Martin McGuinness

Från Rilpedia

Version från den 16 mars 2009 kl. 17.31 av Muro Bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Martin McGuinness

James Martin Pacelli McGuinness (iriska: Máirtín Mag Aonghusa),[1] född 23 maj 1950 i Derry, är en nordirländsk republikansk politiker, ledamot av brittiska underhuset, och tidigare IRA-ledare. Han är Nordirlands "vice försteminister" (deputy first minister, en post som är jämställd med first minister, ungefär en delad regeringschefspost) sedan 8 maj 2007.

Han är ledamot för Sinn Féin för valkretsen Mid Ulster sedan 1997. I likhet med andra företrädare för Sinn Féin intar han inte sin plats i underhuset i London och vägrar svära trohetsed till den brittiska kronan.

Han är också ledamot av Northern Ireland Assembly sedan 1998, och hade posten som skolminister i Nordirlands regering mellan 1999 och 2002. Efter St Andrews Agreement och valet i Nordirland 2007 nominerade Sinn Féin honom till vice försteminister i Nordirland. Ian Paisley blev nominerad av DUP till försteminister. Den 8 maj 2007 återfick Nordirland sitt självstyre med egen regering (Northern Ireland Executive) och McGuinness installerades som vice försteminister.

Innehåll

Anslutning till IRA efter diskriminering

Fil:JOE.jpg
Gerry Adams och Martin McGuinness, Sinn Féins ledarna, var kistbärare på Joe Cahill begravning 2004 (En av grundarna av Provisoriska IRA).
Ian Paisley, George W. Bush och Martin McGuinness under ett möte i Vita Huset 2007

McGuinness var med i försvaret av Bogside under Slaget om Bogside.

McGuinness anslöt sig till IRA omkring 1970 vid 20 års ålder, efter att den våldsamma konflikten i Nordirland ("the Troubles") hade brutit ut. Han sökte ett arbete men när arbetsgivaren hörde hans katolska efternamn tog jobbintervjun slut.[1]. Då ansåg den unge mannen att hans etniska bakgrund var ett hinder på en arbetsmarknad skapad för protestanterna.

I november 2003 bekräftade han inför undersökningen om Bloody Sunday att han hade haft näst högsta befälet i Provisoriska IRA i Derry 1972, vid tiden för Bloody Sunday, vid 21 års ålder, men han vägrade lämna information om andra medlemmar av Provisoriska IRA. Han sa också att det fanns ingen IRA-trupp och inga vapen på demonstrationen.[2], då 14 fredliga civila katolska deltagare i marschen för medborgerliga och mänskliga rättigheter dödades av brittiska soldater i Derry.

Paddy Ward hävdade att han var ledare för Fianna, IRA:s ungdomsgren, i januari 1972. Han hävdade att McGuinness, som hade näst högsta befälet för IRA i staden vid den tidpunkten, och en annan anonym medlem av IRA gav honom bombdelar på morgonen den 30 januari, dagen då marschen var inplanerad. Han sade att IRA ämnade attackera platser i centrala Derry. McGuinness svarade att dessa påståenden var "fantasier" och Gerry O’Hara, en lokalpolitiker för Sinn Féin councillor i Derry, hävdade att han och inte Ward var ledaren för Fianna på den tiden.[3] Själv befann sig McGuinness inte ens bland demonstranterna.

Peter Lilley, en brittisk parlamentsledamot, sade i en parlamentsdebatt den 13 december 2001, med skydd av parlamentsimmuniteten, att McGuinness när han var befälhavare för IRA i Derry hade hävdat att han hade låtit döda ett dussin katolska angivare.[4]

McGuinness förhandlade tillsammans med bland andra Gerry Adams i en IRA-delegation med ministern för Nordirland, Willie Whitelaw, 1972. Han dömdes i den irländska domstolen Special Criminal Court 1973, efter att han gripits med en bil som innehöll 113 kg sprängmedel och nästan 5000 patroner. Han vägrade erkänna domstolen, och dömdes till sex månaders fängelse. I domstolen förklarade han att han var medlem av IRA och sade att han var mycket stolt över det.[5]

Han valdes till en kortlivad regional församling i Nordirland 1982, och förbjöds sedan inträde i Storbritannien i enlighet med antiterrorismlagen..[6]

I augusti 1993 var han ämne för en tv-special i två avsnitt av The Cook Report, en dokumentärserie i Central TV som presenterades av journalisten Roger Cook. I dokumentären anklagades han för fortgående inblandning i IRA-verksamhet, för att ha deltagit i ett förhör och för att ha uppmuntrat angivaren Frank Hegarty, att återvända till Derry från England. Hegartys mor Rose medverkade i programmet och berättade om telefonsamtal till McGuinness och om hur Hegarty senare blev mördad. McGuinness förnekade att hennes berättelse stämde och tog avstånd från programmet. Han hävdade att han aldrig hade varit med i IRA och att han inte hade något inflytande över IRA.[7]

Efter att han släppts, och än en gång åtalats i Republiken Irland för medlemskap av IRA, blev han allt mer framträdande i Sinn Féin, IRA:s politiska gren. Han har haft kontakt med brittisk underrättelsetjänst och Regeringen 1980. Sinn fein säger att Brittiska statsministrar har haft förhandlingar med dem på hög diplomatisk nivå sen 70 talet.Sinn fien säger att detta är orsaken till rykterna att Martin skulle ha jobbat för underrättelsetjänsten de är inte sant.[8]

2005 hävdade Irlands justitieminister Michael McDowell att McGuinness, tillsammans med Gerry Adams och den irländske parlamentsledamoten Martin Ferris, var medlemmar av IRA:s sjumannaledning.[9] McGuinness förnekade detta och sade att han inte längre var medlem av IRA.

