Näcken

Från Rilpedia

Version från den 31 mars 2009 kl. 07.41 av 195.196.90.102 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Molins fontän visar Näcken på besök hos Ägir
Skulpturen Näckens polska i Uppsala vid Uppsala centralstation är en av Sveriges mer kända avbilder av Näcken

Näcken, Strömkarlen eller Älven är ett övernaturligt väsen som i gestalt av en naken man sitter i vattnet och spelar fiol.

Enligt gammal folktro, med många lokala variationer, lockar näcken genom sitt spelande människor att gå ner i vatten och drunkna. Näcken finns framför allt i åar, forsar och sjöar. Han har olika namn beroende på var i Sverige han är, men berättelser om honom finns över hela landet i en mängd lokala variationer, även i Finland.

I Skåne berättas det om Näcken att han var ouppnådd mästare i fiolspel. Han var villig att lära ut konsten till människorna, vilket för dem medförde en stor risk, eftersom de därefter kom att hamna i ett mystiskt beroende av övernaturliga krafter. En speleman som lärt sig av Näcken, vid spelandet av dansmusik kunde bli så trollbunden av en mystisk kraft, att han inte kunde sluta förrän han miste förståndet. Men det var lika förtrollande för de dansande, som inte heller kunde sluta. Förtrollningen kunde brytas om någon av de inblandade förstod situationen och skar av fiolsträngarna med en kniv.

Näcken i konsten

Konstnären Ernst Josephson, född 1851 död 1906, målade den berömda tavlan "Näcken". Just den bilden av en naken man med sjögräshår spelande på fiol, har för många av oss blivit vår uppfattning om näcken. Han kände sig ensam så han lurade ner personer ner under vattnet så han inte skulle vara ensam längre.

Vid centralstationen i Uppsala finns Bror Hjorths staty Näckens polska.

Carl Eldhs skulptur Strömkarlen pryder Strömkarlsbron i Trollhättan.

Erik Johan Stagnelius skrev en dikt om Näcken:

Kvällens guldmoln fästet kransa.
Älvorna på ängen dansa,
Och den bladbekrönta Näcken
Gigan rör i silverbäcken.
Liten pilt bland strandens pilar
I violens ånga vilar,
Klangen hör från källens vatten,
Ropar i den stilla natten:
"Arma Gubbe, varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må liva,
Skall Guds barn dock aldrig bliva!
Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
Ljusets änglar i det höga -
Aldrig skådar dem ditt öga."
Tårar Gubbens anlet skölja,
Ned han dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig Näcken
Spelar mer i silverbäcken.

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg