Jacques Brel
Från Rilpedia
Jacques Brel, född 8 april 1929 i Schaerbeek i Bryssel, död 9 oktober 1978 i Bobigny i Frankrike, var en belgisk fransktalande sångare, låtskrivare, kompositör, skådespelare och regissör.
Vid 15 års ålder lärde han sig att spela gitarr. Brel hoppade av skolan tidigt och började istället arbeta på sin fars kartongfabrik, där han dock aldrig trivdes.
1952 flyttade han till Paris för att börja sin musikaliska bana. Han var på diverse klubbar och krogar runt om i staden och sjöng sina sånger. Han rörde sig mellan olika musikstilar, folkmusik, jazz och schlager för att nämna några. Efter ett tag blev han upptäckt och fick skivkontrakt. Hans första sång som blev känd för den allmänna publiken var Quand on n'a que l'amour (När man bara har kärlek) som han skrev 1956. Brel skrev nästan uteslutande på franska, men en av hans mest uppskattade sånger Marieke skrev han på flamländska 1961 då han också gjorde en nederländsk version av Ne me quitte pas - Laat me niet alleen.
Just kärlek och ömhet handlar många av hans sånger om, men också om den belgiska småborgerligheten, som han inte kunde stå ut med och flydde från. Brel turnerade flitigt och skrev många populära sånger, till exempel Ne me quitte pas (Lämna mig inte), Le plat pays (Det platta landet) och Amsterdam, fram till 1967, då han meddelade att det var slut på konserterna. Brel ville då istället ägna sig åt film, och medverkade i några olika projekt, både som skådespelare och regissör. Inget av dem blev dock någon större succé.
Brel blev internationellt känd när två av hans sånger lanserades i amerikansk (mycket fri) översättning, som If You Go Away och Seasons in the Sun, av Rod McKuen 1964-1965. Flera av Brels sånger samlades i en musikteaterföreställning Off-Broadway 1968: Jacques Brel Is Alive and Well and Living in Paris, med fyra sjungande skådespelare. I det formatet har Brelsånger därefter framförts i många länder, bland annat som Jacques Brel lever än! i Göteborg 1982 och Brel - en föreställning som går rakt in i hjärtat i Stockholm 1983, med Nina Gunke, Lars Humble, Tommy Körberg och Evabritt Strandberg. Körberg och Strandberg har sedan ofta framträtt som hängivna svenska Brel-tolkare, liksom stundom Jan Malmsjö och Richard Wolff. Körberg var kanske också först med att sjunga Brel på svenska: 1976, i en revy där Hasseåtage omplacerat Brels sång Les Bourgeois i Stockholm, Vid Molins fontän.
1975 seglade Brel till Marquesasöarna och landsteg på ön Hiva Oa. Där skrev han många nya sånger, bland annat Les Marquises som handlar just om söderhavsön. 1977 spelade han i Paris in sin sista skiva med låtar han skrivit på ön. 9 oktober året efter avled han av lungcancer. Han begravdes på Hiva Oa, några meter från Paul Gauguin.
