Sigurd Erixon

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Sigurd Emanuel Erixon, född 26 mars 1888, död 18 februari 1968, var svensk etnolog och kulturhistoriker.

Släkt och familj

Sigurd Erixon var mycket släktkär och familjeinriktad. Hans far dog medan Erixon ännu var ung, men modern levde desto längre. De sista åren av sitt liv bodde modern på Lustporten på Djurgården, som Erixon disponerade. Han hade tre syskon, men endast ett syskonbarn. Erixon och hans hustru Edit Josefson, född 1892, död 1969, fick inga egna barn. I samband med vinterkriget tog de emot ett finskt krigsbarn. I Erixons hustrus släkt fanns Masthuggskyrkans arkitekt Sigfrid Ericson, genom vilken Erixon träffade Edit i samband med Göteborgsutställningen 1923.^[1] (Sigfrid Ericson var gift med Edits syster Ruth Josefson.)

Livsverket

Erixon var den svenska etnologins både store och starke ledare under vad som skulle kunna kallas dess uppbyggnadsperiod, 1900-talets första hälft. En hel generation av forskare har uppfattat honom som lärare och vägröjare.^[2] Erixon blev e.o. amanuens vid Nordiska museet 1914, och intendent 1924. År 1925 blev han fil.lic. i Uppsala, och fil. hedersdoktor 1927.

Erixon var mycket berest i Sverige. Han hävdade själv att han hade varit i varenda socken. Hans första forskningsresa i Nordiska museets tjänst ägde rum 1912 och gällde den östgötska Kila by i Hycklinge socken. Resultatet av hans resor hamnade i Nordiska museets arkiv. Men det var inte första gången han gjorde fältarbete. Tre somrar tidigare hade han besökt Blekinge i egenskap av arkeolog.^[3] Erixon har utfört ett omfattande och särskilt på byggnadskulturens och sociologins område grundläggande arbete för svensk etnologi. Hans arbete på bebyggelseområdet har tagit sig uttryck i en mängd viktiga artiklar i Fataburen, Rig, Ymer m.fl. samt framför allt i Skultuna bruks historia, 1 (1921). Det sistnämnda monumentala verket behandlar på ett allsidigt sätt inte bara Skultuna utan syftar betydligt vidare. Den ger en fyllig för svensk bebyggelsehistoria över huvud en grundläggande framställning av bebyggelseformationer, by-, gårds- och hustyper, byggnadsteknik och hägnader. I samband med bebyggelsefrågorna har Erixon ägnat stor uppmärksamhet åt de sociala företeelserna. Ett exempel på vad Sigurd Erixon tyckte var särskilt värt att återge från plantören Matthias Solberg:

Varför passade då detta citat från strax efter 1700-talets mitt så bra i en etnologisk text? En orsak är givetvis att bönderna är sysselsatta med något "typiskt etnologiskt", såväl bystämma som fest. En annan är att bonden presenteras som en suverän på sin egen gård och i sitt eget rike, en bild som historikerna i allmänhet inte lyfte fram.

Erixon har också lagt ned ett omfattande musealt arbete för den under hans ledning stående allmogeavdelningen på Nordiska museet, organiserat hantverksavdelnignen på Göteborgsutställningen 1923 samt ordnat åtskilliga hembygdsmuseer, varvid han även lagt ned ett arbete på tryckta kataloger och vägledningar. Han har redigerat det stora illustrerade samlingsverket Svenska kulturbilder (1929ff) och var redaktionssekreterare för samlingsverket Nordisk kultur (1931ff).

Den svenska etnologin stod under 1960-talets början inför vad som Karl-Olov Arnstberg kallar ett paradigmskifte. Efter denna har Sigurd Erixon mer och mer försvunnit ur kurslitteraturen osv.^[4]

Källor

1. ↑ Karl-Olov Arnstberg, Utforskaren. Studier i Sigurd Erixons etnologi. Stockholm 1989, s. 12ff
2. ↑ Karl-Olov Arnstberg, Utforskaren. Studier i Sigurd Erixons etnologi. Stockholm 1989, s. 7
3. ↑ Karl-Olov Arnstberg, Utforskaren. Studier i Sigurd Erixons etnologi. Stockholm 1989, s. 20ff
4. ↑ Karl-Olov Arnstberg, Utforskaren. Studier i Sigurd Erixons etnologi. Stockholm 1989, s. 125ff

Externa länkar

• "Etnologins kulturhistoriska vändningar" av Birgitta Svensson
• Folklovsarkivet och Sigurd Erixon
• Nordiska museet och Sigurd Erixon
• "Ynglingalaget" Fataburen 1921