Ostsiedlung
Från Rilpedia
Ostsiedlung, tyska ung. "bosättning i öster". Termen avser tysktalande gruppers invandring och kolonisation i områden som beboddes av slaver, ungrare, rumäner eller balter i Central- och Östeuropa. Denna process började under högmedeltiden på 1300-talet. Den tyska invandringen skedde delvis efter inbjudan av lokala slaviska härskare.
I samband med nationalismen på 1800-talet kopplades Ostsiedlung samman i Tyskland med expansionistiska tankegångar - Drang nach Osten - samt även till idén om Lebensraum.
I samband med Tysklands nederlag i andra världskriget tvångsförflyttades stora grupper av tyskar från Central- och Östeuropa. Områden som delvis bebotts av tyskar sedan medeltiden fick en slavisk befolkning, bland annat i västra Polen samt Östpreussen.