Erik Johansson (Vasa)
Från Rilpedia
Erik Johansson (Vasa), född omkring 1470, död 1520 (avrättad vid Stockholms blodbad), riddare och riksråd. Han var son till Johan Kristiernsson (Vasa) och Birgitta Gustavsdotter (Sture); far till Gustav Vasa (sedermera svensk kung), gift med Cecilia Månsdotter (Eka) (1470 - 1522), som dog i pesten under fångenskap i Köpenhamn.
Erik Johansson hade ett vildsint rykte om sig att gå hårt fram i trakten. Han ogillade den katolska kyrkan och plundrade kyrkan på dess egendomar och misshandlade folk som han inte tyckte om. Att det inte blev några rättsliga efterspel berodde på att han innehade den högsta domsmakten, och att han därför hade friheten att agera som han gjorde. Vid krisen år 1497 (se 1497) stödde han sin morbror Sten Sture den äldre och dubbades till riddare samma år, och 1501 anslöt han sig till upproret mot unionskungen Hans. Han blev riksråd 1501[1] och var hövitsman på Kastelholm på Åland åren 1504-1505.
Han var med bland dem som undertecknade riksdagsbeslutet om Stäkets rivning i Stockholm 23 november 1517, och avrättades därför 1520 i Stockholms blodbad.
Barn:
- Johan Eriksson (Vasa),
- Magnus Eriksson (Vasa), pestdöd 1529.
- Anna Eriksdotter (Vasa)
- Birgitta Eriksdotter (Vasa)
- Gustav Eriksson (Vasa) (1496 - 1560), kung av Sverige 1523-1560
- Margareta Eriksdotter (Vasa) Gift med Joakim Brahe och Johan av Hoya (- 1536)
- Märta Eriksdotter (Vasa), pestdöd 1522 under fångenskap i Blå tornet i Köpenhamn.
- Emerentia Eriksdotter (Vasa), pestdöd 1522 under fångenskap i Blå tornet i Köpenhamn.
Se även
Noter
- ↑ Osäkra källor angående årtalet
