Finullsfår
Från Rilpedia
Det finns olika stammar av Finullsfår som har olika ursprung i Finland och Sverige. I modern tid har inkorsning av finska finullsfår skett i den svenska stammen, så en viss oklarhet om ursprung och namn råder. Som finullsfår benämns alltså dels svenska och finska lantsrasfår med ull av finulltyp, dels en mer enhetlig modern ras. Alla tillhör gruppen av nordiska kortsvansfår.
Innehåll |
Användning
Det moderna finullsfårs primära styrka är den finfibriga, spänstiga och glänsiga ullen som är högt eftertraktad. De ursprungliga formerna har större variation i färg, teckning och ull. Finullsfåren används även för köttproduktion, lammens päls och mjölkproduktion. De finska finullstackorna är ovanligt fertila, och föder ofta 3 eller 4 lamm, ibland fler; upp till 8 lamm per tacka kan förekomma. I köttproduktion kombinerar man därför ofta finullstackor med baggar av kötttyp. Detta har fört till spridning av finull ända till Nya Zeeland.
Utseende
Ullen, som inte täcker huvud eller ben, är finfibrig, glansig och i färgerna vit, brun eller svart. Vikten för vuxna individer är mellan 50 och 70 kilogram för tackor, 80 till 100 kilogram för baggar.
Källor
- Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Finullsfår
- Fårraser i Sverige Svenska Fåravelsförbundet
