Johannes V. Jensen
Från Rilpedia
Johannes V. Jensen, född 20 januari 1873 i Farsø, död 25 november 1950 i Köpenhamn, var en dansk författare som erhöll Nobelpriset i litteratur 1944.
Jensen började studera medicin men avbröt studierna för att bli författare. 1895-1898 skrev han under pseudonymen Ivar Lykke tio underhållningsromaner för veckotidningen Revuen. 1896 debuterar han med Danskere. Han arbetade som tidningskorrespondent i olika europeiska länder. 1901-1902 reste han jorden runt.
Han var av bondesläkt från Himmerland på Jylland och fick sitt litterära genombrott med hembygdsberättelser, bl.a. Himmerlandhistorier (1904-26). Mest känd är dock hans Den lange rejse, som handlar om inget mindre än hela mänsklighetens historia.
På 1920-talet kom han att spela rollen som mecenat åt den sedermera store författaren Aksel Sandemose och hjälpte honom bl.a. att knyta förlagskontakter med Gyldendals.
Bibliografi (översatta till svenska)
- Madame D'Ora, 1904
- Kungens fall, 1906, senaste utgåva 1945 (Kongens fald)
- Wombwell 1906
- Himmerlands historier, 1907, nyövers. 1984 som Himmerlandshistorier: noveller (Himmerlandhistorier)
- Hjulet, 1907
- Jökeln: Myter om istiden och den första människan, 1908 (Braeen)
- Intermezzo, 1909
- Norna-gäst, 1919
- Doktor Renaults frestelser: novell, 1935 (Dr Renaults fristelser)
- Gudrun, 1936
- Den långa resan, 1944, senaste utgåva 1979 (Den lange rejse)
- Myter, 1951