Chefsförhandlare och skolminister

McGuinness blev Sinn Féins chefsförhandlare under den period som ledde fram till långfredagsavtalet. Han blev parlamentsledamot för Mid Ulster 1997, och efter att långfredagsavtalet slutits även medlem av det regionala parlamentet i Nordirland. Han nominerades av sitt parti till en ministerpost i Nordirlands regering, där han blev skolminister. Ett kontroversiellt beslut som han fattade som skolminister var att avskaffa 11-plus-examinationen, som han själv hade misslyckats med som skolbarn.[10] Han blev omvald till det brittiska underhuset 2001.

Reformer

Personligen har Martin McGuinness medverkat för mänskliga och medborgerliga friheter för emigranter, homosexuella och för inrättande av irländska passkontor[11].

Hot

Själv har McGuinness med sina partikollegor och familj har ofta varit utsatta för hot. Martin McGuinness har inte något privatliv till förmån för britternas avlysningsverksamhet. Det hävdas att han är den mest avlyssnade personen i Storbritannien genom tiderna.[källa behövs]

Spekulationer om McGuinness som brittisk agent

Den 28 maj 2006 hävdade tidningen Sunday World på sin huvudrubrik på första sidan att "McGuinness var en brittisk spion".[12] En tidigare agenthanterare, Martin Ingram, stödde detta påstående. Han sade att McGuinness hade arbetat för MI6, den brittiska säkerhetstjänsten, sedan 1980-talet, och visade vad som skulle vara en utskrift från ett möte mellan McGuinness och en person från MI6. Ingram hade också hävdat att McGuinness kraftigt bidrog till användningen av attacker där människor tvingades köra bilbomber mot IRA:s mål i slutet av 1990. McGuinness förkastade detta och hävdade att påståendena var "fullständigt nonsens".[13]

Blev Martin allt mer framträdande i Sinn Féin, IRA:s politiska gren. Han har haft kontakt med brittisk underrättelsetjänst och regeringen 1980. Sinn fein säger att brittiska statsministrar har haft förhandlingar med dem på hög diplomatisk nivå sen 1970-talet.Sinn fein säger att detta är orsaken till ryktena om att Martin skulle ha jobbat för underrättelsetjänsten och att det inte är sant.[14]

Privatliv

Personlig vän till Nelson Mandela[2]. Samma år som sin partikamrat Gerry Adams blev även Martin McGuinness farfar[3]. Enligt Gerry Adams kan ingen dra skämt och vitsar bättre än McGuinness.[4] Martin McGuinness lever ett anspråkslöst liv utanför strålkastarna och tar väl hand om sin familj. Han skriver poesi och fiskar på fritiden.

Fredskamp på export

Den 3 juli 2006 besökte Martin McGuinness med sin hustru de stridande parterna på ön Sri Lanka[5] där han delade med sig sin politiska livslånga erfarenhet av fredliga lösningar på konflikter samt av reformer via fredliga förhandlingarnas väg.

Polisreformator

Idag hårt kritiserad av den hårda kärnan av republikaner för sina eftergifter till förmån för reform för RUC vid överenskommelsen med den kungliga tidigare lojalistiska något reformerade polisen[6]

Biografier

Till skillnad från Gerry Adams har Martin McGuinness inte hunnit med självbiografiska böcker. En biografisk bok som bemöttes med skarp kritik av Martin McGuinness själv är "Martin McGuinness: From Guns to Government" av journalistparet Liam Clarke och Kathryn Johnston[7].

Referenser

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Fotnoter

  1. Ag cur Gaeilge ar ais i mbéal an phobail - Fórógra Shinn Féin do na Toghcháin Westminster — pressmeddelande från Sinn Féin, utfärdat 22 april 2005.
  2. McGuinness confirms IRA role BBC News website, 2 May 2001
  3. McGuinness is named as bomb runner av John Innes, The Scotsman, 21 oktober 2003
  4. Commons offices for Sinn Fein av Patrick Wintour, Guardian Unlimited, 14 december 2001
  5. Taylor, Peter: Provos The IRA & Sinn Fein, Bloomsbury Publishing, London 1997, sid. 152-153. ISBN 0-7475-3818-2, ISBN 0-7475-3392-X. 
  6. ”Martin McGuinness MP Mid Ulster”. http://www.sinnfeinonline.com/representatives/386. Läst 2007-03-22. 
  7. Martin McGuinness: From Guns to Government Liam Clarke och Kathryn Johnston, ISBN 1-84018-725-5
  8. Setting the Record Straight Sinn Féins webbplats
  9. Adams and McGuinness named as IRA leaders Daily Telegraph 21 februari 2005
  10. McGuinness: Let's work together BBC News webbplats 4 december 1999
  11. BBC.co.uk: Demand for Irish passport service
  12. Tidningsartiklar Avlyssnade telefonsamtal där McGuinness talar med brittiska tjänstemän och Gerry Adams
  13. Spy claims are total nonsense - McGuinness RTÉ Nyhetsinslag, 30 maj 2006
  14. Setting the Record Straight Sinn Féins webbplats
Personliga verktyg