare som evakuerats, och polisen besvarade elden. Ingen träffades, varken civila, poliser eller gärningsmännen.
Omkring kl. 12.08 hörde en anställd Harris och Klebold unisont räkna "One! Two! Three!", varefter skott kunde höras; man kunde efteråt konstatera att Harris skjutit sig i munnen med ett avsågat hagelgevär, medan Klebold skjutits i vänster tinning med en TEC-DC9. Innan självmordet anlade de bränder på två bord i biblioteket med molotov cocktails.
Efteråt började alternativa teorier om självmordet florera. Enligt vissa uppgifter sköt Harris först ihjäl Klebold, innan han själv begick självmord. Anledningen till teorin var att Klebold hade ett skotthål i vänster tinning. Klebolds föräldrar har dock bekräftat att deras son var vänsterhänt, vilket då resulterar i att han skulle ha skjutit sig själv i vänster tinning.
Dödsoffer
- Cassie Rene Bernall, född 6 november 1981
- Steven Robert Curnow, född 28 augusti 1984
- Corey Tyler DePooter, född 3 mars 1982
- Kelly Ann Fleming, född 6 januari 1983
- Matthew Joseph Kechter, född 19 februari 1983
- Daniel Conner Mauser, född 25 juni 1983
- Daniel Lee Rohrbough, född 2 mars 1984
- Rachel Joy Scott, född 5 augusti 1981
- Isaiah Eamon Shoels, född 4 augusti 1980
- John Robert Tomlin, född 1 september 1981
- Lauren Dawn Townsend, född 17 januari 1981
- Kyle Albert Velasquez, född 5 maj 1982
- David "Dave" William Sanders (lärare), född 22 oktober 1951
Efterdyningar
En förklaring som givits till att det hela kunde gå så illa som det gjorde är att de första poliser som kom till platsen saknade skottsäkra västar och liknande utrustning, och att de därför fick order om att stanna utanför och se till att mördarna inte kunde lämna skolan, samt att polisen när de väl gick in förväntade sig en gisslansituation istället för ett rent massmord. Polisen fick också felaktiga uppgifter, såsom att gärningsmännen bar UZI:s och handgranater. Det var också viktigt att se till så att inga polismän skulle skadas av bomberna som mördarna hade kastat omkring sig över hela skolan.
TV-tittarna kunde följa den 40 minuter långa massakern live på nyheterna filmad från medias helikoptrar som filmade så gott som konstant. I många amerikanska skolor infördes klädregler, man förbjöd bland annat elever att bära så kallade "trenchcoats", vakter och tullar sattes in i många skolor också efter dådet.
Än idag ses dådet fortfarande som tillräckligt nytt för att skapa debatt och upprörda känslor och det har gjorts en mängd av filmer och böcker som handlar om ämnet skolmassakrer.
Referenser
- ↑ A Columbine site – Eric Harris' webpages. (Webbåtkomst 2008-03-22)
Källor
- Delar av artikeln är översatta från den engelskspråkiga versionen 14 januari 2007
- CNN.com
Litteratur
- Hasday, Judy L., Columbine High School shooting: student violence. Berkeley Heights, N.J.: Enslow Publishers 2002. ISBN 0-7660-1782-6
- McCabe, Kimberly A. & Martin, Gregory M., School Violence, the Media, and Criminal Justice Responses. New York: P. Lang 2005. ISBN 0-8204-6756-1
- Watson, Justin, The Martyrs of Columbine: Faith and the Politics of Tragedy. New York: Palgrave Macmillan 2002.
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Columbinemassakern
(engelska)
(engelska)
