Instansordning
Från Rilpedia
Instansordning, juridik, den ordning, som råder inom domstolsväsendet
i det hänseendet, att domstolarna står till varandra i ett förhållande av över-och underordning, så att mål anhängiggöras vid lägre domstol och därefter genom användande av rättsmedel mot dess beslut (eller genom underställning) överföras till högre rätt.
Idag gäller för de allmänna domstolarna ordningen
och för förvaltningsdomstolar
Tidigare instansordning
Vad angår de allmänna domstolarna, fanns i Sverige fram till 1849 fyra instanser, nämligen första instans: häradsrätt på landet och kämnärsrätt i stad; andra instans: lagmansrätt på landet och rådstuvurätt (stavades rådstufvurätt) i stad; tredje instans: hovrätt; och fjärde instans: Högsta domstolen.
Kämnärsrätt fanns dock inte i alla städer, och lagmansrätterna tog överhuvud taget inte befattning med andra än civila mål, inte med brottmål.
Genom kunglig förordning 18 april 1849 inskränktes instansernas antal till tre genom att kämnärs- och lagmansrätterna upphävdes. I vissa mål fungerade hovrätt som första instans; främst vad gällde åtal mot ämbetsmän för ämbetsbrott. Vissa mål angående åtal mot ämbetsmän upptas omedelbart av Högsta domstolen.
Specialdomstolar
Med avseende på specialdomstolarna må blott anmärkas, att för militära mål finnas tre instanser: krigsrätt, krigshovrätt och Högsta domstolen; för vissa mål angående ämbetsbrott av präst tre instanser: domkapitel, hovrätt och Högsta domstolen; för balansmål mot uppbördsmän: Kammarrätten och Högsta domstolen; för ägodelningsmål: ägodelningsrätt och Högsta domstolen.
Orden instanser och instansordning används inte enbart angående domstolarna, utan även med avseende andra myndigheter, som står till varandra i ett förhållande av över- och underordning.
Externa länkar
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
