Fredrik Lilljekvist
Från Rilpedia
Fredrik Lilljekvist, född 1863, död 1932, var en svensk arkitekt under jugenderan.
Fredrik Liljekvist studerade vid Konstakademien i Stockholm och anställdes 1887 på överintendentsämbetet. Vid en omorganisation där blev han chef för den nyinrättade stadsplanebyrån i byggnadsstyrelsen. Liljekvist förknippas främst med Kungliga Dramatiska teaterns nybyggnad i Stockholm (1901-1908). Konceptet till teatern var en konventionell tittskåpsteater med hästskoformad salong. Exteriört är byggnaden starkt påverkad av Wiener Jugend med rik dekorativ utarbetning av fasaderna. Fasadmaterialet är dyrbar, vit Ekebergsmarmor som bearbetades av flera ledande skulptörer, bland andra Carl Milles.
1892-1898 arbetade Liljekvist med restaureringen av Gripsholms slott, och vid Stockholmsutställningen 1897 utmärkte han sig med en rekonstruktion av 1500-talets Stockholm som blev en publikmagnet på utställningen. Tennispaviljongen på Norra Djurgården ritade han 1896. Den stod ursprungligen vid Idrottsparken, men flyttades 1911 till nuvarande plats i samband med bygget av Stockholms Stadion. Byggnadens kyrklika utformning är starkt nationalromantiskt inspirerat. Två parallella skepp med takljus, däremellan ett "kyrktorn" mot entrésidan.
Verk i urval
- Hotell Rydberg (ombyggnad), 1892[1]
- Gripsholms slott (restaurering), 1892-1898
- Räntmästarhuset (renovering), 1890-tal
- Tennispaviljongen, 1896
- Jägarhyddan, 1897
- Kungliga Dramatiska teatern, 1901-1908
- Strängnäs domkyrka i Strängnäs (restaurering), 1910
- Djursholms kapell
- Österåsens sanatorium i Sollefteå
- Resmo kyrka på Öland
Referenser
- Svensk arkitektur, ritningar 1640-1970, Byggförlaget, Stockholm 1986
- ↑ Enligt uppgift i artikeln om Hotell Rydberg
