Hirohito

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Hirohito

Hirohito (裕仁), även känd som kejsare Showa (昭和天皇, Shōwa tennō), född 29 april 1901, död 7 januari 1989, var den 124:e kejsaren av Japan enligt den traditionella ordningen. Han regerade från den 25 december 1926, fram till sin död den 7 januari 1989.

Även om han utanför Japan är mer känd under sitt personliga namn Hirohito, avses han numera enbart av hans postuma namn kejsare Showa i Japan och allt mer av forskare utanför Japan. Ordet Shōwa är namnet på perioden som är i enlighet med kejsarens regeringstid, och gjordes till kejsarens egna namn efter hans död.

Shōwaperioden var den längsta perioden som någon japansk kejsare har regerat, som omfattar en period av enorm förändring i det japanska samhället. I början av sin regeringstid, var Japan fortfarande ett ganska landsbygdsaktigt land med en begränsad industriell bas. Japans militarisering på 1930-talet ledde så småningom till Japans deltagande i andra världskriget. Efter att kriget avslutades med en villkorslös kapitulation av Japan, samarbetade kejsaren med återorganiseringen av den japanska staten under ockupationen av Japan, och levde till att se Japan som en mycket urbaniserad demokrati och en av de industriella och tekniska kraftcentrumen i världen.

Tiden före andra världskriget

Kejsar Showa föddes i Aoyamapalatset i Tokyo, och var kejsar Taishos förstfödde son. I sin barndom hade han titeln Michi-no-miya (prins Michi). Hirohito blev officiell regent den 19 november 1921 då hans faders, kejsar Taisho, dåliga hälsa tvingade hovet att överföra hans officiella uppdrag till sonen Hirohito. Under 1922 reste Hirohito genom flera europeiska länder, bland annat Frankrike, Italien, Nederländerna och Belgien. Därmed blev han den första japanske kronprins som reste utanför landets gränser.

Han var även en framstående marinbiolog.

Den 26 januari 1924 gifte han sig med en avlägsen släkting, prinsessan Nagako (född 6 mars 1903, död 16 juni 2000); prins Kuni Kuniyoshis äldsta dotter. Kronprinsen och prinsessan Nagako fick sju barn:

• Prinsessan Teru (Teru-no-miya-Shigeko), (9 december 1925 - 23 juli 1961).
• Prinsessan Hisa (Hisa-no-miya-Sachiko), (10 september 1927 - 8 mars 1928).
• Prinsessan Taka (Taka-no-miya-Kazuko), (20 september 1929 - 26 maj 1989).
• Prinsessan Yori (Yori-no-miya-Atsuko), (7 mars 1931 - ).
• Kronprins Akihito (23 december 1933 - ), (se kejsare Akihito).
• Prins Hitachi (Hitachi-no-miya-Masahito), (28 november 1935 - ).
• Prinsessan Suga (Suga-no-miya-Takako) (2 mars 1939 - ).

Den 25 december 1926 avled kejsar Taisho, och Hirohito kröntes till ny kejsare. Han gav sin regeringsperiod namnet Showa vid den officiella kröningscermonin, den 10 november 1928 i Kyoto.

Andra världskriget

Hirohitos första tid som kejsare, från kröningen och fram till andra världskrigets slut är än idag en källa till dispyter då det aldrig kunnat klargöras till vilken grad kejsaren var inblandad i de japanska erövringskrigen. Klart är att under 1930-talet hade militären i Japan absolut makt över landet och när högerextremister år 1932 mördade premiärminister Tsuyoshi Inukai utraderades allt hopp om civil kontroll över militären. Kejsaren själv hade ingen verklig makt vid denna tidpunkt, men han användes flitigt av militärregimen som ett instrument till att underblåsa nationalism. Då kejsaren troddes vara en levande gud så höll han ett otroligt inflytande över folket. När kejsaren visade sig offentligt så tittade hela folkmassor ner i marken då det var allmänt ansett att om man tittade direkt på kejsaren så skulle man bli blind. Efter andra världskrigets slut så var uppfattningarna delade beträffande Hirohitos inblandning i kriget. I väst anser man för det mesta än i dag att kejsaren var en maktlös marionett som utnyttjades av de styrande, medan man i vissa asiatiska grannländer som invaderades, då främst Kina och Korea, jämför kejsar Hirohito med Adolf Hitler och Benito Mussolini.

