Frimurarebarnhuset
Från Rilpedia
Frimurarebarnhuset är en grupp av byggnader i Blackeberg i stadsdelen Bromma i Stockholm. Byggnaderna är ritade i svensk 1920-talsklassicism av arkitekten Hakon Ahlberg.
Innehåll |
Frimurarebarnhusets idé
Frimurarna hade fyra barnhus i Sverige, dessa fanns i Stockholm, Göteborg, Karlskrona och Kristianstad. Frimurarebarnhusen tog hand om barn som blivit föräldralösa, när föräldrarna avlidit. Men det var ännu vanligare att de tog hand om barn till ogifta mödrar. Barnen skulle vara "friska och välartade"[1].
Hundturken
Verksamheten började reda på 1700-talet. Rykten spreds att barn, efter att ha intagits på barnhusen, skickades till hundturken. Barn som "försvann" hade troligen dött – barnadödligheten var stor på 1700-talet. (se Svenska Frimurare Orden kap. "Kritik")
Frimurarebarnhuset i Blackeberg
Frimurarebarnhuset i Stockholm inrättades 1753 och fick statliga garantier. År 1867 flyttade verksamheten till Kristineberg på Kungsholmen. På 1920-talet köpte Frimurarorden marken i Blackeberg och byggde anläggningen som invigdes 1930. Efter drygt tio års verksamhet lades Frimurarebarnhuset ned och 1946 såldes anläggningen till Stockholms stad. Idag (år 2008) är Frimurarbarnhusen en del av Blackebergs sjukhus och inrymmer Västerorts Aktivitetscenter VAC.
Byggnadsbeskrivning
Frimurarebarnhuset i Blackeberg byggdes mellan 1928 till 1930 efter arkitekt Hakon Ahlbergs ritningar och var då barnhem och internatskola. Anläggningen består av tio skilda byggnader, där skolhuset med sin höga entrébyggnad dominerar omgivningen. Utgångspunkt för planeringen var den vidsträckta Ljunglöfska egendomen med Ljunglöfska slottet (”snus-kungen” Knut Ljunglöfs sommarnöje) och parken som sträcker sig ner mot Mälaren.
Här skapade Ahlberg en grupp av högst varierande byggnader. Det fanns bostadslängor med sju bostadsavdelningar för vardera 24 barn samt föreståndare och biträde, matsalsbyggnad, kyrksal, skola, sjukstuga och verkstäder. Matsalsbyggnaden är rund och där hade alla barn ett fönsterbord. Den vita fasadfärgen och de flacka skiffertäckta sadeltaken håller ihop anläggningen exteriört. Arkitekturen är stramt i övergången från svensk 20-talsklassicism till funktionalism.
Lítteratur
- Lars Otto Berg, m. fl.: 250 år i barmhärtighetens tjänst: Frimurarnas barnhusverksamhet 1753-2003 (2003)
- Hakon Ahlberg: Frimurarebarnhuset i Blackeberg (1931)
- Carl Bergö: Frimurarebarnhuset i Stockholm : ett 150-årsminne (1903)
Bildgalleri
|
|
|
Källor
- Guide till Stockholms arkitektur, Arkitektur Förlag, 2005
- Informationstavla på platsen
Noter
- ↑ Uppgift enligt informationstavla på platsen
