Vincent-Marie Viénot de Vaublanc
Från Rilpedia
Vincent-Marie Viénot de Vaublanc, född 2 mars 1756 i Fort Dauphin på ön Hispaniola (i dag Fort-Liberté i Haiti), död 21 augusti 1845 i Paris. Fransk politiker och författare med katolska och rojalistiska tendenser. Inrikesminister 1815 till 1816 under kung Ludvig XVIII av Frankrike.
Under sin politiska karriär kom Viénot de Vaublancs bland annat i kontakt med kung Ludvig XVI, Paul de Barras, Napoleon, greven av Artois, senare känd som Karl X av Frankrike, samt alltså Ludvig XVIII. Viénot de Vaublancs förklarades fredlös och efterlystes fyra gånger av olika politiska regimer, men blev aldrig arresterad, och lyckades varje gång tas till nåder. Genom sitt liv var han först monarkistisk ledamot under den franska revolutionen och sedan igen under direktoriet, efterlyst under skräckväldet, prefekt under Napoleon, inrikesminister under Ludvig XVIII och, mot slutet av sitt politiska liv, ultra-rojalistisk parlamentariker.
I Frankrikes historia är han känd för en glödande politisk retorik, sin kontroversiella reform av Franska akademien 1816 och ett omfattande politiskt författarskap.
Viénot de Vaublancs var alltså en betydande bakgrundsgestalt utmärkande för denna omvälvande period i Frankrikes historia. Han var länge moderat anhängare av revolutionens förnyelser, men avslutade sitt politiska liv under Restaurationen 1815–1830 som kontrarevolutionär extremist.
Källa
Den här artikeln är delvis en översättning av motsvarande artikel på danska Wikipedia.