En intressant anekdot som ofta förekommer i historieböcker kring andra världskriget är från den kejserliga konferensen som hölls innan attacken mot Pearl Harbor. Premiärminister Konoe hade sammanställt ett uttalande från kejsaren som skulle genomdrivas nästa dag. Kejsaren berättade för Konoe dagen innan att han ansåg att krig bara skulle vara den absolut sista utvägen och att han personligen tänkte fråga ut samtliga militärrådgivare vid konferensen. Konoe övertalade dock Hirohito att ta upp det med dessa på en enskild konferens. Vid den kejserliga konferensen var dock alla deltagare överens om att ta till militära medel mot USA istället för diplomati. Baron Yoshimichi Hara, en företrädare för det kejserliga hovet talade traditionsenligt å kejsarens vägnar och frågade ut deltagarna om konsekvenserna av ett krig. Det var vid denna tidpunkt som, till ministrarnas chock, kejsar Hirohito reste sig från sin stol. Hela salen tystnade, med blickarna vända mot kejsaren då en kejsare aldrig tidigare talat själv på en sådan konferens. Han höll fram en papperslapp med en dikt skriven av hans farfar, kejsar Meiji.

"Jag tror att alla världens folk är bröder, så varför är då vinden och vågorna så oroliga nu för tiden?"

Efter en lång stunds tystnad, blev det liv i ministrarna; de försäkrade kejsaren om att självklart skulle diplomatiska lösningar sökas tills inga andra alternativ fanns. Krigsförberedelserna fortsatte dock utan förändringar och den 7 december 1941 anföll japanska flygstyrkor den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii.

Hur långt kejsarens ansvar sträckte sig är ännu ouppklarat men när kriget väl var igång så tog han ett djupt intresse i krigets utveckling och gjorde allt i sin makt för att upprätthålla moralen hos folket. Kriget vände dock så småningom och efter många diskussioner inom militär och regering så talade Showa återigen inför rådet den 22 juni 1945. Han sa "jag önskar att konkreta planer för att avsluta kriget ska studeras och implementeras så snart som möjligt". Alla försök till förhandlingar med Sovjetunionen som hade gått in i Manchuriet misslyckades dock och de allierade gick inte med på något annat än vilkorslös kapitulation, något som i slutet av 1945 inte var ett alternativ varken för kejsaren eller regeringen. De hade enbart ett krav för att gå med på kapitulation, att kejsaren skulle få behålla sin plats i det japanska statsskicket. Då de allierade inte godtog detta krav så fortsatte kriget fram till kärnvapenbombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Kort efter detta gav japanerna upp sitt krav på kejsarens kvarvarande och i och med Japans officiella kapitulation var andra världskriget slut.

Kejsare Showa (Hirohito) tillsammans med den amerikanske generalen Douglas MacArthur. Bilden togs under den amerikanska ockupationen efter andra världskriget.

Hirohito fick i radio själv informera det japanska folket om att han inte var en levande gud och således avlivades den traditionella tron om kejsarens gudomlighet. USA lät dock kejsaren behålla sin position i den konstitution som man presenterade för den nytillsatta regeringen. Kejsarens makt upplöstes dock och han blev, så som europeiska monarker, en symbol för staten med uppdrag att utföra administrativa sysslor och möta utländska delegater.

Kejsar Hirohito kom att fortsätta sitt styre som kejsare ända fram till 1989. Under den tiden blev han symbolen för ett fredligt Japan som genom en mirakulös utveckling gick från att vara ett land i ruiner till att bli världens andra största ekonomi på knappt ett halvt sekel.

Den 7 januari 1989 avled kejsar Hirohito efter en tids cancersjukdom. Hans son, kronprins Akihito kröntes till Japans nästa kejsare och inledde därmed Heiseiperioden.