Henri Dunant
Från Rilpedia
Henri Dunant, född 8 maj 1828 i Genève i Schweiz, död 30 oktober 1910 i Heiden i Appenzell Ausserrhoden, Schweiz, är Röda korsets grundare.
Dunant växte upp i ett kalvinistiskt samhälle där arbete, sparsamhet och kristen fromhet ansågs betydelsefullt.
Vid slaget vid Solferino i Italien 1859 försökte Dunant hjälpa sårade tillsammans med traktens kvinnor, en händelse som kom att påverka honom djupt. 1862 skrev han boken "Minnen från Solferino" där han skrev om hur organisationer med frivilliga skulle kunna utbildas att ta hand om sårade oavsett nationalitet. Han bildade tillsammans med advokaten Gustave Moynier, läkarna Maunior och Appia och generalen Dufour den kommitté som kom att grunda Röda korset.
Man kallade till en konferens i Dunants hemstad Genève dit sjutton länder skickade delegater. 22 augusti 1864, vid den andra konferensen, underteckades den första Genèvekonventionen.
Trots att han var bankir kom Dunant att misslyckas i affärer, och efter en konkurs 1867 levde han i fattigdom och bortglömdhet tills en journalist publicerade en artikel om den gamle mannens fascinerande historia. Detta ledde till att han på sin sin 67-årsdag kom att hyllas över hela världen.
1901 tilldelades han det första av Nobels fredspris, tillsammans med Frédéric Passy. Trots sin fattigdom gav han bort prispengarna till välgörenhet.
Litteratur
- Dunant, Henri: Europas bortglömda blodbad - minnen från Solferino (2005) ISBN 91-85267-37-6
Externa länkar
(franska)
(engelska)
(engelska)
(engelska)
