Utvecklingspsykologi
Från Rilpedia
Utvecklingpsykologi är vetenskapen om människans kognitiva och sociala utveckling och behandlar i första hand människans psykologiska utveckling under barndomen och ungdomsåren. Man delar upp utvecklingen i faser eller steg, detta dels för att underlätta pedagogiskt, men också för att det finns en överensstämmelse mellan dessa steg och den neurala utvecklingen. Inom psykodynamisk tradition kopplar man samman barnets utveckling och "tidiga störningar" med hur den vuxna individen mår. Inga veteskapliga bevis finns för ett samband mellan tidiga störningar och psykisk sjukdom i vuxen ålder.
Vilka faserna är och när man träder in i de olika finns det olika tankar kring; Jean Piaget (1896-1980) talade mycket om barnets kognitiva utveckling och delade upp den i fyra stadium. Exempel på delsteg i utvecklingen är "Objektskonstans" och förmågan till hypotetiskt tänkande (Passer & Smith, 2002). Sigmund Freud (1856-1939) fokuserade istället på människans psykosexuella utveckling. Människan genomgår en utveckling i fem faser. Enkelt uttryckt kan man säga att hos barnet finns medfött en drift libido att uppnå lustförnimmelser och det som skiljer faserna åt är sätten att uppnå detta på. De tre första faserna kallas de pregenitala faserna och utgör i kronologisk ordning orala fasen, den anala fasen (som Freud även benämnde "den sadistiskt-anala") och den falliska fasen. Dessa tre följs sedan av en latensperiod som i sin tur följs av den genitala fasen. Störningar under de pregenitala faserna menade Freud är orsaken till flertalet psykiska problem hos den vuxne, då särskilt olika typer av neuros. Erik H. Erikson (1902-1994) utgick från Freuds tankar men ställde upp livet i åtta åldrar, från födsel till död, där människan i varje steg ställs inför en konflikt mellan två poler (Martin Levander, 2003), till exempel "Identitet kontra splittring".
Margaret Mahler (1897-1985) studerade spädbarns utveckling och skapade den så kallade objektrelationsteorin som beskriver "barnets psykiska födelse" fram till treårsåldern.
I utvecklingspsykologi kan man även intressera sig för den neurologiska utvecklingen i hjärnan, men det hamnar oftast under rubriken neuropsykologi.
Innehåll |
Utvecklingskriser
Under de olika utvecklingsstadierna i livet genomgår människan ofta kriser.
Den första trotsåldern
Det lilla barnet i 2-3 årsåldern har lärt sig att gå och prata och utvidgar och utforskar sin om värld. Att separera från modern och bli en egen person kan vara en stor påfrestning för barnet. "jag kan, jag vill" uttrycker barnets önskan att pröva gränserna. Upptäckten att inte alltid kunna och inte alltid få göra allt är frustrerande för barnet.
Förskole- och skolåldern
Att börja skolan innebär att en helt ny värld öppnas för barnet. Nu måste det ta mer ansvar och klara sig på egen hand på ett annat sätt än förut. Skolan ställer krav på barnet. Barnet måste också kunna hävda sig bland andra jämnåriga och hitta sin plats i gruppen.
Tonåren
I puberteten genomgår kroppen en förändring. Tonåringen börjar också frigöra sig från sina föräldrar och ibland kan det ske på ett sätt som skapar många konflikter. De flesta går igenom sin första förälskelse och det kan vara både omtumlande och smärtsamt. "Vem är jag?" "Duger jag?" Att hitta svaret är inte lätt. Tonåringen fördjupar sig ofta i existentiella frågor om livets mening. Val av utbildning och yrke är också stora frågor.
Föräldraskap
det är en stor omställning både för kvinnan och mannen, Idag får de flesta sitt första barn först i 30-årsåldern.
40-årskrisen
Halva livet har gått, vi kanske känner att nu är det sista chansen att göra det vi alltid velat, sista chansen att förändra livet.
50-årskrisen
Barnen flyttar hemifrån och föräldrarollen förändras. Det är svårt att släppa ansvaret man haft så länge.
Pensioneringen
Anpassa sig till annorlunda vardag, det kan innebära en förändring från aktivitet till passivitet.
